Även om Mona Sahlin vore en klanderfri keynesian skulle hon inte kunna göra något utan massmobilisering. Och sådan är de livrädda för och har varit sen 30-talet.

Efter förra valet, och i samband med kapandet av a-kassan, jäste det i leden och några fackaktivister på lägre nivå tog initiativ till demonstrationer. Efter mycket om och men stöddes dessa lite halvhjärtat från LO-håll, men när man försökte utveckla det satte LO stopp. Nu förhandlar man med Svenskt Näringsliv om inskränkning av strejkrätten, som Micke skriver i sitt kapitel.

Jag tror vi är överens om att det är nödvändigt att organisera något långsiktigt nu. Däremot är vi kanske oense om hur viktigt det socialdemokratiska partiet är. Jag anser det nog ganska kört. Grupperingar i det kan säkert bidra till något bra, andra är det bäst att man sätter i karantän.

Det är inte Mona Sahlins fel, se Riksdag & Departents genomgång av krisande socialdemokratiska partier i hela Europa: http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/10168/

Beträffande fångar och slavar – det säger sig självt att finansmaffian inte i evighet kan tjäna pengar på pyramidspel. I pyramidspelets logik ligger att det kraschar.

För övrigt – de tjugo åren före 1789 var också en tid av vildsint finansspekulation och att tjäna pengar på pengar, säger Fernand Braudel.

Men utan folkliga organisationer, då, är det risk för att vi bara trillar ner i ett stort svart hål.

Jag tror folks passivitet beror på att de, som du verkar göra, känner en hopplöshet och maktlöshet, det lönar inget till att ens försöka.

Det som motståndarna framför allt varit framgångsrika med har varit att måla upp bilden av sin egen styrka och totala överlägsenhet. Problemet med den bilden är att de förmodligen var bra mycket starkare och överlägsna när folklig kamp drev igenom demokrati och rättigheter åt folket under början av förra seklet. Som han den där Irländaren sa, de stora bara verkar stora för att du står på knä. Stå upp. Det är så illa att det som ska föreställa vänster helt gett upp det centrala maktområdet i alla gemenskaper, nationer och stater, ekonomin. Det är t.o.m. så illa att man till mycket accepterar stora delar av den verklighetsbeskrivning av hur ekonomi fungerar som motståndarna levererar.

Man kan fråga sig hur mycket de ”nya” etermedierna spelar in för att hjärntvätta folk till en viss föreställning om hur värden är. Speciellt då det omåttliga TV-tittande som blivit närmast en sövande drog. Jag är lite frågande till vänsterns förkärlek till den sk Public Service vi har. De ifrågasätter aldrig på allvar rådande ordning, tvärtom konfirmerar de på ett subtilt sätt med sin stora trovärdighet att våra makthavare trots allt i stort och ytterst bara har folkets bästa för ögonen och när det inte verkar vara så är det för att det begåtts misstag inte att det skulle ha varit avsiktligt.

Men för övrigt, har du inte läst den sista raden i det här inlägget? Man vill ju tro i alla fall.

Tyvärr opererar den väl i för liten skala. Folk litar ännu i alltför hög grad på att yrkespolitiker ska fixa saker, vilket de inte gör. De har alltför liten tilltro till att själva klara av något.

Varken Gemensam Välfärd eller jag anstränger mig för att de rödgröna ska förlora. Jag tänker själv rösta på dem nästa söndag (och kryssa Dror Feiler). Men jag har inga illusioner om att det skulle bli så särskilt mycket bättre med dom.

Försök förstå att socialdemokraternas relativt anständiga politik under åren 1932-ungefär 1975 berodde på en generation av folkrörelseorganisering och facklig militans. Det var så att säga förhandlingskortet med kapitalet. Men i ”den historiska kompromissen” ingick att denna mobilisering skulle monteras ner. Vem var det som mest illasinnat slog mot alla rörelsemobiliseringar på 70-talet?

Tyvärr är kraften slut. Det tidiga 1900-talets folkrörelser behöver få efterföljare om det ska kunna bli nån anständig politik från Kanslihuset.

Jag lånade Sahlins bok på biblioteket, jag har inte hunnit läsa från pärm till pärm men skummat en del. Hon har någon utläggning om att ”driftsformen” inte är det viktigaste, vinster är inga problem, man ska ”kvalitetssäkra”. Hon ondgör sig en del över utförsäljningen av apoteket och bilprovningen men som jag kunde se, inget om att detta skulle kunna reverseras. Hon vill ta krafttag eller något sådant mot utförsäljning till underpris.

Men som sagt det kan finnas kraftfullare motstånd mot utförsäljningar av gemensam egendom i de delar av boken som jag ännu inte läst.