Den andra, som framförs av Arne Kaijser (se länken till artikeln ovan) är att processen redan hade gått för långt, marknadsaktörerna hade redan börjat agera.
Den tredje, som Kaijser och Högselius också tar upp i sin bok, är att många trodde att det skulle bli verklig konkurrens mellan producenterna, som till slut konsumenterna skulle tjäna på.
Den fjärde orsaken är att många i den socialdemokratiska ledningen var, och fortfarande är, påverkade av den nyliberala idéströmningen.

Det sorgliga är att nu börjar snart de människor försvinna som vet att de flesta av de här verksamheterna fungerade synnerligen väl medan staten, dvs vi, hade ansvaret för dem och innan de såldes ut till privata finanshajar och blev spelplan för spekulanter och lurendrejare.

Det var ju klokt sagt av Persson, vad är det som får honom att sen göra tvärtom?

Ville han att svensken skulle få högre elpriser? Sämre fungerande distribution? Trodde han på det han sa 1994 eller var det tomma floskler som han egentligen inte visste så mycket om?

När det förhåller sig som han beskrev det borde väl en S politiker slåss med näbbar och klor för detta som är i folkets intresse.

Man kommer ständigt att tänka på det Gösta Bohman en gång sade:
”När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, så tvingas man förenkla sitt budskap så till den milda grad. Detta gör att vi tvingas föra ett resonemang som ibland överskrider sanningens gräns… Hade vi kunniga väljare, som visste vad det var fråga om, skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör…”

Problemet är bara var ska väljarna få kritisk information om makthavarna. Alltså inte bara en tillfällig notis i media utan på ett sätt så det leder till verklig kritisk debatt. Journalister i allmänhet och landets intellektuella har för länge sen övergivit väljaren i detta avseende. Att det finns en och annan ropande röst i öknen hjälper inte så mycket även om det är bättre än ingenting.

Under Alliansregimen har det närmast varit obefintlig med seriös granskning av Borg som verkar närmast fridlyst.