intressant läsning om Palme – jag kommer också ihåg palmehatet men jag kommer inte ihåg vad det helt grundades i.
Din förklaring ger inget kött på benen då det på dig verkar som att ”överklassen” (finns sådan i sverige idag) träffas i ett rum någon gång i månaden och bestämmer vilka de ska gilla och inte.

Jag söker vidare.

dessutom finner jag det beklämmande att du verkar mena att all kultur som är värd att bevara är den som finns till allmän beskådan.
Den kultur som många markägare värnar är det öppna svenska landskapet som lantbruket borgar för. Med fideikommissens borttagande (bra/dåligt, the jury is still out) krävdes det åtminstone att arvs och gåvoskatten skulle tas bort för att de stora lantbrukarna ska kunna driva gårdarna vidare.
annars hade många av gårdarna delats upp i mindre delar för länge sedan. till generationsskiftet mellan 2030-2060 kommer många gårdar sorgligt nog delas upp i mindre delar – detta för att fideikommissen tagits bort.
Sveriges stora kulturbärare kommer då att försvinna.

ha en fin dag.

Christian

Vad gäller arv och gåvoskatten så fanns det ganska många goda skäl till att ta bort den, framförallt att den inte drabbade de riktigt rika, och det var definitivt inte en särskilt dyr reform – 1,8 miljarder 2005, ett räknefel i statsbudgeten -

Vilken cirkus detta val av S ledare har blivit, de kanske skulle pröva någon demokratiskt metod för att utse partiledare. Eller varför inte demokratisera hela rörelsen. Det börjar allt mer se ut som en maffiaklan som ska utse nytt överhuvud.

Palme och en del hos S ligger tidigt ute med kritik av Indokina krigandet. Med det är inte ur fas med att kritiken i USA växte och fanns även där hos etablerade kretsar inom Demokraterna. Som Pilger menade om Son My/My Lai-massakernatt det den knappast var unik men att opinionen i den amerikanska eliten hade börjat svänga, annars hade det inte blivit en stor nyhet.

Vid det beramade Harvard besöket gjorde Palme fler framträdande/besök och där var patriotiska kommunistfientliga fackföreningar som protesterade mot Palme. Men som en US ambassadör i Sverige noterade i sin rapport att visst var det störande med Vietnamengagemanget men det var också det enda, annars friktionsfri ”business as usual” när det gällde allt annat som det militära och underrättelsesamarbetet. Att Palme skulle varit en Sovjet lakej är så snurrigt att man baxnar, men allt går att sälja med mördande reklam.

Själv var och är jag mycket förtjust i debattörer som Palme som ger liv åt diskursen, han hade mer av den anglosaxiska akademiska och politiska stilen som är betydligt mer konfrontativ och rak, är det match så är det. Jag blir mer kritisk när jag i efterhand försökt utvärdera helheten.

Bofors VD Claes-Ulrik Winberg, som av en tillfällighet omkom i en trafikolycka precis innan han skulle vittna i Boforsrättegången, som även var engagerad moderat ska ha sagt när borgarna efter 40 år vann valet 1976, ”jag borde vara glad men det här är inte bra för F (Försvarsdivisionens verkstäder)”.

Varför kände sig den kommande SAF ordföranden och en av höjdarna inom den svenska krigsmaterielindustrin betryckt av S petats från regimtaburetterna? Var de så angelägna om att ha en statsminister som var ”sovjetlakej” och fredsivrare. Eller var det så att ett litet ”alliansfritt” land hade sin vapenmarknad framförallt hos de sk ”non aligned” delarna av världen som inte var uppknutna till någon part i kalla kriget och S och inte minst Palme odlade med framgång våra förbindelser med dessa länder och var högt ansedd där.

