Jag tycker inte, med tanke på Sovjets dåvarande situation, att det var konstigt att Stalin valde att ingå denna non-aggressionspakt när han inte lyckades få en försvarspakt med Frankrike och England.
Sedan har du ju alldeles rätt i att den var en förutsättning för att Hitler skulle kunna ockupera resten av Västeuropa.

Men det är då precis lika rimligt att hävda att detta berodde på Västmakternas nonchalans och ointresse att stoppa Hitler i tid, vilket mer eller mindre drev Stalin till denna pakt. Man hoppades nämligen i Väst att Hitler skulle gå mot Ryssland, som han deklarerat att han skulle göra, och att de båda skulle förgöra varandra. Bestörtningen blev därför stor i Väst när Hitler plötsligt ingick denna pakt med Sovjet. Det var inte alls enligt de Västeuropeiska ritningar.

Att det inte var någon enkel historia att öppna en västlig front vid den tiden Stalin bönade om en sådan, är ju helt klart, så jag tänker inte försöka lösa det logistiska problemet nu, 65 år senare. (När jag skriver att Väst fick bråttom så jag menar förstås ”bråttom” relativt vad det handlade om.) Det hindrar förstås inte att Stalin önskade en sådan och bad om en sådan och den försvarspakt han ville ingå med Frankrike och England föreslog han innan kriget började, då var så att säga Frankrike redan på det europeiska fastlandet, och fortfarande fritt.
Man kan ju fundera på hur Hitler hade agerat om man hade ingått denna försvarspakt istället, angripit Frankrike och fått både England och Sovjet på sig direkt, alltså ett tvåfrontskrig omedelbart? Inte så helt säkert, och om han gjort det, hur hade kriget då utvecklat sig?
Ja, sådant vet vi ju inte eftersom det inte hände.

Tillägg en timme senare:
När jag nu går ut och försöker få fram senare material om detta via nätet, så ser jag att jag bör påpeka två ting, dels att det rådde en djup och ömsesidig misstro mellan de två europeiska Västmakterna å ena sidan och Sovjet å den andra, och av förklarliga skäl, och noterar att somliga historiker numer anser detta vara skälet till att överläggningarna om försvarspakt dem emellan inte gick i lås.

Dessutom ser jag att mer har kommit fram om Englands planer på en invasion i Norge och Norra Sverige, i akt och mening att bekriga Ryssland också, ett företag som vi vet inte blev av då Tyskland tog Norge och Danmark och England, som nu började kriga aktivt, inte klarade av att besegra Tyskland i Norge. Ju djupare man gräver ju mer komplex blir historien, som alltid.

Hitler skulle inte vågat angripa Polen om han inte var säker på att Sovjet skulle samtycka. Det var illa nog att lämna gränsen mot Frankrike öppen (även om sannolikheten för en stor och snabb invasion var minimal) – att dessutom blotta sig mot Sovjet skulle vara rena självmordet.

Så andra världskrigets utbrott var helt beroende av samarbetet mellan Tyskland och Sovjet. Hade Stalin besvarat de tyska trevarna med ”Den fredsälskande ryska republiken ägnar all sin kraft åt att bygga upp moderlandet och har inte tid för utländska äventyr ….” skulle historien efter 1938 sett väldigt annorlunda ut (bla. eftersom Tyskland hela tiden vacklade på gränsen till statskonkurs, och därför helt enkelt behövde krig med åtföljande krigsbyten för att hålla igång landet).

”2: Stalin försökte förgäves, och flera gånger om jag inte missminner mig, få en gemensam försvarspakt mot Tyskland med Frankrike och England eftersom Hitler så klart deklarerat att han ämnade göra slut på det kommunistiska Sovjet. ”

Och eftersom Sovjet var så hotat försåg man hotet med olja och mineraler, stödde anfallet mot Frankrike som lämnade Sovjet ensamt mot hotet samtidigt som man gav sig ut på militära äventyr i Finland (med tiotusentals döda) och idkade förödande utrensningar i officerskåren? Helt bortsett från att Kreml ignorerade alla varningar om den tyska invasionen av Sovjet – vilka började komma hösten 1940.

