Kommentarer till Miljonprogrammet – en välsignelse för många människor

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 04 Mar 2008 01:38:55 +0000

Gunilla:
Jodå, miljonprogrammet var inte lyckat i många avséenden, men för dem som valde mellan att hyra ett rum hos någon och en av miljonprogrammets lägenheter, så var de senare avgjort att föredra. För många av dem som bodde helt omodernt var dessa lägenheter också en välsignelse.
Det gäller att titta på alternativen också.

Av: gunilla

gunilla — Mon, 03 Mar 2008 21:03:58 +0000

Invändigt var materialen enkla och billiga i miljonprogramområdena; plastlister runt dörrarna (livsfarligt), tunna mellanväggar (man hör ALLT), kexiga betongväggar, plastgolv och så vidare. Materialen orkar inte så länge…

Bättre med gedigna material.
I mitt hus, som är över 100 år gammalt, finns det mesta bevarat, sånär som på vissa köksdelar och toa/dusch.
Alla snickerier är minst lika fina nu som då med speglade dörrar och serveringsskåp. Trägolven har visserligen patina, men de är otroligt vackra!

Man glömde bort estetiken i sin iver att bygga stort/mycket. Man glömde bort det stora värde som ligger i TRIVSEL.
Det är storskalighetens dilemma; den stämmer inte alltid med människans fysiska proportioner.
/gunilla

Av: Rob S

Rob S — Tue, 17 Jul 2007 12:15:38 +0000

Hej! Kul debatt men ni missar tycker jag att huvudproblemet är att miljonprogrammet var så misslyckade rent estetiskt. Det hade inte behövt bli så monotont. Det är ju där skon klämmer. Det är det som färgar hela historien.

Att standarden var mycket bra, och delvis genialiskt ordnat kommer ju i skymundan.

Arkitekterna gjorde så att säga självmål.

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 11 Jul 2007 11:57:12 +0000

A_K Roth:
Visst, man var sååå imponerad av de höga husen i USA och vill såå gärna härma föregångslandet i väster.

Men somliga byggde man in i vad som samtiden föraktfullt omnämnde som ”balubaläger”, villaområden där villorna är mycket eftertraktade idag, också en del av miljonprogrammet – som handlade om att bygga en miljon bostäder på 10 år.

Av: A-K Roth

A-K Roth — Wed, 11 Jul 2007 11:23:06 +0000

Birgitta Andersson: ”Di har fått statarlängorna att stå upp…”, fritt från minnet.

Av: Mats

Mats — Mon, 09 Jul 2007 21:33:48 +0000

Heja! Jag gillar elden i det du skriver, särskilt i det om kvinnornas situation.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 06 Jul 2007 21:46:23 +0000

Monika skriver:
…då kunde man väl ha skippat dessa eländiga höghus??!
Jo, det tycker jag också, men nu var det så att USA var föregångslandet och otroligt beundrat, och där byggde man ju höga hus, så då skulle vi väl inte vara sämre i Sverige. Så illa kan det gå när tar efter USA i allt :-).

Det ansågs alltså fint att bygga höga hus på den tiden, modernt och modet växlar som bekant, men sedan berodde det nog också på ett par andra faktorer, dels blev tomtmarken billigare, dels blev det billigare att ställa upp en jättekran och bygga runt denna så att säga.

Och som sagt, baksidorna uppvägdes för de allra flesta mer än väl av framsidan, fördelen, att man överhuvudetaget fick en bostad och dessutom med en fantastisk standard i jämförelse med vad de flesta varit vana vid, eller vuxit upp med.

Min pappa bodde ett par år på 60-talet på 10:e våningen i ett punkthus och stormtrivdes – och gissa om han hade utsikt, i synnerhet som huset stod uppe på ett berg. Man såg nästan hela Sörmland och Mälaren från hans fönster och det var pampigt kan jag tala om.

Av: Monika

Monika — Fri, 06 Jul 2007 21:12:24 +0000

Men hallå, då kunde man väl ha skippat dessa eländiga höghus??! Byggt trevåningshus istället!

Nu ska dessa hus snart renoveras, för husen kan inte stå och förfalla. Kommer då lågavlönade ha råd att bo kvar?

Av: Fredrik

Fredrik — Fri, 06 Jul 2007 07:51:41 +0000

Mycket av Lindströms program är ju ironi. Den så kallade ironiska generationen du vet. Det ska mao inte tas på gravallvar

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Thu, 05 Jul 2007 15:42:11 +0000

Kerstin nu är du inte bara opsykologisk. Skrev själv liksom många andra här att ungdomar inte förstår hur det var och därför lätt blir påverkade. Men ungdomen är ändå hoppet – hörde sommarprataren Jan Egeland framhålla Afrikas framtid som positiv just med så många unga. Visst kan de missledas som av Hitler (tänker på 12-åringar som han skickade ut på slutet!) men med Mao i kulturrevolutionen var det ju tvärtom.
Det är en annan sak hur det gick sen. Men ungdomen kommer säkert att reagera och agera även i framtiden som förr – inte bara 68 utan 1917-8, 1870, 1848, 1830 och 1789!