Mvh Eigil Söderin

eigil.soderin@etc.se

08-6475726

Det är riktigt intressant att konstatera att Per Wirten följer precis samma tema som du i en artikel om påskupproret i nya arena, sammanfattningsvis ungefär så att när alla trodde att en ny våg av främlingsfientlighet skulle braka lös för ett år sedan, och Sossarna höll stenhårt fast vid den hårda asylpolitiken för att inte reta opinionen, så visade det sig tvärtom att opinionen med medias hjälp var på invandrarnas sida i frågan om flyktingamnesti. Nyckeln var förstås medial: de apatiska flyktingbarnen.

Sedan lämnade jag sfi-jobbet 1992, och därefter har ju området varit spelplats för populistiska lagändringar, framdrivna av massmedia, vart och vartannat år, så idag är jag inte expert på lagstiftningen på området.

Numer förtvivlar jag bara varje gång man ändrar lagen om hur sfi och flyktingmottagande ska se ut. Det tar sådär en 10-15 år att verkligen ändra en så stor skuta som de stora byråkratierna och eftersom man ändrar villkoren titt som tätt och vartefter massmedia sätter igång sina drev, blir det varken hackat eller malet av någonting. Sedan skyller man på de stackars oskyldiga invandrarna! Jag kan sätta mig på att de allra flesta som arbetar inom området idag inte känner till de lagar de lyder under och ska följa. Så var det då, och folk har aldrig fått en chans att hinna ikapp.

Ändrar man dessutom lagar och förordningar, eller organisationer, alltför ofta så åstadkommer man en av två tving, massor av människor ger upp och struntar i lagarna, andra bryter ihop, går in i väggen och blir sjukskrivna, de senare är inte sällan de som försöker följa lagarna och som ständigt motarbetas av dem som gett upp och struntar i hela saken.

Händelserna borde ha påverkat svenska ungdomar också, och i båda riktningarna. Dels att de gjorde våld mot invandrare legitimt, ja kanske t.o.m coolt, och å andra sidan att de skapade ett större motstånd mot rasismen.

Mitt eget motstånd mot rasism fick sig definitivt en push av de här händelserna.

Metallarbetaren hade en sammanställning över antalet attacker mot flyktingförläggningar och invandrare i nummer 6 /1992 (som jag sparade). Sammanlagt listar man 87 attentat mot invandrare och flyktingförläggningar från 1989 till sommaren 1992, varav en hel del med dödsfall som resultat, eller livslånga handikapp.

Massmedia skrev mycket om attentaten i Tyskland samtidigt, antydandes att detta var den gamla tyska mentaliteten som stack upp igen, men attentaten i Sverige, som började när massmedia började beskriva flykting- och invandrarpolitiken som problematisk, beskrevs istället som pojkstreck, som vanligt ungdomsbus som inte var så allvarligt, samtidigt som varenda journalist förklarade att man var tvungen att ”tala om problemen med invandrarna”, tidningarna varnade för flyktingströmmarna, och att dessa problem inte fick sopas under mattan etc. Sven-Olle Olsson, som massmedia hade fördömt för hans rasism tio år tidigare, plockades in i radioprogram där han fick ”upprättelse”, hur, undrade en journalist medkännande, hade det känts att bli fördömd – och jo, han hade ju fått rätt, menade han, och även journalisten tydligtvis.

I själva verket gjorde alltså massmedia allt man kunde för att konstruera ett problem som inte förelåg egentligen, och de problem som faktiskt förelåg, talade man inte om, som hur illa en massa invandrare behandlades i flyktingsvängen ex. och ännu värre blev det efter den här kampanjen när folk i flyktingsvängen fick klart för sig att ”nu skulle man ta i med hårdare tag mot flyktingarna”: Vad jag såg av social och psykisk misshandel av flyktingar under dessa år var bedrövligt, och jag var fullkomligt rasande på det som pågick.

Det sätt på vilket man behandlade flyktingar under den här tiden är helt säkert en viktig del av orsakerna till en stor del av dagens problem. Man lyckades skapa en generation invandrare som tidigt fick lära sig att avsky det svenska samhället – mycket intelligent!

Det tar bara fem år att skapa en ”värstinggeneration”. De barn som såg sina föräldrar misshandlas av flyktingmottagningar och socialen, som såg sina föräldrars förtvivlan, hur kunde man tro att de skulle växa upp till svenskar med en känsla för lojalitet med Sverige. De allra flesta blev välartade ändå, men några har slagit över i förakt för Sverige och svenskar, och det är inte deras fel. Det är svenskarnas fel, och framför allt massmedias, som inspirerade myndigheter att bete sig totalt inhumant mot många flyktingar.