Man kan inte bolla med siffrorna mellan de olika skatteslagen och tro att det kan vara ett neutralt nollsummespel.

Den gode Grassman beskriver det långt bättre än jag förmår med min bristfälliga kunskap:

Århundradets missförstånd
”Det de verkligt konservativa inte vill vara med om är den ambitiösa finansieringen (läs överfinansieringen) – dvs bibehållandet av det stora konsoliderade budgetöverskott vi nu har i Sverige, världens största.

Bildt tar gärna skattesänkningarna på höga inkomster, men han vill inte alls gå lika långt som Feldt-Westerberg i ersättandet av skattebortfallet med höjda hyror och moms. Och däri har alltså Bildt helt rätt. Den s. k. dynamiska effekten, dvs den förmodade ökningen i Sveriges tillväxt till följd av skattereformen, kommer nämligen helt att utebli med den överfinansiering och strypning av ekonomin från efterfrågesidan som skattereformen innebär genom sina effekter på vanligt folks köpkraft.

Skattereformens ingenjörer har nämligen utgått ifrån att Sveriges svaga tillväxt beror på bristande produktionsförmåga och folks låga arbetsvilja, medan sanningen är den att tillväxten kvävts från efterfrågesidan. …”
…
”I detta läge är det naturligtvis också fritt fram för optimism och vanlig skattekverulans: både centerns Olof Johansson, som skamlöst vitaliserat demokratins huvudprincip i sina frierier till de stora väljargrupperna, och moderaten Carl Bildt i sin allmänna skattefientlighet hamnar nu i en riktigare ekonomisk analys. De representerar i skattefrågan en för landet och för vanligt folk bättre politik än det nyliberala etablissemanget i kanslihus och handelshögskolor.

Århundradets skattereform är i själva verket ett missförstånd från början till slut. Produktionsbortfallet kan bli om inte lika stort och förödande för svensk ekonomi som vid de fem devalveringarna så näst intill – allt beroende på vilken grad av överfinansiering och kvävning från efterfrågesidan som blir slutresultatet av den långa och känsliga politiska process som nu pågår.”
…
”Om man härtill lägger att den nyliberala ekonomiska analysen felaktigt lägger tillväxtbegränsningarna på produktions- och utbudssidan när den i världen mest datoriserade, robotiserade, arbetsvilliga och välutbildade land uppenbart ligger på efterfrågesidan, så är det alldeles klart att skattereformen är ett missförstånd från början till slut. …”

Ledsen Lasse med jag förstår inte detta.

Det största problemet med skattereformen var de massiva regressiva konsumtionsskattehöjningarna som slår hårdast mot dem längst ner och effektivt stramar åt ekonomin långt mer än ev dynamiska effekter av höginkomsttagare som jobbar mer. Vilket de förstås inte gjord när ekonomin stramades åt. Det går inte att tro att man kan flytta intäkter mellan olika skatteslag på det viset ”finansiera” där finns definitivt dynamiska effekter och då inte minst i konsumtionsskattehöjningar.

Några diagram från Australien men de är i stort signifikanta för OECD och den allmänna utvecklingen under den nyliberala revolutionen, reallöner, vinster, produktivitet relativt BNP:
http://img375.imageshack.us/img375/9290/realwageproductivitygap.jpg
http://img13.imageshack.us/img13/6771/ausprofshare5910.jpg
http://img411.imageshack.us/img411/9630/wageshare.jpg

Några gamla diagram från Sverige upp till 90-tals krisen och den följande vildsinta politiken för att skapa permanentmassarbetslöshet här i landet i namn av att man bekämpade inflationen, man frågar sig vilket empiriskt stöd man hade för att hög arbetslöshet skulle bekämpa inflation i Sverige, det hade man naturligtvis inte utan det hela rör sig uteslutande i modellens värld där man kan få det resultat man önskar.
http://img697.imageshack.us/img697/5092/konsumtionsverigefrankr.png
http://img812.imageshack.us/img812/6479/inflationkonsumtionreal.png

man kan notera reallöneutvecklingen i början av 70-talet i jämförelsen med de stora länderna i Europa, de sk förlorade åren med en onödig devalvering och momshöjningar, det kom en rekyl på det ca 1975.

http://img413.imageshack.us/img413/8789/unempnetexp2.png

Svensken är förd bakom ljuset av sina politiker och inte minst av sina förmenta arbetarpartier.

Fanatiker, både på högerkanten, dit jag räknar nyliberalerna, och vänsterkanten har en tendens att tro att bara man håller ut tillräckligt länge på en ekonomiskt linje så blir det bra till slut, och att utopin, som man aldrig kommer att uppnå, är värd att offra massor av människor för.

Det blir aldrig perfekt. Därför är Keynes bra i vissa lägen och mindre bra i andra. Just nu är det den enormt ojämlika fördelningen som är problemet.

Keynes idéer övergavs på 70-talet för att den bl a ledde till stagflation. Men finns det chans för honom för att återkomma i en annan form? Detta diskuterades här:

http://www.dn.se/ledare/kolumner/ekonomernas-kris-1.1085335

Även vänstern behöver vara med i den diskussionen och ifrågasätta gamla svar.

Dags för att titta på teorier i periferin? Hayek och den österrikiska skolan gör ju en poäng av att den receptorienterade nationalekonomin grovt förenklar orsaker och samband hos ekonomin, t.ex att centrala beslutsfattare gör ett sämre jobb än en distribuerad marknad.

Här bör det ske en återgång till enkla nybörjarkunskaper. Man kunde tycka att ekonomerna då skulle kunna ge några scenarios för hur utvecklingen kan gestalta sig. Men allt vi får höra är löst grundade spekulationer.

Jan Wiklund:
Fast jag är ganska tacksam för vad S åstadkom mellan åren 1932 och 1975. Tycker inte att de misslyckades under den perioden.