Jag gick idag en runda i skogen såsom jag brukar och som brukligt om våren, hörde jag talgoxen som tagit ton för revirmarkering. Fåglarna sjöng ”ti-tyy, ti-tyy, ti-tyy…” och jag saknade sången som jag hörde i min ungdom: ”ti-ti-tyy, ti-ti-tyy…”.

Nu har jag ingen aning om talgoxens förändrade sång har att göra med klimatförändringar eller med allmän effektivisering av talgoxe-verksamheten eller med vinstmaximering (här räknat i antalet lyckade häckningar?), eller med att talgoxen vill överrösta buller (såsom vissa ornitologer slagit fast) eller den kontinuerliga evolutionen eller med vad…
men en sak vet jag; ”Det tycks alltid vara den äldre generationens lott att säga att det var bättre förr” (jag räknar mig till den äldre generationen!)

Kerstin, du skriver:
”jag har inte svaren, och vet förstås inte, men jag har bara blivit alltmer misstänksam…” …och jag kan inte annat än att vara glad över att höra det(:-) även om jag samtidigt tycker att det är tråkigt att höra det.

Du fortsätter í samma svep: ”…mot allt och alla i den politiska och ekonomiska eliten. För en sak vet jag, de lurar oss ständigt och även denna insikt är otrevlig för till slut tror man inte på någonting – inte ens när man bör göra det” …

Kanske är det så att till och med talgoxen lurar oss. Vem vet. Men vi VET att att den idag låter ”ti-tyy” istället för ”ti-ti-tyy”.

På samma sätt VET vi idag att glaciärerna smälter och att människan påverkar jordens klimat. Vi VET OCKSÅ att politikerna lurar oss och att så kallade ”krafter” i affärslivet utnyttjar oss. Ví vet även att marknaden styr och att vinstmaximering går före mänskligt välmående. Vi vet att vissa saker är giftiga för människan bland andra levande organismer. Vi vet också att journalistiken drivs av pengar och politik och att rubrikerna måste ropa – såsom talgoxen idag – ut kort och slagkraftigt. Vi vet att skandalpressen hellre överdriver än går varsamt fram… Vi vet att den som inte kan tjuta kommer varken att höras eller synas vare sig det gäller att få vård eller rättvisa… osv.

(parentees: alldeles för en liten stund sedan tappade jag smaken för julafton. Varför. Jo, Arne Weise ville synas i programmet ”ett Herrans Liv”. Och hur gjorde han det? Jo, han berättade frispråkigt om sina kontakter med prostituerade och blottade oväntat sin kvinnosyn genom att i förnedrande ordalag berätta om en viss korpulent dam. Weises motivation var att han – i motsats till feminister, berättar sanningen i TV (och i sin biografi)).

Åter till ämnet. Jag citerar Kerstin igen: ”Sedan är det förstås också så (…) att de här eliterna inte alltid har samma målsättning och intressen, varför de inte alltid är överens om vilka lögner vi ska luras att tro på.”

Nej, varken politikerna eller den övriga eliten kan ha samma målsättning och intressen eftersom vi VET att vi idag lever i individualismens tidsålder och vi vet att alla driver sin egen sak, sin egen målsättning.
Och vi vet att i denna ratrace efter ekonomisk vinning och ställning för de utvalda, (och med medföljande bekräftelse för de ”exhibitionistiska”) är ”nästan alla medel tillåtna”. … Till och med talgoxen har mer samvete, empati och etikett!

Dessvärre, vet vi också att vi inte alltid själva vet vad vi vill ta ställning för…

men jag tror inte en sekund på att Kerstin Berminge skulle sluta att bry sig… och det är en stor tröst ((en släng av influensaliknande, övergående trötthet och känslor av hopplöshet/maktlöshet och/eller meningslöshetskänslor att ta itu med vissa frågor kan drabba vem som helst… annat vore väl onormalt, antar jag, i dagens ”klimat”!)

Men vad jag är rädd för är, att man lika gärna passiverar människor – eller än värre – kryddar på individualismens: ”jag sköter mitt och skiter i resten” genom de ”lättaste” förklaringarna: som till exempel att klimatet har alltid varit oberäknerligt såsom politikernas vallöften!

Fast vid närmare eftertanke.. nog ligger det en gnutta sanning i det också!

Jag håller på talgoxen!

Sedan kan jag inte låta bli att misstänka uträkning bakom just dagens kampanj om klimatförändringshotet. Nästa år, läser jag i GP, kommer elpriset att stiga på grund av att utsläppsrättigheterna ökar i pris – jaha, och vad innebär det? Att man kommer att höja priset mer än som är befogat med tanke på priserna för utsläppsrätterna? Jaha, och hur mycket högre bonusar får direktörerna då? Jaha, vad betyder detta för stödet för kärnkraften?

Jag har inte svaren, och vet förstås inte, men jag har bara blivit alltmer misstänksam mot allt och alla i den politiska och ekonomiska eliten. För en sak vet jag, de lurar oss ständigt och även denna insikt är otrevlig för till slut tror man inte på någonting – inte ens när man bör göra det.

Sedan är det förstås också så, och det är viktigt att säga detta (fast jag inte hyser någon förhoppning att alla ska notera att jag skriver det), att de här eliterna inte alltid har samma målsättning och intressen, varför de inte alltid är överens om vilka lögner vi ska luras att tro på.

Nu när t o m FN äntligen tagit ton om saken och man hyser en liten liten strimma hopp vad det kolossala förändringsarbetet mot mindre utsläpp beträffar, så är det förfärligt tråkigt om tidigare entusiaster visar ambivalens i frågan om klimathoten. Sådant smittar av sig. Men så är ju livet… två steg fram och ett steg bakåt, fast ibland tycks det mest vara ett steg fram och två bak.

På min tid 70-talet, var det kalla kriget närvarande – sådär… – ingen var särskilt upprörd eller rädd. Det är konstigt men alla var övertygade om att ”Det” aldrig skulle hända. Och det gjorde det ju inte heller…

Idag… usch.