Kommentarer till Varför mobbas somliga, vad kan man göra?

Av: Jakob

Jakob — Fri, 08 Mar 2013 06:41:02 +0000

jag blir mobbad själv och TACK JAG MENAR TACK för allting. Jag har alltid nästan trott att jag var den enda i världen som blev mobbad. Men nu vet jag det och då känns det MYCKET lättare.

Av: My Lidenskog

My Lidenskog — Thu, 27 Sep 2007 12:39:39 +0000

Jag fattar fortfarande inte vad kan ni som lärare göra mot mobbning vad kan vi barn göra? Hur kan man göra så att man själv slutar bli mobbad menar dom att man ska ta mord till sej och göra det som är rätt så att dom inte vågar ge sej på en? Vilka behov av mobbning finns det idag?

Av: London

London — Sun, 26 Nov 2006 11:36:20 +0000

Eija #14:

Glöm inte att dagis i sig existerar i just lönsamhetens tecken! Och denna lönsamhetsmaskin är beställd och införd av den vackra ”humanistiska vänstern” som ett led i ett BNP-race avsett att visa på en viss statsmodells förträfflighet.

Vad gäller mobbning så verkar ju vuxna har abdikerat från sitt ansvar. Kanske skedde brytningen med den mossiga vuxenvärlden kring 1968, och dagens vuxna är ju ofta uppvuxna till stor del utan vuxna förebilder (sådana får man nog inte på dagis) och vet sannolikt inte själva hur man tar ansvar som vuxen. Mycket i den politiska retoriken har ju tytt på att dagens vuxna inte skall känna sig som vuxna, ansvarstagande människor.

Jag skrev en liten betraktelse om svenska barns beteende, och min gissning är att avlämpning på dagis har en stor del i skulden:

http://londoncallingall.blogspot.com/2006/10/r-svensk-barnomsorg-dlig-fr-barnen.html

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 26 Nov 2006 02:11:07 +0000

Eija (kommentar 14):
Jag tror du har alldeles rätt. Jag började redan under 70-talet tala om daghemsskadade barn, de där som hade lärt sig dels att bara man skriker högst så får man mest uppmärksamhet och dessutom att alla vuxna, ja alla människor i deras omgivning, bara fanns till för en sak, för att tillfredsställa just deras individuella behov.

Så kom de vanvettiga relativen betygen ovanpå detta. Inte underligt att vi fått så många ungdomar som anser att de, just de själva, är världens centrum och den individ som allting ska kretsa kring.

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 26 Nov 2006 01:35:50 +0000

Stefan Hallgren:
Du var mig en konstig apa :-), menar med tanke på vad du har berättat för mig om apor.

Av: stefan hallgren

stefan hallgren — Sat, 25 Nov 2006 16:52:27 +0000

Kerstin: men jag är ju en sån där avvikande apa som har idéer om fri vilja och indivudalism, sådant passar inte in primatflocken där alla måste veta sin plats och underordna sig den störste Hannen.

Av: Eija Korhonen

Eija Korhonen — Sat, 25 Nov 2006 16:18:20 +0000

För det första erkänner jag att jag inte läst alla tidigare inlägg. Kanske min kommentar därmed inte riktigt platsar i sammanhanget, eller till och med redan påpekats av någon. Men jag tror att när man stoppar alla små små ungar i en stor grupp på dagis, kommer automatiskt den mest högljudda och ”besvärliga” ungen få det mesta av personalens – som naturligtvis i lönsamhetens tecken är för få för att räcka till för alla – uppmärksamhet. Det betyder i förlängningen att vi redan från början uppfostrar våra barn till att passa samhällsandan som just innebär minskad omsorg och en ”ta för sig”-mentalitet. Jag är på det klara med att många reagerar på ett inlägg som uttrycker oro för stora barndagisgrupper som dagisfientligt och därmed även som ett motstånd mot jämställdhet. Det är inte min avsikt att sätta kvinnan tillbaka till spisen, men för att komma därifrån, får vi heller inte offra våra barn! Vi måste åtminstone kräva politikerna på resurser till omsorg. Så länge vi inte själva värdesätter omsorgen vare sig det handlar om gamla, sjuka, handikappade eller barn (för det är mest kvinnor som sysslar med det yrkesmässigt) kommer vi aldrig långt med jämställdheten heller. Och vi får det samhälle vi förtjänar.

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 25 Nov 2006 15:53:53 +0000

Stefan Hallgren:
Törs inte 17 jämföra män med djur och apor är ju djur. Det brukar bli ett himla hallå om man gör det.

Men säger du att man förstår dig bättre om man studerar aporna får jag väl tro dig :-D.

Av: stefan hallgren

stefan hallgren — Sat, 25 Nov 2006 15:48:31 +0000

Kerstin: menar du verkligen att apors beteenden är irrelevant för att förstå människor beteenden? Förnekar du Evolutionen också?

Av: Stina

Stina — Sat, 25 Nov 2006 14:50:26 +0000

Mobbningen initieras av en förövare som har något att vinna på att mobba. Makt och status. Respekt i den moderna betydelsen (rädsla). Offret hittas alltid i alla grupper. Någon klarar sämst att dölja sin rädsla.
Jag tror utvecklingen mot att barn tillbringar så många timmar i ålderssegregerade stora grupper med diffus styrning har underlättat för mobbarna. Också den romantiseringen av de rebelliska ungdomarna som slog igenom på 70-talet har förvärrat problemen. Glorifieringen av mobbningstendenser.
Att det skulle vara naturligt med mobbing förstår jag inte. Är kvinnoförtryck ochså naturligt? Våldtäkt? Mord? Snacka om relativisering! Människan har onda och goda tendenser inom sig. Moralen och kulturen bestämmer ramarna.