Jag har, sedan minst 35 år sagt att jag struntar i rapporteringen om en väpnad konflikt medan den pågår, för det är först sedan konflikten är över och det har gått en tid som man börjar få fram balanserade analyser och mer korrekta bilder av det som skedde. Först då kommer många lögner fram osv. Det ser vi ju bland annat i filmen jag visar ovan och det har vi sett vad gäller f.d. Jugoslavien och vad som hände där.

Problemet är ju att i efterhand är det ju lite svårt att agera och det gör ju att de som behärskar de stora mediagrupperna få ut sin propaganda och det i sin tur bestämmer vad som sker, alternativt stormakterna får ut sin propaganda där och så är det ingen som protesterar mot övergreppet. Det andra problemet är att flera år senare kommer väldigt få människor att läsa de där balanserade analyserna och få en annan bild av skeendet – så lögnaktig propaganda som når ut brett lönar sig alltid

Jag vet inte hur man ska ställa sig. Just nu försöker jag få information om vad som faktiskt skedde och sker i Libyen, och varför, medan det händer. Men det är inte lätt för det finns många fällor man kan falla i.

Och visst, inte alls omöjligt att man förbereder ett ingripnade också i Syrien. Syrien har ju länge tillhört de där staterna som USA och Israel haft ett ont öga till. Tiden får utvisa.

http://www.abc.net.au/mediawatch/transcripts/s3218415.htm

Är det dags för ännu en ”humanitär” militär intervention av USA/NATO?

Jag måste fråga och därmed klargöra att jag inte censurerat ditt inlägg utan det är du själv som skrivit den streckade raden :-).

Annars: En bra kommentar och tänkvärd, så tack för den. Jag begriper inte heller hur regeringar i Väst kan med att ljuga och blunda så oförblommerat år ut och år in. Men de litar väl på att majoriteterna i deras länder aldrig är intresserade nog att ta reda på hur det förhåller sig varför detta ljugande och hyckleri är ofarligt för dem.

Nej, tyvärr. Så säger inte chefsåklagaren vid ICC. Citaten som ovan läggs i hans mun är i själva verket uttalanden som han gjorde angående beslutet att begära Muhammar Kaddafi med flera libyska regimföreträdare ska gripas.

Men visst stämmer brottsbeskrivningen in precis på de brott som den israeliska regimen begår mot palestinier. Nu senast vid Al Nakba-dagen, den 15 maj, minnesdagen av den israeliska arméns fördrivning av mer än 700 000 palestinier. Den israeliska regimens krigsmaskin dödade 15 fredliga demonstranter och hundratals skadades.

Under 63 år av fördrivning av palestinier och under 44 år av brutal ockupation av palestinsk mark har den israeliska staten systematiskt ägnat sig åt att döda fredliga civila – barn, kvinnor och åldringar inte undantagna – i urskillningslösa attacker på de palestinier som protesterar mot ockupationen, förtrycket och förnedringen. Hundratals riktade mord på palestinier har utförts, tusentals palestinier och utan rättslig grund arresterats och kastats i fängelse – och ofta i samband med detta utsatts för tortyr.

FN och EU låter detta pågå år ut och år in utan några som helst verksamma åtgärder mot Israel. Sveriges regering fegar. Den Internationella Brottmålsdomstolen är passiv. Den internationella rättvisan är sorgligt enögd.
Upplagd av Ulf Nymark kl. 08:50
Etiketter: ICC, Israel, människorättsbrott, Nakba

Och vad gäller Pakistan tycks USA ta sig otroliga friheter där, trots att landet har atomvapen. Så det gäller nog också att övertyga Väst om att man tänker använda dem om man inte lämnas ifred. Men Pakistan har kanske inte långdistansrobotar och då är man ju ofarlig för USA.