Äh, ren efterhandskonstruktion. Stalin grävde en grop åt andra och föll själv i den. Tur för honom att det reda låg så många i den att han kunde kravla upp.

”Efter kriget behöll Sovjet kontrollen över baltstaterna, som varit ryska tidigare dessutom och som bara varit självständiga några årtionden. Vidare behöll man makten över de s.k. randstaterna, Östtyskland, Ungern (som stått på Tysklands sida i kriget) och Tjeckoslovakien, men här var minsann inte Västmakterna helt utan skuld.
Läs lite mer om den saken också så inser du det och kanske tom förstår det.”

Visst förstår jag det. Sovjet ville ha strategiskt djup, krigsbyte och tribut. Samma sak som Hitler eller Djinghis Khan ville ha. Västmakternas skuld var att de inte behandlade Sovjet som likvärdigt med Tyskland, vilket är allvarligt. Men alternativen var inte särskilt många, och jag tvivlar på att Kerstin skulle välkomnat atombomber över Moskva nyåret 1945 vilket var enda alternativet.

”Det var så att när väst öppnade en västlig front mot Tyskland, då hade ryssarna redan börjar driva tillbaka tyskarna och nu blev det bråttom i Väst så att ryssarna inte skulle hinna gå rakt igenom hela Europa, så först nu öppnade man den västliga front i Europa som Stalin bett Västmakterna att öppna långt tidigare.”

Vilka kunskaper i logistik, taktik och strategi har Kerstin? Hur skulle Kerstin 1942 landsatt en armé på den europeiska kusten, försörjt den och invaderat Tyskland? Eller för den delen 1943?

Operation Overlord var ett jätteprojekt som tog åratal att förbereda – just för att det var gigantiska problem förknippade med att invadera över hav och storma befästa ställningar. Men jag, och antagligen andra läsare av denna blogg, tar gärna till oss Kerstins lösningar på de problem Eisenhower brottades med i några år.

Ett utvecklat resonemang om det ockuperade Tysklands administration och vad majoriteten av ockupanterna gjorde för fel mot minoritets-ockupanten tar jag gärna emot.

”Att Sovjet led stora förluster var inte självförvållat således. Var har du fått det ifrån? ”

Som du själv säger hade Stalin avrättat stora delar av officerskåren (samt avskedat ännu fler, samt tillsatt inkompetenta fjantar som esättare) vilket ledde till mycket stora förluster. De sovjetiska förbuden mot reträtter samt fablässen för stora, snabba och dåligt genomförda offensiver (vilka tyskarna brukade skära av, med miljontals krigsfångar som följd) ledde till självförvållade förluster. Dessutom brukade Stalin hetsa sina generaler mot varandra, vilka då startade veritabla kapplöpningar mot målet med stora och onödiga förluster som följd.

2: Stalin försökte förgäves, och flera gånger om jag inte missminner mig, få en gemensam försvarspakt mot Tyskland med Frankrike och England eftersom Hitler så klart deklarerat att han ämnade göra slut på det kommunistiska Sovjet. Frankrike var inte ointresserat av detta men England sade nej.
Stalin hade också försökt att få sådana pakter med Baltstaterna, men då med krav på att få hålla ryska trupper där som försvar mot Tyskland, men baltstaterna sade nej (inte helt obegripligt). Då ingick Stalin till slut den nonaggressionspakt med Tyskland som du referar till som början på kriget, varvid man delade Polen och Sovjet påbörjade kriget mot Finland 1939.

