Vad gäller posten så var den, före privatiseringshysterin, både billig och dessutom troligen världens effektivaste och pålitligaste. Redan när jag var ung talade man om hur mycket sämre den var i USA ex.

Det är när vinstpåbud läggs till som priserna stiger. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att förstå att där företag kräver profiter, där blir varorna dyrare. Så tvingade politikerna ex, Apoteket att höja sina priser inför utförsäljningen – för att det skulle bli kommersiellt intressant att köpa delar av koncernen. Så har priserna på el rasat i höjden efter att elbolagen bedrivs för profitens skull – i första hand.

Det är bara att titta på de absurda priser som posten tar ut för sin stenåldershantering av paket. Det finns teknik för att sköta både registerering och betalning via nätet (något som bland annat schenker nyttjar) ändå fortsätter man med sitt gamla sätt trots att tekniken för förbättringar redan finns där. Att skicka med posten är i många fall dubbelt så dyrt jämfört med att skicka med schenker, trots postens enorma stordriftsfördelar.

Uppenbart verkar han inte av att se världen ur annat perspektiv än den välbetalda amerikanska akademiker övre-medelklass-perspektivet. Men trots det så kändes det som om han har en poäng i detta med att stor valfrihet inte i sig behöver vara bra eller att vi har glädje av det.

Inte minst det där med att ansvaret om det inte blir optimalt. Och speciellt exemplet med sjukvården är inte så fel, det är i alla fall min uppfattning att läkare och tandläkare mer än gärna lägger ansvaret på patienten, de ”älskar” att det är livsstilsorsaker och psykosomatiskt. De kämpade också länge emot att magsår inte var en livsstilssjukdom, inom tandvården håller man hårt på att bara man borstar tänderna och går regelbundet till tandläkaren så kommer munnen inte att drabbas av sjukdomar.

Jämför med Taxi som sk avreglerades, så fort det blev några som trodde att de kunde bete sig som normala kapitalister på marknaden och maximera profiten var man genast framme och reglerade på olika sätt, förstås helt utan att fack och taxiorganisationer klarade av att få något som helst i utbyte för chaffisarna. En bransch där de allra flesta är en och fåbilsåkare och både anställda och försörjningsföretagare i princip har gemensamt intresse, är förutsättningarna dåliga slår det lika mot försörjningen hos både karen och den anställde. Klart att överheten tog tag i detta, hur skulle det se ut inför besökande utlänningar om tjänstefolket betedde sig som riktiga kapitalister och utnyttjade marknaden fullt ut man skulle få skämmas ögonen ur sig om man hade så dålig pli på tjänsteandarna.

Men det finns massor av teleoperatörer, elbolag och pensionsfonder. Inte nog med det bankerna skinnar mig genom att ändra sina konton hela tiden, skapa nya, ändra räntan på det jag har, så att jag ska tvingas hålla reda på det här hela tiden. JAG VILL INTE!

Och eftersom det till och med i Stockholm rådde överproduktion på bostäder kunde vi också välja var vi ville bo – om än kanske inte lika fritt. Billigt var det också.