En liten fundering bara:
Vårt skolsystem proriterar högpresterande barn och ungdomar. Man tycks göra allt för att skapa små lydiga robotar som tänker precis som vi vuxna. Barnen blir de sista slavarna, enligt hjärnforskaren Matti Bergström.

Men gör vi rätt? Tänker vi rätt? Är det inte så att vi måste försöka skapa självständigt tänkande individer, individer som ifrågasätter, individer som ständigt söker nya vägar och nya lösningar på de problem vi har skapat.

Jag tror att vi får tänka över vår syn på barn, vad t ex leken och fantasin kan åstadkomma med våra barn och ungdomars förmåga att utvecklas. Men det är vi vuxna som måste hjälpa barnen på väg.

Förr betraktade man det nyfödda barnet som ett oskrivet blad
Nu vet vi ju bättre. Man har i stort sätt förkastat den tanken överallt.

Men bilden eller liknelsen av ett pappersark är kanske inte så tokig i alla fall. Det är bara det att vi måste modifiera den tanken en smula.

Vi skulle kunna se barnet som ett ark papper som vi skall skriva en dikt på.

Papperet kan vara av olika storlek och kvalitet från början. Vi har ju olika genetiska och sociala förutsättningar.

Vi måste vara aktsamma så att papperet inte skrynklas eller går sönder på vägen. Det blir svårare att skriva på det då.

Vad som är viktigt, är att vi kommer ihåg att vi börjar skriva vår dikt redan i moderlivet, ja redan i befruktningsögonblicket.

Vi måste också komma ihåg att det finaste poem kan skrivas på baksidan av en skrynklig konsumpåse och den elakaste smädesversen på det finaste linnepapper.

Vår penna är barnets fantasi.

För att pennan skall fungera måste den stimuleras.

Bara genom att ge barnet möjlighet till lek, djup lek, intensiv lek får vi pennan att fungera.

Sedan är det upp till oss vuxna att skapa möjligheter att förlösa dikten.

Varje barn, varje liv, kan bli till ett skimrande poem.

Men bara om vi vuxna vill och försöker hjälpa barnet till ett liv där leken och därmed den kreativa, skapande, fantasin alltid kommer att ta stor plats.

Det viktiga är att vi tillåter, nej att vi uppmuntrar leken. Vi måste låta fantasin få allt utrymme. Bara genom att vi låter barn OCH vuxna få orientera sig där ute i Matti Bergströms oändliga moln av möjligheter har vi en möjlighet att överleva tillsammans på denna överbefolkade, överutnyttjade planet. Denna enda planet som vi är skapade för.

För att klara oss måste vi skapa människor som ser möjligheterna, människor som dessutom har fantasi nog att sätta sig in i andra människors situation.

Om vi däremot skapar små lydiga enformade varelser i våra skolor finns inget hopp.

Kanske ett lite luddigt sätt att se på den teori som tillskrivits Locke och på teorin om förlossningsteknik, men det är vad en åldrig hjärna numer kan prestera.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Korkat – men en samtidigt väg till nya kontakter…

Lars B Stenström

Fast min tro är att evolutionen och gud är samma sak
Och eftersom jag tror på reinkarnation så tror jag att vi bär med oss kunskaper från liv till liv,på så vis är det ju medfött…

Jag talade inte alls om Lockes inställning till religionen och varför människor tenderar att tro på övernaturliga väsen, utan om den gängse teorin om att Locke skulle ha sagt att vi föddes totalt utan egenskaper, alltså generellt. Där säger Anderberg att han, till skillnad från Locke, tror att vi har vissa förutsättninga med oss vid födelesen, men just detta sade även Locke. Sedan kan man givetvis diskutera och ifrågasätta de egenskaper som Locke tänker sig att man föds med, men det är en annan diskussion.

Sedan ser jag det väl som att du utvecklar det jag talar mycket kort om i sista stycket i inlägget och det var bra att få lite mer om den saken :-).

Nu var kanske Anderberg lite kortfattad för effektens skull, även om det är viktigt att inte föra vidare felaktiga uppfattningar. Men det finns faktiskt en skillnad med Anderbergs (och de refererade forskarnas) funderingar kring religion och Lockes inställning. Enligt kognitionsforskningen så är det möjligt att en sån abstrakt sak som tro på det övernaturliga och ett behov att skapa mening utifrån symboler och kosmologiska föreställningar, faktiskt kan vara med oss redan i hjärnans upplägg vid födseln. M a o, inte bara insinkter om mat, säkerhet och social samvaro som även förekommer hos djuren, utan även mer komplexa fenomen som avgör hur vi relaterar till vår omvärld.

Hursom – bra skrivet om Locke

Vore intressant att hora vad du ser for fel i Lockes aganderattsprincip.