Och jag gissar att de kommer att få än betydligt mindre lättkontrollerad regim med de s.k. rebellerna. Ghadafi har ju varit förvånansvärt lydig sedan 2003. Men Sarkozy verkar ju bara vara ett stor barn.

Det är fullt rimligt att de som ursprungligen protesterade mot regimen i Libyen var i god tro och värda stöd. De var ungdomar som hade fått en bra utbildning men inga jobb, eftersom den helt oljeberoende ekonomin inte hade några jobb. Men, som Collon säger, sen eskalerade det så otroligt fort mot fullskaligt krig. Det var knappast ungdomarnas verk.

Istället kan man peka på helt andra aktörer, som numera har upproret i sina händer (källa amsoc, Charles Tillys gamla epopstlista för folkrörelsestudier)
– Klanerna i östra Libyen som hade haft makten före Qaddafis kupp vilken baserades på klanerna i västra Libyen.
– Qaida-krigare, som i åratal hade haft en fristad i östra Libyen
– Traffickingligor som hade Benghazi som bas och som var ilskna för att Qaddafi – som hade stött dem tidigare – på uppfordran av EU vände sig emot dem sommaren 2010.

Sarkozy och Cameron – som driver aktionen från NATOs sida, det är inte USA som är mest aggressivt – är otvivelaktigt ute efter olja. Samt förstås vill ha en lite mer lättkontrollerbar regim i Libyen. Qaddafi vet man ju aldrig var man har.

Det är ironiskt att de måste ta hjälp av Qaida och traffickingligorna. Men de hade ju inget emot att stödja knarksmugglare i Kosovo. Ibland får mindre önskningar vika för större.

http://axisoflogic.com/artman/publish/Article_62878.shtml

Lasse Strömberg:
Bröd och skådespel ja, gammalt som gatan. Man kallar dem ju till och med för Gladiatorer även i dagens skådespel fast de inte kämpar mot riktiga lejon numer. Beror väl på att lejon är en utrotningshotad art.