Och du är en av dem vars kommentarer har hamnat direkt i spamfiltret, så din senaste kommentar har du skickat två gånger, antar efter att du noterat att den inte kom in efter första skicket. Så när jag nu börjat kolla spammen innan jag deletar dem fann jag två kommentarer där från dig, likadana. Därför strök jag den äldsta. Hoppas det var OK.
Mycket märkligt det här.

Alternativt när oljepriset börjar stiga, vilket enligt Pentagon blir 2015.

Då gäller det att ha ett organiserat alternativ till SD.

De allra flesta svenskar har ännu inte insett hur otroligt skör deras trygghet är, dessutom, och vad som kan hända vem som helst av dem, sådant som inte kunde hända människor för 30 år sedan, inte ens för 10 år sen. När det händer dem, då sitter de där och har inte en chans.

Här en bra bloggpost om saken:
http://ilsemarie.wordpress.com/2011/01/31/m-hyllar-och-krossar-den-svenska-modellen/

Ekonomin är definitivt i obalans, den svenska ekonomin har varit i obalans länge, de senaste 18 åren har vi haft politisk skapad massarbetslöshet. Ett större slöseri med landets resurser kan man knappt tänka sig, det handlar om oerhört stora värden som inte blivit gjort och utebliven tillväxt av välfärd.

Det mest befängda är att det är allmänt accepterat inom den sk ekonomivetenskapen att man inte kan spara samhällsekonomiskt utrymme genom att avstå att föra något i dag. Tvärtom ger det sämre förutsättningar att i framtiden klara välfärden i framtiden. Våra politiker har gjort vad de kunnat för att försämra våra förutsättningar i framtiden genom att krympa vår inhemska produktiva apparat.

Men i stor enighet har politikerna lurat i Svensken att nationens ekonomi fungerar som ett hushålls ekonomi, vilket är helt uppåt väggarna fel. Vi har förstås ett problem när alla våra politiska partier tror på detta.

Det enda som bör bekymra oss med en ökande försörjningsbörda i framtiden är vilka reala resurser vi då har tillgängliga för att klara detta. Färre i aktiv ålder är förstås en del av resursfrågan. Att vi har tillräckligt med finansiella resurser som debatten ofta handlar om är en ren nonsensfråga, pengar skapas ur tomma intet i ett fiat-monetärt system som vi och resten av världen har. Det offentliga som är monopoltillverkare av fiat-penningen kan alltid köpa de lediga resurser som finns tillgängliga.

I detta perspektiv är det fullständigt befängt att staten drar in pengar/köpkraft från medborgarna för att lägga på hög, staten som är monopoltillverkare av penningen som skapas ur tomma intet sparar dessa penningar. Det borde ett barn kunna förstå hur bakvänt det är.

Som Geroge Orwell sa:
“There are some ideas so stupid that only an intellectual would believe them.”

Eller Chomsky som ogärna säger att intellektuella kan vara ”stupid”: ”der finns en del saker som är så uppenbara att det tar en verkligt imponerande självdisciplin att ignorera det”.

Nåväl ”stupid” eller självdisciplin må vara det är folket som får svälja resultatet.

Vi får förmoda att produktiviteten fortsätter att öka och då får vi lättare att producera de behov som framtiden har. Vi har även en stor outnyttjad potential i den permanenta massarbetslösheten som våra makthavare anser måste finnas för att disciplinera oss. Sen är läget så att gamla människor konsumerar mer än unga människor för att inte säga barnfamiljer. Konsumtionsmönstret förändras. Sen har vi ju även den stora omflyttningen från de många till de få som varit de senaste 30 åren en reversering av detta skulle frigöra stora resurser att tas i anspråk av de förmenta gamlingar som anses bli en sådan belastning för oss.

Det ekonomiska resonerande är ibland så bakvänt och befängt att man försöker göra den minskade konsumtion som gamla har till ett problem då detta menas leda till sämre tillväxt.

Vi lever alltså i en så pass galen värld att man p fullt allvar menar att folk måste vara arbetslösa i dag för att vi ska spara för framtiden. När även den sk arbetarrörelsen tror på detta då är det illa. Förmodligen tror inte Borg på detta men ser till de sinas intresse då detta är ett väsentligt medel för att hålla populasen i schack så att de få kan få en allt större del av kakan trots att den blir mindre än den behöver vara. Alltså de får totalt sett mer av den mindre kakan än de fått av en större

roger:
Ja, somligt var bättre förr, jämlikheten var exempelvis betydligt större på 60- och 70-talen, ja även in på 80-talet innan de nyliberalt inspirerade avregleringarna möjliggjorde för den rika eliten att lägga beslag på allt större del av den samhälleliga kakan för egen del. På 60-70- och 80-talen hade alla, inte bara de välbärgade eliterna, möjligheter som allt färre har idag och lönearbetande människor var mycket friare då än de är idag.
Dessutom har det mesta som privatiserats blivit betydligt dyrare för de flesta av oss än det var då det sköttes av det gemensamma och inte nog med det, att sälja ut det vi gemensamt, med våra skatter, har byggt upp för att låta fördyringarna som de privata övertagarna ser till att ombesörja, försvinna ut ur landet till något skatteparadis, det roger, är ren stöld.

Björn Nilsson:
Ja risken är ju stor om staten fösvinner helt eller abdikerar totalt att vi istället finner att vi befinner oss i rena maffiasamhällen, fast å andra sidan kanske det inte gör så stor skillnad, för finanshajarna beter sig ju som miffioson.