Kommentarer till Mobbning är en form av tortyr (forts)

Av: kent

kent — Thu, 06 Oct 2011 11:29:53 +0000

Man känner i gen sig mycket som skrivs här, tog för mej över 35 år innan jag kunde berätta det för någon. Har svårt än idag att lita på folk. Håller på att skriva en bok om mobbing och vilka konsekvenser det för med sig. Ni får gärna skriva något som ni tycker jag kan ta med ? Har ett förslag till ”GRUV ARB” sök upp dom du mobbade, om du har civilkurage till det, du kan oxså hjälpa till i kampen mot mobbing !!

Av: kent

kent — Thu, 06 Oct 2011 11:15:17 +0000

Jag var utsatt för mobbing i nästan hela grundskolan både psyisk och fysisk, även verbal mobbing, dagligen förkom, fick aldrig någon hjälp! Ingen såg nåt eller hörde ?? fast det skedde även många gånger mitt framför lärare. Detta hände på -70 talet. Mina föräldar flyttade när jag gick i 8-an,p.g.a arbete. kom till till en bra skola /klass, blev väl mottagen men då var jag helt ”förstörd”, kunde inte ta till mej all den kamratskap och hjälp som jag fick. Fick oerhörda konsekvenser för mej i hela livet,är i dag 49 år.Anser att det inte har blivit något bättre på skolorna sen jag gick i skolan, tyvärr.Kanske ska tillägga att i både åkurs 1-2 hade jag mamman till lärare, till den ena som mobba mej. Vart skulle jag gå och berätta att jag var utsatt för mobbing ?

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 06 Oct 2011 10:46:10 +0000

kent:
Visst har även föräldrar ett ansvar här.
Och visst får du använda det jag skriver om du kämpar mot mobbing.

Av: kent

kent — Thu, 06 Oct 2011 08:20:43 +0000

Mycke föräldar ansvar oxså, inta bara skolans fel när mobbing pågår. får jag ”plocka ut en del av det du skriv? tänkte ta med det på en debatt sida i en tidning

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 05 Oct 2011 14:03:25 +0000

kent:
Så sant. Men ett av problemen är att ganska få vuxna vill kännas vid att de var mobbare som barn och unga. De flesta förtränger sådant. De har dessutom aldrig förstått vad de gjort har åsamkat de mobbade. Men det finns förstås undantag.

Av: kent

kent — Wed, 05 Oct 2011 13:34:43 +0000

Det finns en sak som dom som har mobbat andra kan göra , det är att be om förlåtelse för det dom gjorde,den som har varit utsatt behöver all hjälp för att kunna gå vidare i livet , att sen förlåta eller inte är svårt , men vetskapen om att den som har mobbar ångrat sig kan göra att det känns lite bättre

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 21 Jul 2010 23:49:57 +0000

Angelica:
Jo, jag vet. Jag var allvarligt mobbad under några år i en skola i Mellansverige när jag gick i 3:e t.om. 5:e klass, tills föräldrarna flyttade och jag tror de gjorde det när de till slut inte såg något annat sätt att hjälpa mig på.

Det tog mig 30 år innan jag ens kunde tala om saken och berätta om den. Idag kan jag göra det utan problem, men nu är det alltså drygt 50 år sedan. Och det är klart, som du skriver, att spåren sitter ändå i hela livet, fast de blir allt blekare med åren.

Själv återfick jag ändå min tro på människorna efter något tiotal år. Jag hoppas att du också får det. Jag har haft ett bra liv sedan dess, så idag är det nästan som om de där åren inte var annat än en mycket ond dröm.

Av: Angelica

Angelica — Wed, 21 Jul 2010 23:22:01 +0000

Jag googlade och hittade din blogg. Jag har vart utsatt för mobbing i 8 år, men idag är det inget som syns på mig. Det är en del av sig själv som alltid finns där som ett mörker som man gör allt för att dölja, som du beskrev det: ”fruktansvärd förnedring”. Därför värmer det att höra att man inte är ensam med sina magkänslor. Är jag ensam känner jag mig totalt övergiven, där dyker resultatet av mobbing upp. Jag tar ingen vän för givet och jag tror ofta att många ska lämna mig eller lägger upp en fasad för att umgås med mig. Det är inte sunt att tänka så, men jag tror bara det beror på ens erfarenheter.

Att man en gång lärde sig att det är så världen fungerar!

Tack för ditt inlägg.

Av: En bloggläsare

En bloggläsare — Wed, 29 Nov 2006 04:47:18 +0000

Jag skulle vilja bidra med en sajt, som vänder sig till såväl elever, skolpersonal som föräldrar.

http://www.friends.se/

Av: MAD

MAD — Mon, 27 Nov 2006 14:42:58 +0000

Viktigt ämne och bra kommentarer! Fast jag måste säga att jag är lite tveksam till att det skulle vara omöjligt att sätta sig in i hur det känns att vara mobbad. Jag tror att vissa personer har tillräckligt med empati för att kunna förstå, eller åtminstone komma ganska nära den känslan. Efter era beskrivningar av magkänslan och liknande så får jag kopplingar till perioder när jag varit deprimerad och haft ångest som (åtminstone för mig) alltid sätter sig i maggropen…

Jag har dock aldrig varit mobbad, lite retad för att jag inte kunde uttala r som alla andra, vilket jag fortfarande inte kan… Jag tror att anledningen till att retandet inte blev värre för min del var att jag då inte förstod att de retades så de tröttnade