Det finns som sagt roligare saker att göra numera …

Sen är det ju så att bra politik gynnar alla människor, dvs även de sk rika …

… och det sista tycks iaf påverka någras sinnestillstånd i negativ riktning. Denna emotionella konsekvens har faktiskt i Sverige fått en helt egen beteckning. Man kan ju iaf undra hur Kerstin hade värderat ett

avskaffande av jantelagen

i perspektiv av vem det gynnar och påstås missgynna! (Om det skulle låta sig göras, alltså)

Nej, min skandalkalender har inte inspirerat.

Och jo, jag funderade på en kalender där alla reformer som gynnar de rika och missgynnar de sämre ställda fördes in, men det är inte så enkelt att dra gränser och bestämma kriterier och dessutom bestämde jag mig för att jag nog inte kommer att orka föra en sådan. Misstänker att den blir ganska full ganska snabbt och minst 4 år av sådant kalenderförande – nej, den uppgiften tar jag inte på mig. Det finns roligare saker att göra under livets brittsommar.

För min del så upplever jag att jag fått en lapp i brevlådan mer än en gång om året som uppmanar mej att betala TV-licens. Och där brukar stå i små bokstäver att om jag inte har någon TV så kan jag ignorera det. Emellanåt är det någon ”pejlare” som ringer på. Det var inte länge sen nu – på en lördag-kväll. Jag frågade vänligt om det inte var en ganska obekväm arbetstid – och fick svaret att de fick ju jobba när folk var hemma.

Nu vet jag också att ”pejlarna” har ingen rätt att gå in hos mej och se att jag faktiskt inte har en TV – det har jag frågat en gång om de ville göra. Tänkte att jag kan få de här kontrollerna ur världen en gång för alla. Men se, det går inte. Jag får alltså finna mej i att ganska ofta bli påmind om att jag inte har en TV och att det är en del pengar som slösas på att om och om igen påminna mej om det.

De allra flesta ”vanliga svenssons” betalar alltså sin TV-avgift frivilligt, för att de är trogna vår samhällsapparat som bygger på ömsesidigt förtroende (till stor del). Och så är det då några ”fifflare” som inte betalar. Som jag som inte har en TV lätt blandas ihop med.

Och nu har vi en antydan till att det finns de som av idéologiska skäl inte betalar sin TV-avgift – trots att de har råd, egentligen – för att de är emot avgifter. Hmmm. Somliga är emot skatter och avgifter… Så om man lade om TV-avgiften till en skatt som betalades av alla – så skulle det inte heller gillas (av just dessa). Det märkliga är att de i andra sammanhang gillar att skatter läggs om till avgifter. När det drabbar andra. Då är avgifter alldeles strålande – för då minskar skattetrycket (på dem själva).

Avgifter kan man ibland låta bli att betala – och till en del kan man också låta bli att betala skatten. Det går att fixa och trixa om man har tillräckligt stora siffror att bolla med i bokföringen…

Det märkliga är bara att det är ”svenssons” som oftast blir drabbad. Det verkar som att det är de som räknar sej som lite förmer, som (av idéologiska skäl) utnyttjar att vi har ett solidariskt system. Den här debatten om ”fuskare” har försökt blåsa upp att vi ska ha fler ”kontroller” eller hårdare tag. Eller rent av kollektivt bestraffa en hel hoper människor för att somliga kan tänkas att fuska. Men det kostar pengar. Som det att det postas lappar om TV-avgiften till mej – och att jag kontrolleras – i onödan.

Nu finns förslaget att slå sönder den gordiska knuten med att dra in stödet till radio/svt – så det får finansiera sej självt. Så kan fuskarna vinna.

På samma sätt kan man föreslå att vi skippar alla andra solidariska fördelnings-system (bidrag) för att somliga fuskar. Så VEM ÄR DET som fuskar? Det verkar som att det är en subversiv rörelse som vill sabotera systemen – genom att fuska – och få det att se ut som att systemen inte fungerar. Men det gör de ju – till mer än 90%. 10% eller mindre kan alltså sabotera för 90% eller fler. Och så har det ju alltid varit…

Mitt ironiska och rabiata förslag är att vi placerar dessa (upp till) 10% i en egen kommun och så får de sköta sitt bäst de vill – som ganska fristående från staten – som ett Christiania, typ. Så får vi andra (drygt 90%) leva i det solidariska samhället där vi fördelar våra resurser på ett humanistiskt sätt. Frågan är hur hög mur vi måste bygga runt fri-kommunen för att den inte ska läcka subversiva element…

Det finns också andra beslut som påverkar oss. Ett av dessa är höjningen av TV-licensen som höjs med 48 kronor 2006. Det innebär att den nya årskostnaden blir 1968 kronor.

Inget gör en på så dåligt humör som just TV-licensen. Tur att sätten att undvika att betala blir allt fler.

Besök Hata Radiotjänst i Kiruna AB och läs mer.”

Idag har han raderat det, men ännu kan man hitta det på google Cached .