Kommentarer till Fackföreningarna viktiga för alla oss löntagare

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 24 Oct 2006 23:36:01 +0000

Kajsa:
Tror du har helt rätt. Överklassens barn har säkert haft usla barndomsperioder, varför de aldrig lärt sig empati och att förstå andra människor.

Jag har exempelvis aldrig förstått hur överklassföräldrar kan överlämna sina barn till vem som helst, till unga flickor som de inte känner, till au pair-flickor som bara stannar en kort tid så att barnen ständigt måste byta barnpassare och till slut lär sig att inte fästa sig vid någon ordentligt och att inte lita på att någon stannar hos dem. Sådant kan inte annat än skapa psykiskt förkrympta människor.

Det sorgligaste av alltihop är att det är dessa, av dålig uppväxt fullt utvecklade känslokalla psykopater som sedan får nästan all makt i samhället till skadad för alla oss andra.

Av: Petra

Petra — Tue, 24 Oct 2006 22:03:26 +0000

Kerstin, jag länkar till detta inlägg i mitt nya inlägg:
på tal om facket .

C.L.K: Jag nämner också din kommentar!

Charlotte: Jag gör en liknande slutsats som du – facket utesluter inte det ena eller det andra – behöver inte göra det i vart fall.

Av: Charlotte

Charlotte — Tue, 24 Oct 2006 19:27:14 +0000

Det Aqurette skriver ovan är intressant. Tänk om vi kunnat få BÅDE en bra lagstiftning så att arbetsgivare inte så lätt skulle kunna lägga ner fabriker och/eller göra sig av med folk nästan gratis OCH en stark fackföreningsrörelse med goda förutsättningar.

Av: Kajsa.

Kajsa. — Tue, 24 Oct 2006 08:00:02 +0000

Jo, du har rätt!! Min morfar var född så sent som 1900 (!!!??). En av hans kamrater blev av med jobbet just för att han startade en fackförening (och detta var så pass sent som på 30-40-talet?)!! Det fick och kunde man då!?

Men min morfar vågade arbetsgivaren inte säga upp!? Han var för arbetssam (och trots allt för ”stark”?). Han jobbade all vaken tid, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Kom hem och lade sig på kökssoffan och somnade och fanns inte till för sina barn, framförallt inte de äldsta…

Min morfar jobbade som chaufför! Men min mamma gjorde en klassresa och var den första som rejält yrkesutbildade sig (en 3,5-4 år lång utbildning).

Det finns en hel del att säga om hur skolan såg ut då också (och följaktligen hela samhället): mamma hade gått ut skolan när hon var 12-13 år!! (hon är född 1926).

Nej, vi vet inte vad vi har (eller vad vi kan mista!?).

Förresten, kom att tänka på Helena Henschens ”I skuggan av ett brott”, som är en jätteskakande skildring av en överklassfamilj på 30-talet, en patriark i en överklassfamilj som bidrog till Ådalsskjutningarna om jag minss rätt… Han jobbade för arbetsgivarföreningen och var också minister i en borgerlig regering?

Om en son som skjöt denna sin far och att detta blev en väl bevarad hemlighet för kommande generationer…

Överklasslivet verkade INTE kul… Heller!

Förresten recenserades en bok imorse på TV: ”Snabba cash” av Jens Lapidus, verkar intressant. Om undre världen och överklassliv?

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 24 Oct 2006 01:30:43 +0000

Kajsa:
Jo, och våra far- och morföräldrar riskerade mycket i sin kamp för arbetarna, eller för oss arbetssäljare, som vi haft stor nytta av. De fängslades, de skjöts, de svartlistades, de svalt.
Vad gör vi idag? Tar allting för givet, tror att det aldrig kan bli så illa som det var förr (om man ens vet hur det var förr), menar att vi inte ska behöva göra något eller att ”ensam är stark”, tror att arbetsköparna vill oss väl. Det vill de inte och får de en regering som stödjer dem så visar de sina verkliga och fula nunor igen.

Av: Robert K Huselius

Robert K Huselius — Mon, 23 Oct 2006 15:26:13 +0000

Och alternativet till sossekoppling, centrala förhandlingar och fredsplikt heter som vanligt SAC.

Av: Kajsa.

Kajsa. — Mon, 23 Oct 2006 13:13:45 +0000

Jag gillar mycket av det du skriver, Kerstin! Är litet på språng, men tänker på min morfar som var pionjär vad gäller fackförening långt uppe i norr och hur det var då…

Själv är jag uppvuxen i medelklassen (född på 50-talet), men har trots det (!!??) gått mer och mer åt vänster med åren, fast man nog borde gått åt höger!!??

Tips: gå in och protestera mot att avdragsrätten för fackavgiften ska tas bort på http://www.namninsamling.com/coldshadow!

Av: Petra

Petra — Mon, 23 Oct 2006 10:28:14 +0000

Du är en pärla Kerstin! Tack för att du bjuder på dej själv!

Av: vänstra stranden

vänstra stranden — Mon, 23 Oct 2006 08:52:18 +0000

Bra skrivet. Facket är inte dom, det är vi. Dags att vi begriper det bara.

Av: C. L. K. Aqurette

C. L. K. Aqurette — Mon, 23 Oct 2006 05:51:10 +0000

Kerstin: Du missar det kanske bästa argumentet för starka fackföreningar. I de länder där fackföreningarna är svaga har lagstiftande församlingen känt sig tvingad att lagstifta, vilket gjort det svårare för företag att rationalisera verksamheten och göra sig av med anställda. Här i Sverige är det relativt billigt att göra sig av med anställda genom att företagen kan förhandla med fackpampar istället för att behöva ersätta anställda med dyra avgångsvederlag. För enskilda arbetare är det svenska systemet ofta ofördelaktigt eftersom arbetaren själv inte har någon möjlighet att påverka sin situation, men ur sett samhällsperspektiv är det utmärkt eftersom det underlättar modernisering. Ur ett liberalt perspektiv är hursomhelst frivilliga avtal alltid bättre än lagstiftning, även om nyliberaler som jag helst skulle vilja se att enskilda löntagare fick förhandlingsrätt och därmed möjlighet att förbättra sina villkor utan att ta omvägen via en fackföreningselit. PS! Ett problem som ligger lite utanför själva fackföreningsfrågan i sig är att LO är så nära knutet till socialdemokratin att de ofta är mer lojala mot kommunala arbetsgivare än mot medlemmarna. Dessutom är det djupt tvivelaktigt att ge så stor andel av medlemsavgifterna till socialdemokraterna. Mellan 1998 och 2002 gav de dåvarande regeringen drygt en halv miljard.