Och det är så enkelt att många av dem som röstade på m och som inte är rika, kommer att förlora på m:s politik, och om de här människorna inte består av en samling superaltruister som gärna börjar svälta för att de rika ska bli rikare och de själva fattigare, så är de lurade.

Det är inte jag utan de konservativa och libealer som oftast hävdar att vi alla till syvende och sist är egoister, alltså blir slutsatsen att de här personerna är lurade den enda möjliga, även utifrån liberala och konservativa utgångspunkter.

Hur var det Carl Hamilton uttryckte sig, nånting om att deras politik förvandlade en vanlig lågkonjuktur till en djup ekonomisk kris som bl.a. slog ut massor med småföretag.

Så vi får nog hoppas att de inte för för svåra problem att lösa…då sitter vi nog i skiten en gång till. Nåväl, vi får väl se…

Det är inte plånboksstorleken som får människor att rösta blått utan kunskap och förståelse.

Sedan får vi nu en statminister som för något tiotal år sedan förklarade att svenska folket var mentalt efterblivet och eventuellt får vi en annan minister som strax före valet ljög svenskarna rakt upp i ansiktet.

Haleluja så fina och ärliga styrande vi får nu, i jämförelse.

Lars ”Långfingret” Ohly lovade 200.000 jobb i den offentliga sektorn och backade ändå ett par procent. Men konsensus verkade vara att sossarna inte tog arbetslösheten på tillräckligt stort allvar.

Vad var det som gick snett för vänstern?

Omyndigförklaring är en hörnsten i socialdemokratisk politik, och därför var det högst väntat att efterdebatten skulle handla om att väljarna inte har fattat. ”Vi har inte fått ut vårt budskap”; ”De har blivit lurade”; ”Vi har inte belyst motståndarsidans brister tillräckligt tydligt”. Vilken förklaring som helst duger tydligen bara man slipper konfronteras med möjligheten att väljarna *visst* har förstått båda sidornas budskap, förstått båda sidornas föreslagna politik, och *ändå* valt bort socialdemokratin?

Man kan ju aldrig förändras till det bättre om man inte rannsakar sin egen politik utan bara drar slutsatsen att problemet ligger i hur den kommunicerats och uppfattats. Att det är fel på väljarnas hjärnor eller öron, men absolut inte på politiken som sådan.

Det är denna brist på självinsikt och självrannsakan, och framför allt dess omyndigförklarande av väljarna, som blev socialdemokratins fall.

Annica