Överlöparna inom svensk (och europeisk) vänster har redan instiftat sitt prejudikat, och inväntar bara det rätta tillfället när krafterna samlar ihop sig. De har sitt koncept och sina recept klara för sig, vilka råkar sammanfalla med imperialistisk makt och oppositionsledare som tar befälet – med hänvisning till att imperialistisk makt är stor. Hela köret i en ömsesidigt förstärkande frontbildning. Den utlösande gnistan är allt som behövs, eftersom antalet dödade i de fyra provinserna (av 14) som dödats under sommarmånaderna överträffar libyska Benghazi och Misurata med det fyrdubbla eller mer (300 mot 1300).

Den pro-imperialistiska fronten (från höger till vänster) är uppvärmda och beredda. Alla faktorer från Libyen är på plats. Frågan är inte om de går till handling, utan NÄR?! P g a geopolitisk närhet till Irak och Israel är den här stridsscenen ännu viktigare att frysa in.

Det som inte kan vänta är organiserandet av en anti-imperialistisk pol, mot EUSA och mot deras klientledarskap (utvalda av överstatliga politikjuntor). Det finns andra vägar och andra kampformer, men DFFG (de förenade FNL-grupperna) började med störningsaktivitet och små demos. Fram för att varje anti-imperialistisk person redan (inte väntar) förbereder störningsaktioner mot svensk militärinsats och börja materialisera en länkrörelse av förnödenheter till Syriens frihetskämpar. Makthavare och överlöpare gjorde Libyens sak till sin; låt oss inte vänta ett andetag för att göra Syriens sak till vår. Börja med blogg-redaktioner, som sammanställer och i praktiken sprider en Syrienbulletin, liknande den Vietnambulletin som vart ett samtalsämne på arbetsplatser, i skolor och hemma i köken vid decennieskiftet 60/70-talet/boa