Vad gäller spritförbudet i USA så gav det maffian goda möjligheter och förbudet föll inte väl ut. Men nu gäller det ju att se till just erfarnheter. De visar att spritförbud inte fungerade, medan erfarenheten av legalisering av prostitution visar att den illegala prostitutionen ökar när ”verksamheten” legaliseras, trafficking blir ett mer omfattande problem.

Sedan handlar trafficking också om författigandet av människor, ökad materiell misär, ökade klassklyftor även i den industrialiserde världen. Om det inte vor så att många människor, inte minst kvinnor och barn, i det närmaste svalt i ex. forna öststaterna, så skulle det inte gå att lura kvinnor till väst med vad de tror är goda arbeten, ta passen ifrån dem, slå dem sönder och samman och sälja dem som sexslavar. Det är ett faktum att väldigt få kvinnor väljer att prostituera sig om de har andra möjligheter att försörja sig. Försvaret av legal prostitution är bara ett sätt att acceptera att kvinnor trycks ner ekonomiskt igen och återkomsten av klassamhället med allt större klyftor mellan rika och fattiga även inom Västvärlden: Kvinnor som inte hittar andra försörjningsmöjligheter får väl prostituera sig, som i andra delar av världen – än sen då, sin fattigdom är de ju själva ansvariga för!

Dessutom undrar jag om de kvinnor som nu modigt ställer sig upp och vill legalisera prostitutionen dels tycker att det är helt OK att deras män/fästmän besöker sådana då och då (om de vill befrias från något som de anser vara betungande och inte bryr sig om risken att smittas av könssjukdomar) och om de tycker att det är helt OK att de själva, i det fall de blir arbetslösa, hänvisas till en bordell för att arbeta som prostituerade och inte får a-kassa om de vägrar? Eller om de anser att det bara är andra kvinnor som ska jobba som sådana.

För övrigt anser jag inte heller att barnarbete bör tillåtas, även om det finns en del små barn som arbetar frivilligt!

Läste desutom just ett utdrag ur Östergrens bok som DN publicerat. Det var en rätt förfärlig läsning, bland annat läsningen av en intervjuad kvinnas berättelse om den allvarliga psykiska skada hon hade tagit av 15 års prostitution (fast hon inte kallade den så, bara att hon aldrig kunde njuta av sex mer och aldrig ville ha en relation till en man, om den inte var asexuell), som hon började med som 20-åring. Det var knappast en text som gör mig mer benägen att stödja förslaget om att legalisera prostitution.

Liknelsen med sex med barn, i min tidigare kommentar, var förstås extrem, men den handlade om argumentetet om ”vår rätt att döma” eller att tvinga andra att bete sig annorlunda än de själva vill bete sig. I somliga fall måste vi göra det enligt min uppfattning Sedan är det bara en fråga om i vilka fall vi måste eller bör göra det.

Det där att hävda att vuxna människor har rätt att bestämma över sin egen kropp är också ett argument som inte håller. Varför är det förbjudet att köra bil med alkohol i kroppen? Borde prostitutionslegaliseringsförespråkarna inte i konsekvensens namn anse att varje människa själv bör få ta ansvar för sin alkoholkomsumtion och vad de gör som spritpåverkade? De där som kör med sprit i kroppen måste väl också ses som hela människor vars agerande och handlade måste respekteras?
Nej, säger de flesta, för de riskerar att köra ihjäl andra – men varje person som druckit ett par starköl kör ju inte ihjäl någon. Trots det är det förbjudet att köra bil med alkohol i kroppen. Varför? Jo för statistiskt sett ökar antalet trafikolyckor när människor kör berusade eller spritpåverkade och oskyldiga människor dödas och invalidiseras på grund av rattonyktra förare.

På samma sätt är det med prostitution. Med legal prostitution, som alltså leder till mer illegal sådan, kommer fler flickor och barn att tvångsprostitueras, så legala prostituerade som exempel och en sanktionering av mäns ”vana att gå till prostituerade”, leder till att andra hamnar i vidriga situationer, misshandlas, hotas och säljs som sexslavar. Och som sagt, prostituerade får psykiska skador för livet, vilket Östergrens intervjuer visar.

Förresten, varför har vi en lag mot att slå barn? Varför ska man lagstifta om sådant som inskränker människors frihet att fostra sina barn som de anser rätt? Massor av människor anser att lite lagom aga är nyttigt, inte minst ett antal kristna anser det då detta beteende sanktioneras av Bibeln, och måste vi inte respektera dessa människors tro och alla som anser detta? För det handlar ju i de flesta fall inte om människor som misshandlar sina barn allvarligt, bara om lite hurringar och kanske lite smisk i baken ibland – eller?
Precis dessa argument användes mot lagen mot barnaga då den kom.

Nej jag anser att alkoholförbudet vid bilkörning, lagen mot barnaga och antisexköpslagen är bra lagar. Ingen av lagarna resulterar i att problemen försvinner helt, men det används ju inte som argument mot lagen mot barnaga eller mot bilkörning i onyktert tillstånd eller mot lagar mot stöld, rån och mord, att alltihop förekommer trots lagar som förbjuder sådant. Så argumentet att sådant finns ändå så varför inte legalisera det, håller inte heller.

