Kommentarer till Därför demonstrerar vi 1:a maj

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 09 May 2007 01:30:26 +0000

Galaxa:
Då är vi överens :-):
Jag tycker nämligen att 1:a maj är viktigare idag än på många år, och att dess ursprungliga innebörd bibehålls.

Av: Galaxa

Galaxa — Tue, 08 May 2007 10:29:34 +0000

Jag menar mindre passé – jag upplever det som att fler tycker det är viktigt att uttrycka åsikter. Jag kan ju ha fel, men har jag rätt så är ju det bra för jag trot att ju fler som engagerar sig, desto mindre plats för engagemang för fula saker som rasism. Det är viktigt med engagerade medborgare. Även de som inte traditionellt gick i demonstrationståg bakom röda fanor. Det är ändå ganska bra att alla har en dag att demonstrera på, speciellt när begreppet arbetare inte är lika lätt att definiera längre. Och det beror inte på att moderaterna kallar sig ett arbetarparti(!), utan på att strukturer har ändrats i samhället. Och på att arbetare inte tillhör en speciell socialgrupp som tänker likadant. Så behåll arbetarnas dag, men låt arbetare från många håll komma till tals, så kommer 1:a maj att växa och bli mer betydelsefull igen.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 07 May 2007 18:33:28 +0000

Galaxa:
Menar du ”mindre passe´” eller menar du det rakt motsatta?

Av: Galaxa

Galaxa — Mon, 07 May 2007 16:57:28 +0000

Jag tycker nog att 1:a maj blivit allt mindre passé de senaste åren. Speciellt genom att andra grupper vågat sig fram med sina demonstartionståg. Ja, faktiskt. Det främjar demokratin att även kd demonstrerar oavsett vad jag tycker om deras politik. Och den socialistiska ”adeln” har faktiskt stängt ute en hel del arbetare som inte alls känt sig bekväma med de ganska otidsenliga slagord som lagts i deras munnar.

När det gäller kraven på allmän rösträtt får vi inte glömma att den kvinnliga rösträtten inte var på tapeten direkt från början. Ja, Fredrik Borg (liberal) motionerade ju redan 1884 om kvinnlig rösträtt, men han fick inte mycket gehör. Inte ens från sin kollega Karl Staaff eller från socialdemokraterna som ju ansåg att männens rösträtt skulle ordnas först. Jag känner inte för att glorifiera dessa kämpar på 1890-talet, när jag vet att de inte räknade med mina medsystrar på den tiden. Visserligen var högermännen helt emot, men socialsiternas och liberalernas undfallenhet är närapå lika illa.