Som Håvard Nilsen skriver i en recension (http://www.respublica.no/Artikler/Droemmen-om-den-fullkomne-demon):

”Orwells dystre verden er i overveiende grad befolket av mennesker som ikke vil utfordre autoriteter, og ikke løpe noen personlig risiko for å gjøre samfunnet bedre. Makten har lett spillerom, fordi det ikke finnes noen fellesskap som er sterke nok til å utfordre makten, det finnes ingen motmakt.”

Så gråt inte, organisera!

http://www.berlinonline.de/berliner-zeitung/kultur/322778/322779.php

Britt:
Även din länk tackar jag för och ska läsa senare. Och tack för tipset om artikeln jag bloggar om här dessutom.

lasse:
Och de senaste 20 åren har löntagarna ständigt fått höra hur de måste ta sitt ansvar och inte kräva höga löneförhöjningar och på allra senaste tid att de som blir arbetslösa får skylla sig själva, för att de är lata!

Dordi Westerlund:
Platon är nu inte min idol precis, man han kanske sade en och annan förnuftig sak i all den bedrövelse som han annars torgförde.

I längden kommer politikerföraktet att öka lavinartat, och det är också den amerikanska vägen. De som vinner mest på detta är sorgligt nog de allra rikaste, de där som idag har så mycket pengar att de köpa sig hela folkrörelser, som bröderna Kooch, några av världens rikaste män, gjort när de finansierar Tea Party-rörelsen i USA.
http://www.usabloggen.se/2010/10/25/kongressvalen-i-usa-centern-utplanas-med-forodande-konsekvenser/

Med tillräckligt mycket pengar och kontroll över media kan man, som sagt, lura folk hur mycket som helst och precis dit man vill.
Och vad ska dagens företagsgiganter använda sina pengar till? Det är ju inte lönsamt att investera i tillverkning ex, men däremot i politiken, så att den gynnar den egna rikedomens tillväxt. Det ger betydligt snabbare och högre vinster.

Det är viktigt att visa att det finns andra sätt att se på detta. Jag skrev ett kort inlägg på Lena Sommestads blogg, där jag hänvisade till Platon, därför att det verkar vara svårt att kritisera PR m.m. (eftersom det är så etablerat), i sitt eget (okända) namn:

Platon, kanske även Sokrates?, avskydde retorikerna. Därför att retorik handlar om ”konsten att övertyga”. Det handlar inte om (att söka) sanningen.

Det gäller också PR av olika slag: Det är som motsatsen till forskning och vetenskap. Och personligen tror jag på vetenskapen: Hur ska vi annars skapa oss en uppfattning om verkligheten? Gud? PR-konsulter?

Alla (som har råd), socialdemokraterna också, kan förstås välja att använda olika PR-strategier för att övertyga väljare och andra. Det kanske är effektivt? Men vad kommer att hända i längden? Kommer det som kallas tillit/trust i samhället (nivån av tillit är hög i Sverige) att hålla för ständiga PR-kampanjer? Eller kommer det att bli som i vissa länder, där man inte litar på politiker. Eller på varandra. Jag tror att det som har hänt var skadligt. Det är svårt att undgå att fråga sig: Vem kan man lita på?

Sommestads artikel: http://lenasommestad.wordpress.com/2010/12/18/2655/

Detta har åstadkommits genom att dra in köpkraft från de många, dels håller det till en del nere kostnadsläget men framförallt de mångas konsumtion så de inte importerar. Det är inte konstigt att vi haft denna tillväxt och samtidigt folk ser att somliga fått det allt sämre.

Denna sk exportledda tillväxt med stora export överskott är en ren förlust för flertalet i folkhushållet, men dock inte för de får som SN slåss för. Det var som vi vet långt innan Batljan, Nordström, Laakso och slikt mer eller mindre enfaldigt anhang som den svenska exportindustrin infiltrerade och ”köpte” ledande S-företrädare.

Att tillväxt skulle vara något negativt är befängt, det är förstås bara bra om vi med minsta möjliga ansträngning kan tillgodose våra behov. Men nu är det ju inte riktigt så som SN med köpt anhang egentligen ser på det, de är förstås som parasiten bara ute efter att se till sitt om så till den milda grad att de överhuvudtaget inte bryr sig om värddjurets välbefinnande även om det ytterst är den de levar på.

Som vanligt kan man söka tröst hos den en gång förkättrade ”tillväxtekonomen”:
”Synen på tillväxten säger en del om ett dilemma som är generellt och naturligt i en historisk brytningstid där primitiv industrialism ersätts av sinnrik tjänsteproduktion. Men synen på tillväxt avslöjar också mycket om den okunnighet som präglar svensk ekonomisk debatt. Om den förtärande intellektuella korruption som på ett decennium fullständigt i onödan skapat nyrikedom och nyfattigdom på samma gång och förvandlat världens rikaste land till ett låglöneland med slitna skolor och ovärdig sjukvård – och med världens bäst kamouflerade, dolda arbetslöshet.
Huvuddelen av nationalprodukten (såsom vi idag räknar den) består av de mjuka delarna i form av vård, utbildning, kultur och allehanda tjänster. Vi lever redan i det postindustriella samhället, och i utvecklade länder utgör varudelen långt mindre än en tredjedel – en del som dessutom snabbt får ge vika för den snabbt expanderande kunskaps- och tjänstedelen. Varor och tjänster är dessutom likvärdiga i sin förmåga att tillgodose mänskliga behov och alltså att skapa inkomster, sysselsättning och välfärd.
Den fullkomligt idiotiska idén att varor skulle vara viktigare än tjänster, att kullager skulle vara viktigare än kunskap, att Volvo skulle vara viktigare än vård, har uthålligt inplanterats hos den svenska allmänheten av de intressen som är betjänta av att två tredjedelar [det var då det, nu är det mindre än 1/2] av nationalprodukten makar åt sig för deras räkning.”

Mvh
Bosse