För mej innebär t.ex ordet bög något positivt. Jag tänker då på Jonas Gardell, Richard Wolff och Mark Levengood i första hand – och de är människor som har gett mej något positivt genom sitt skapande – eller genom sina sätt att agera offentligt.

Sen uppfattar jag ordet bög som negativt när det används som skällsord på en skolgård, det används då nedsättande. Även om jag själv menar att det är en lika positiv manlig egenskap som hetero- trans- eller bi-sexualitet. Ordet får på skolgården en annan betydelse – en smutskastnings-betydelse, som att man lägger till något kränkande i ordet som då betyder mer än eller något helt annat än enbart homosexuell man.

Homofober lägger just till en sådan andra betydelse – som om det fanns något obeskrivbart hot som skulle kunna utplåna mänskligheten i den manliga homosexualiteten. Nu kanske jag överdriver – men det finns fortfarande länder som använder dödsstraffet för att somliga skrämmer upp sej något oerhört inför tanken att homosexualiteten är farlig. Och hur har de kommit fram till det???

Där handlar det om en sådan betydelse-glidning som Kerstin diskuterar ovan. Man lägger i något annat i ordet än vad det betyder. Något skrämmande och hotfullt som kan ”smitta” mänskligheten – i värsta fall.

Som jag vill förklara det så är det inte en fråga om betydelseglidning – utan om projektioner. Man projicerar in något hotfullt i bögar som inte finns där. På samma sätt som jag tänker att C.L.K gör med begreppet altruism. Men sådant sker sällan helt utan anledning.

Om en vuxen menar att här är vi alla altruistiska och det samtidigt förekommer kränkningar och förtryck som den vuxne blundar för – då är det inte konstigt att ett barn tolkar ihop det altruistiska med förtrycket och kränkningarna. Det är ju snarare naturligt.

Det har funnits (och finns) vuxna män som kränker pojkar sexuellt, det var inte helt ovanligt på den tiden då pojkar särades från flickorna i utbildningen. Så den starka aversionen emot bögar kan från början ha uppkommit på ett ”naturligt” sätt – men sen har sammanhanget tappats och bara den negativa klangen förmedlats vidare.

Så när ett neutralt/positivt ord får en stark negativ innebörd så beror det oftast på någonting påtagligt – som läggs (projiceras) in i ordet – och så förmedlas sen den negativa klangen med kropps-språket. Utan att orsaken till det negativa förklaras.

Nu är C.L.K så vänlig att han också förmedlar orsaken till den negativa klangen i hans användning av ”altruism”.

C.L.K:
Jag är verkligen ledsen för din skull, att du har blivit illa behandlad. Och jag är ledsen att det har skadat ditt förtroende för människor så hårt att du blir misstänksam så fort någon talar om altruism. Men jag förstår att det har varit förjävligt, rent ut sagt.

Jag hoppas verkligen att du idag får umgås med människor som visar dej uppskattning och att dina sår från uppväxten får läka genom att människor idag visar äkta omtänksamhet.

Svensk akademins ordlista: egoism = själviskhet.
NE: s ordbok: egoism= det att enbart eller huvudsakligen ta hänsyn till sig själv (synonymer: egennytta, själviskhet, motsats: altruism, oegennytta).
Eng. egoism (enl. Oxford Advanced Genius) = the fact of thinking that you are better or more important than anyone else.
Eng. altruism (enl. Oxford Advanced Genius) = the fact of caring about the needs and happiness of other people more than your own.
Svenska akademins ordlista: altruism = osjälviskhet, människokärlek.
NE: s ordbok: altruism = det att sätta andras intressen framför sina egna ex. folk misstror altruism och generositet. Historiskt: sedan 1884; av franskans altruisme med samma beteckning. Är också släkt med latinets alter dvs. den andre.

Det är otroligt trist att barn och ungdomar genom hur de blir behandlade får begrepp som bland annat dessa ”om bakfoten”, för det är det man får? Hur vuxna beter sig har oerhört stor betydelse? Det är inte vad vi säger utan hur vi gör som har betydelse. Och som vuxna och i maktposition har vi all anledning att ifrågasätta oss själva gång på gång? Och våra bevekelsegrunder och vad vi egentligen gör mot barn och ungdomar.

Det är en sak om ungdomar är förvirrade… Men när vuxna OCKSÅ är det.

Varifrån kommer fascistiska idéer? Och varifrån kommer ren och skär egoism och varifrån äkta altruism? Från intet? Eller från de förebilder eller brist på förebilder vi har?

Kan det vara så att inte bara föräldrar utan också andra vuxna; grannar, lärare i skolan osv. faktiskt inte förmår visa vad altruism verkligen är (i själva verket kan ytterst få göra det? Vi ska ha oerhörd tur om vi träffar på en sådan?)? Och det gör att man kan få väldigt förvirrade idéer om vad det är, om har oturen att träffa på många vuxna med brister i detta.

Förhoppningsvis är det ändå få som upplevt det föregående talare har upplevt. Man KAN ju alltid hoppas…

Och så fastnar man i diskussioner om ords innebörd istället för att diskutera sakinnehåll… Och det som faktiskt görs och sker. Och blir fast där? Om man anser att det är mödan värt… Men ganska förskräckt kan man bli. Jo, jag blir det. Det ska erkännas. Vilka ideal har vuxenvärlden (också i massmedia av alla sorter, reklam osv.) förmedlat i alltför många fall? Och vad vill vi förmedla? Ganska många vuxna borde granska sig själva i varje situation där de har makt, inte minst vad gäller barn och ungdomar? Utvärdera om det vi/de gör verkligen ger det resultat de eftersträvar? Men vilka är det som ägnar sig åt denna självrannsakan (och orkar det)? De som mest behöver det?

Det var någon i ett debattforum som undrade om de som skulle bli de bästa föräldrarna avstår från att skaffa barn därför att de inser sina brister… Denna person hade själv barn ska påpekas.

Och det är varje vuxens ansvar och skyldighet? Inte lätt, nej… Men att rikta hat mot oskyldiga…

Alf Henriksson har skrivit en dikt ”Ord”:

”Ett ord som en människa fäster sig vid kan verka i oberäknelig tid.
Det kan framkalla glädje till livets slut, det kan uppväcka obehag livet ut.
Ja, det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden.”

(Daniel Helldén har gjort en kanon med just denna text).

Jo, jag känner också hur sarkastisk och oerhört förskräckt jag kan bli… När det gäller vuxna människor.

Som ung vuxen förstod jag att det var just min ambition att anpassa efter majoriteten som gjorde det möjligt för ”överheten” att plåga mig (jag blev systematiskt misshandlad och mobbad genom genom grundskolan). Eftersom det var så viktigt i Plame-erans solidariska skola att ingen skulle bli behandlad som någonting annat än en i flocken så blev det inte heller tal om några disciplinära åtgärder mot dem som de facto förtryckte andra.
Som jag ser det innebär superegoismen bland annat att man slutar ta skit från andra och kräver att bli behandlad som den unika människa man är. Vad är fel med det, Kerstin?

Där det gäller terminologin tror jag att det är viktigt att inte förlita sig på att alla har samma definitioner. Om du tror att altruism betyder människokärlek så förstår jag att en kritik som jag framstår som en känslokall sociopat. För jag gissar att du tillskriver begreppet ”egoism” betydelsen ”människohat”, och om så är fallet har du helt missförstått vad uttrycket rymmer.