Av: Barbro

Barbro — Wed, 22 Sep 2010 09:26:20 +0000

Ja vi har ett behov vi människor att skydda vår ibland sköra självkänsla. Detsamma gäller de sjuka, om någon frågar ”hur mår du” så säger man oftast bra och försöker hålla skenet uppe, för att man inte vill bli någon att ”tycka synd om” eller bli betraktad som svag och ynklig. Det är vardagspsykologi vi människor borde förstå mer av. Eller har glömt, förstod man det här bättre förr ??
Vi vill inte visa andra hur dåligt vi mår, vi låtsas ofta ha det bättre än vi har det och vi gör för vår självkänslas skull.
Därför är den stigmatisering som nu sker av invandrare, arbetslösa, sjuka och funktionshindrade, dvs. de som många betraktar som inte önskvärda,mindervärdiga och svaga, förödande för självkänslan. Därför blir behovet ännu större att försöka skydda sig, hålla skenet uppe, bara visa en fasad.
Eller att ”blåsa upp sig”, låtsas vara mer än du är, överdriva och skryta.
Tills du kommer innanför hemmets väggar, förhoppningsvis.
Men det här blir en konflikt inom en därför det här gör också att du inte blir trodd, att du anklagas för att fuska, ljuga. För andra kan inte se hur du egentligen mår.
Ett dilemma men för de flesta är självkänslan viktigare, därför blir vi tysta om hur det känns, hur vi mår, vilka vi är.

Vi putsar våra fasader.

Alla förlorar på det här, därför att till slut vågar ingen visa sig som de är. Vi har alla en rädsla för att pekas ut som annorlunda, som den som inte får vara med. Som barn hade vi den känslan och många är livrädda för att känna så igen.Framförallt de som har svåra upplevelser av det som barn, av att på olika sätt vara utanför. Hemma eller i skolan.

Hellre förnekar vi vår egen sårbarhet och våra tillkortakommanden och ”lägger det” på andra.
Det är de andra som har problem, inte vi.

Kommentarer till Littorin återfunnen, av Expressen och…

Av: Barbro