Fast här var det just äverklassens Palmehat som intresserade mig.

lasse:
Och just idag läser man i AB att Göran Persson ringt runt och ”hotat” somliga partidistrikt för att få dem att rösta för Östros som nästa partiledare.
Klart att han vill ha en fortsättning på den politik för de rika som han själv förde. Idag är han ju en del av den samhällsklass som han gynnade som statsminister och drar därmed själv nytta av denna politik.
Dessutom har han numer som jobb att arbeta för SN, via den högerkonsultfirma som han får månadslön från. Exakt den amerikanska situationen alltså, där kapitalet köpt upp båda partierna.

Alltmer framträder bilden av Persson som onkel Tom. Samma person som utan att blinka kastade ut ännu fler av vanligt folk i arbetslöshet, gjorde återigen tänderna till ett klassmärke och hemlösa och tiggare till normalt inslag i den svenska gatubilden rörs nästan till tårar över att den adliga överklassen behöver arbeta för sitt uppehälle.

Jag funderar mycket över om inte det faktum att han blev mördad på något sätt har förhindrat all saklig debatt om Palme och hans gärning. Hans kritiker har i princip hållit tyst i 25 år. Eller ändrat uppfattning. Det skulle inte förvåna om både Palme och hans epok kommer att granskas och diskuteras långt mer framöver när man kan se det ur historisk synvinkel.

Alla vi som ”var med” den gången minns ju mycket väl att han var oerhört kontroversiell. Nästan inte någon var likgiltig. Antingen var man kraftigt för eller kraftigt mot honom.

Men jag tror inte ett ögonblick på den ofta framförda teorin att Palmehatet skulle komma från en överklass som såg honom som en klassförrädare. Som jag minns saken var det spritt tämligen jämnt över hela samhället.

Palme var en produkt av sin epok. Skall man förstå Palme så måste man förstå den tidsålder han verkade i. Och den gången var hans utrikespolitiska ställningstagande mot USA i VietNam och mot Apartheid väldigt kontroversiella. Även långt in i de socialdemokratiska leden.

Jag vill gå så långt som att påstå att en majoritet har ändrat åsikter i de frågorna i efterhand. När Palme gick i bräschen för FNL och ANC företrädde han en liten men upplyst minoritet bland folket. Medan majoriteten ännu såg USA som garanten för demokrati och välfärd.

I det avseendet var han en föregångare som var med att skapa en rörelse som med tiden kom att ändra åsikterna hos en majoritet av folket. Men det tog många år.

Vid samma tid såg de allra flesta Sovjetunionen och kommunismen som den stora faran i världen. Även inom de Socialdemokratiska leden. Man var beredda att ha överseende med stora brister hos USA enbart därför att man såg dem som den stora spärren mot Sovjetisk expansion i Europa och Världen.

Och det är nog här som hatet mot Palme har sina rötter. Han tog ställning i utrikesfrågor långt innan ”folk flest” var mogna att ”hänga med”.

Tvärtom såg man honom som en Sovjetisk agent och en potentiell landsförrädare den dagen som Ryssen kommer. Det var ju inte frågan OM Ryssen skulle komma, frågan var bara NÄR.

Så resonerade i vart fall en majoritet i de kvarter där jag växte upp. Som var en typisk arbetarmiljö i Stockholm. Något som också drev många trogna Sossar att rösta Borgerligt.

Inrikespolitiskt baxade han fram löntagarfonderna. Ett projekt som var kontroversiellt även inom (s). Jag tror att just löntagarfonderna var en fråga som bekräftade synen på Palme som Sovjetälskare.

(I efterhand har det ju också visat sig att fonderna var så kontroversiella att även (s) har gått ifrån tanken.)

Men – och det är också viktigt. Grunden för hatet mot Palme lades 20 år innan han mördades. När mordet skedde hade många ändrat uppfattning i främst de utrikespolitiska frågorna. Samtidigt som löntagarfonderna var högst aktuella. Och höll liv vid myten om Palme som en Sovjetisk lakej som ville införa kommunismen i Sverige.