Jag hittar det intressanta genom att ha lyckats samla på mig en massa vänner som är intreserade av politik (många genom bloggandet) och de lägger in länkar på FB som då dyker upp på min sida under rubriken ”senaste” eller ”toppnyheter”.
Men det tar tid att komma in det det. Själv gick jag med från början bara för att spionera lite – se hur det fungerade. Och så la jag in min blogg där och nu får jag många besökare via FB. Lägger in länkar till alla mina bloggposter där och alla som har ”gillat” min Ett hjärta RÖTT FB-sida får då upp mitt inlägg på sin logg. Sedan ”delar” vänner ofta vidare så att fler ser inlägget. Så sprids det.

Jag skriver inte så mycket på min personliga logg. Kollar mest in andra och kommenterar eller ”gillar” ibland.

Lycka till och kul att ha dig som FB-vän nu

Men sen, hur i all sin dar fick du reda på att jag hade skaffat ett konto? Bara intressant att veta alltså.

Jag förstår förstås att FB måste vara bra till något, men jag blir ändå inte klok på hur jag hittar det där som är bra eller intressant? Jag försöker förklara att jag inte vet ett skit om FB att jag inte vet hur jag ska få fram det där intressanta – rent tekniskt alltså.

Själv använder jag facebook mest som en inspirationskälla, bättre än morgontidningen – hittar nästan alla bra länkar till bloggen där osv. Har många vänner på FB som jag inte träffat i verkligheten – vi har samma politiska intressen och det gör att jag får en massa bra länkar och inspiration där. Av mina ”verkliga” vänner har de flesta inte ens FB.
Jag har ju ett konto för min blogg – och ett privat. Vissa som jag har stött på många gånger ute på nätet har blivit mina vänner på FB. Jag svarar ja till alla som frågar, en del har förstått vem jag är genom bloggen eller genom tips från andra vänner. Det stör mig inte. Är det någon som är direkt otrevlig så går det att ta bort en vän.
För övrigt så är jag försiktig med vad jag skriver på FB – aldrig något för privat. Men det går ju att ställa in ”sekretess-inställningar” så att enbart vänner kan se dina inlägg och kommentarer.
Men visst går det att ta bort kontot – jag gjorde det flera gånger i början… innan jag bestämde mig. Men,kanske man syns någonstans ändå – vem vet?

Så jag vet exakt hur ”fritt” vårt land är. Jag vet att den liberala individuella aktionen existerar och är stark i alla nivåer av vårt samhälle. Hotar du liberalismen är det inte bara problem med att få jobb som kan drabba dig.

Martin:
Jodå, jag lämnar nog inte ut alltför mycket av känslig eller väldigt personlig information på nätet överhuvudtaget och aldrig om mina släktingar eller vänner. För övrigt så vet jag precis vad jag inte gör om 10 år – om jag lever. Jag söker inte arbete och jag försöker inte resa till USA.

Men vore jag ung idag skulle jag nog inte ens blogga i mitt riktiga namn och framför allt inte som vänstermänniska. Det var ju en känd bloggare som slutade blogga för en kort tid sen för att han inte fick jobb därför att bloggade från vänster. Jag har sett fler sådana fall.

PS: Har varit inne på Facebook och kollat runt lite och blir inte klokare av det. Men en sak gör att det går kalla kårar utmed ryggraden. På varje sida jag kollar upp, om Facebook mm. så finner jag en fråga på högersidan, oftast med foton, om jag känner ”de här personerna”, olika personer på varje sida och JAG KÄNNER DEM. Hur i all sin dar kan man veta detta på Facebook? Är institutionen en allmän sökmotor också, eller beror det på att de där personerna, eller någon av dem, skrivit om mig på Facebook?

Skaffa en särskild epostadress till varje ställe du reggar dig till. Dölj din rätta ip-adress vid varje inloggning till kontot (både epost och FB). Använd ett alias. Kommunicera inte med någon du känner afk på dessa servrar.

För damagekontroll se om man kan ändra namn, redigera texter man skrivit, ändra användaruppgifter osv.

Men jag är väl extremt paranoid. Inte för att jag tror någon har ögonen på mig NU, men jag vet inte vad jag vill göra om 10 år. Vem som äger informationen jag lagt på servrar runt om i världen om 10 år. Vem som regerar inte bara i Sverige utan i många andra länder som kan påverka mig och de mina. Sådant kan jag inte veta, därför så bevarar jag för det mesta ”deniability”.

Mest tycker jag synd om alla barn vars obetänksamma föräldrar publicerar bilder och information om dem. Man bör fråga sig frågan: Kontrollerar jag den informationen?

FB kan ju användas som ett politiskt verktyg även i Sverige, inte bara Egypten. Här i Nynäshamn startades det en grupp av ledande kommunpolitiker, för mindre en vecka sen, för att protestera mot landstingets planer på att lägga ner geriatriken här. Antalet medlemmar ökade snabbt till över 1100 personer. Namninsamlingar organiserades blixtsnabbt. (Och plötsligt hade jag en stor publik för min subversiva propaganda…)

(Det viktiga är förstås att stoppa förslaget. Igår blev det ett nederlag i landstinget, men frågan är inte helt avgjord än.)