Sedan undviker jag mestadels att skriva om det som är mina specialområden. Det orkar jag bara inte med, varken att skriva kort om eller att besvara kommentarer om :-).

Till Er andra, tack för era kommentarer till ”födelsedagen”.

Mina besök är väl kanske lite sporadiska, men jag brukar se till att få läst allt när jag väl har tid…sen blir det kanske inte så mycket kommentarer eftersom jag ofta läser inläggen lite sent (och kanske lite för att jag inte har så mycket vettigt att säga), men jag ser fram emot minst ett par års läsning till.

och jag gillar bloggen, trots att jag tillhör gruppen unga män eller ja, 30 kanske inte räknas som så ungt egentligen, men men.

Jag läser ofta här, och det vet du, men kommenterar inte alltid, just p.g.a. det du nämner – tidsbristen. Det tar sin lilla tid att tänka efter och formulera sig när det gäller så viktiga frågor som de du tar upp. Känner också att jag inte alltid har den kunskap som ålder, mångårig tankeverksamhet och livserfarenhet ger. Det som ofta underskattas i kommentarer av den typ du nämner.

Fortsätt nu att blogga många år till och visa din kunskap och erfarenhet som bara ålder ger!

En 22-årig tjej med en 10-årig lillasyster sa att när hon var i 10-årsåldern så slog inte killarna henne som de nu gör med hennes lillasyster. Till saken verkade höra att vuxenvärlden (lärare och föräldrar) lade skulden på tjejen… Storasyster var mäkta förgrymmad.

Saken blir väl inte bättre av att kvinnor ofta är duktigare och mer ambitiösa och inte minst bättre och mer utbildade?

Jag råkade på det här i början av 90-talet för första gången, då unga manliga chalmerister beklagade sig över att flickorna minsann inte hade några svårigheter att få praktikplatser, men det hade killarna (sade de) och det var diskriminering av killar menade de.

Den sortens resonemang förekom i stort sett inte alls när vi hade massor med arbeten och inga problem att få varken jobb eller praktikplatser och medan den offentliga sektorn byggdes ut. Då var männen mycket mer ”jämställda”, i ord men inte alltid i handling dock, och jag hörde aldrig unga välutbildade män uttala sig så om kvinnor under 60- och 70-talen som de kan göra idag.

Till och med på forskarnivå inom universiteten kom den här antifeministiska attityden att bli mycket mer framsträdande, även i ord, under 90-talet då man drog in på resurserna till dessa.

Nu diskriminerades kvinnor även tidigare på universiteten, men männen uttalade sig inte öppet antifeministiskt eller mot kvinnor på det sättet som man kan höra idag. Sådana tongångar har man inte hört sedan början på 1900-talet.