3: Vad som hände under kriget påverkade naturligtvis det som sedan hände. Dels behandlades ryssar otroligt illa under den tyska framryckningen mot Moskva (bara att tänka på belägringen av Leninggrad, som var ruskig), dels var baltstaterna klart tyskvänliga.
Efter kriget behöll Sovjet kontrollen över baltstaterna, som varit ryska tidigare dessutom och som bara varit självständiga några årtionden. Vidare behöll man makten över de s.k. randstaterna, Östtyskland, Ungern (som stått på Tysklands sida i kriget) och Tjeckoslovakien, men här var minsann inte Västmakterna helt utan skuld.
Läs lite mer om den saken också så inser du det och kanske tom förstår det.
Det var så att när väst öppnade en västlig front mot Tyskland, då hade ryssarna redan börjar driva tillbaka tyskarna och nu blev det bråttom i Väst så att ryssarna inte skulle hinna gå rakt igenom hela Europa, så först nu öppnade man den västliga front i Europa som Stalin bett Västmakterna att öppna långt tidigare.
Nu kom man överens om att ryssarna skulle stanna vid en viss gräns och låta de andra allierade gå fram till samma gräns västerifrån – och det gjorde ryssarna. De stannade och låt England och USA komma fram till denna gräns. De allierade ockuperade nu Tyskland och delade in landet i fyra ockupaionszoner, och gjorde vissa överenskommelser, i Potsdam, i augusti 1945,, om hur det ockuperade Tyskland skulle administreras, nämligen som en enhet.
Sedan var det Västmakterna som konsekvent bröt mot Potsdamöverenskommelsen, inte Stalin. USA ansåg exempelvis att det var viktigare att Västra Tyskand kom under deras intressesfär, eftersom det var den industrialiserade delen av Tyskland, varför man bröt i stort sett alla överenskommelser med Sovjet om hur det ockuperade Tyskland skulle hanteras. Rent tidsmässigt var det alltså USA som bit för bit spikade Tysklands delning. Österrike, som man hade samma indelning av, och samma överenskommelse om, och som inte ansågs strategiskt intressant för Västmakterna, kom däremot att släppas helt fritt så småningom och i enlighet med Potsdamöverenskommelsen.

Detta inte sagt för att försvara Stalin (vars inrikespolitik var vansinnig, en av orsakerna till att det gick illa först för Sovjet i kriget. Stalin hade ju låtit avrätta stora delar av officerskåren ex), men tom Churchil menade efter kriget att Stalin hade hållit alla överenskommelser till punkt och pricka under kriget så i utrikespolitiken var han helt pålitlig.

Att Sovjet led stora förluster var inte självförvållat således. Var har du fått det ifrån?

Andra världskriget började när Tyskland och Sovjet ingick Molotov-Ribbentropp-pakten och gemensamt invaderade Polen. Därefter erbjöd Sovjet inte bara en säker rygg för Tyskland inför framtida krig i väst, utan också massor av olja – det Tyskland led störst brist på. När Luftwaffe bombade Amsterdam, London och Malta var det med sovjetisk bensin i tankarna.

När Storbritannien slogs mot Tyskland på Atlanten, i Grekland, Afrika och Irak tittade Sovjet på utan att göra något.

När så Tyskland till sist anföll Sovjet blev det annat ljud i skällan. Då krävde Sovjet att Storbritannien hjälpte dem – dvs. raka motsatsen till den sovjetiska insatsen.

Efter kriget blev de länder västmaktena ockuperade demokratier, självstyrande och välmående. De länder Sovjet ockuperade blev diktaturer, lydriken fjärrstyrda från Moskva och en orgie i misär. Skillnaden mot den tidigare tyska ockupationen var ringa.

Vad gäller krigshjälpen var 95% av de sovjetiska lastbilarna 1945 amerikanska. Hälften av alla stridsvagnsmotorer var gjorda av amerikanskt aluminium. De mediciner som Röda Armén använde var av amerikanskt ursprung.

Att Sovjet led gigantiska förluster var självförvållat. Det är obra att som Stalin gjorde skjuta halva generalstaben, rensa ut alla driftiga och framåt officerare samt sätta in rena politiker som ersättare.

Anser annars att de som kallar sig liberaler idag har dragit sig rätt mycket åt höger, och inte har jag sett de liberala leden gör speciellt mycket för att protestera mot de nya antiterroristlagarna exempelvis, som förvisso också hotar det fria ordet, liksom de ger staten rätt att begå vilka integritetsskändningar mot oss som helst och utan att vi kan försvara oss. Eller förstår man från det hållet inte hur de här lagarna kommer att fungera kanske.
Timbros kampanj mot feminism är knappast liberal heller. Mills kämpade ju, som du skriver, för jämställdhet mellan könen, inte mot.