Många, kanske de flesta, lagar handlar nämligen om att förhindra att människor skadar sig själva och/eller andra och lagarna finns där just för att sådant förekommer. Om ingen människa någonsin slagit sina barn, om ingen människa någonsin satt sig bakom en ratt onykter,ingen någonsin rånat, mördat eller stulit från andra, så hade vi inte haft några lagar mot dessa beteenden – så klart.

Förresten tror jag det finns partier i Belgien (?) som vill göra det tillåtet att ha sex med barn?? Jag hoppas att jag har drömt det!

Bara några stilla funderingar om ansvar och mänsklig interaktion: När jag kom från jobbet igår hade jag fått en bok jag beställt från min bokklubb, ”Guld” av Bodil Jönsson och Robert Nyberg. Jag bläddrade i den. Kapitel 60 hette ”Ansvar är alltid personligt”.

Jag tänker på det du skrev, Kerstin, att sexkunder borde undersökas innan de får gå in till den prostituerade, så att de inte smittar ner den prostituerade, som en skyddande och förebyggande åtgärd, både för kvinnorna, ja, kanske inte minst för dem, men också för senare kunder och deras eventuella partners ute i livet. Vilket kanske borde vara vad ett skyddsombud skulle och borde kräva!? När och OM man känner varmt för de prostituerades trygghet och vill jobba för deras bästa.

Men ja, vilken av de besökande männen skulle ställa upp på det? Av flera olika skäl? Vore inte det avtändande? Eller skulle det få dem att känna sig som vuxna män, som tar ansvar för sina handlingar? Kanske? Skulle en positiv bieffekt bli att efterfrågan på prostituerade radikalt minskar??? 

Eller var skulle de män ta vägen som inte känner ansvar nog att låta sig testas innan de går in till den prostituerade? Ja, skulle de gå under jorden??? Uppsöka illegala prostituerade/bordeller?

Jag kan inte låta bli att vara ironisk, ursäkta!: Ja, de som köper sex är vuxna, ansvarsförmögna män? Eler? Inga små, ansvarslösa barn? Men är det så vi behandlar dem, även i detta? Klart de måste få? Även tillgång till sex och utlopp för det!?

Bodil Jönsson skriver att ansvaret inte bara är individuellt, mitt, ditt, hans eller hennes, utan kan också vara vårt eller ert eller deras. Och det gäller i alla slags relationer!? Två individer emellan, mellan individer på en arbetsplats, i en familj, på samhällsnivå, på global nivå!? Vi har alla ett ansvar, ett personligt ansvar. Inte bara för oss själva utan också för andra. Men inte heller bara för andra utan också för oss själva och vad vi gör och hur vi handlar.

En man som besöker en bordell har ju ett ansvar som vuxen man. En kvinna som gör något motsvarande har ju också ett ansvar. Om hon åker utomlands och har sex med unga tonårskillar osv.

Och det gäller ju inte bara sex… Vi lever ju inte i ett vakuum någon av oss. Vad är frihet? Vad för sorts frihet behöver vi egentligen? Och vilken behöver vi inte? I ett samhälle, på individnivå?

Hon menar att folk tolkar henne som att ”personligt ansvar” är ”individuellt ansvar” men hon menar att ”Till saken hör alltid personen. Att vara saklig innebär alltså inte bara att vara objektiv utan också att räkna med människorna, själva subjekten. Det är ändå de som har ansvaret”.

Hon menar att man alltid måste kunna peka ut vems ansvaret är.

Jag började förresten fundera vad Jane Fonda skriver i sina memoarer om prostituerade… Hon spelade nämligen en sådan, Bree Daniel, i filmen ”Klute – en smart snut” i början av 70-talet (redan!). För vilken hon gjorde (grundlig?) research, besökte porrklubbar bl.a. Alan Pakula, regissören, hade gett henne flera böcker om prostitutionens psykologi ”och vi pratade mycket om de kontroll- och maktfrågor som hör ihop med könsrollerna och om de svårigheter med tillit och närhet som kvinnor kan få om de utsatts för sexuella övergrepp i barndomen (oftast av anhöriga eller av vänner till familjen)”.

Hon skriver att hon som Bree, vars också prostituerade väninna som mördats, känner ”Sorg över min väninna, sorg över alla kvinnor som faller offer för mäns raseri, sorg över vår sårbarhet”.

Hon skriver också ”När jag ser tillbaka upptäcker jag paralleller mellan mig själv och Bree, kvinnan som kände sig tryggare när hon fnaskade än när hon mötte verklig närhet”. Och det var ganska skakande för Fonda!?

Louise Eek, den f.d. prostituerade har blivit hotad för det arbete hon gör, att upplysa unga tjejer i skolor runtom i landet? Ja, det är starka och mörka krafter aktiva i detta???