Dessutom får en del av de läkare som talar väl om de här preparaten mycket välavlänade tjänster hos läkemedelsföretagen. Så har exempelvis den man som gjorde psykiatriutredningen åt regeringen, Anders Milton, numer en sådan tjänst hos ett av de stora läkemedelsföretagen, ett som bl.a. tillverkar SSRI-preparat.
Här några länkar till artiklar om saken:

– Whiplashgruppen
– Katrinehoms Kuriren
– Politikerna styr även i framtiden, DN
– Tvånget som erbjudande, Västerbottens.Kuriren
– SNS Välfärdspolitiska råds rapport 2004, referensgruppens uttalande, SNS

Det är otroligt och hårresande det som sker på det här området.

Men, en fråga som jag försökt hitta svar på är om läkare eventuellt har ngn form av ekonomisk vinst i att förskriva vissa preparat????

Om dessa vissel-blåsare läste jag i tidningen Vi.

Citat:”Minns ni Ingvar Bratt, Sarah Wägnert eller Anders Ahlmark? Då och då stiger människor med stort civilkurage fram och avslöjar oegentligheter. De kallas whistleblowers, och de tar en stor risk. För hur rätt de än har får sanningssägarna sällan medalj – i stället tvingas de ofta betala ett högt pris för sitt mod.”

Erik Svensson:
Jo Åsa Linderborgs program var också mycket bra och det platsar bland de bästa i sommar. Hon är ju en av mina favoritskribenter i AB. Men hennes program var inte lika späckat med insiderinformation som Rosts, och med sådan information som är ytterst svårt att få just insider att ställa upp med, och att få fram i radion dessutom. Det gör hans program otroligt viktigt.

Har du inte hört hela programmet, så gör det, det mest intressanta han sade kommer efter den första halvtimmen. Han börjar lite försiktigt och berättar om sin ungdoms USA-flytt, sedan trappar han upp för att slutligen presentera nästan knockande information om hur fattigt folk har det i USA, vad sjukförsäkringar kostar i USA, hur läkemedelsföretagen skjörtar upp folk etc. sådant som jag inte hört i radion sedan 70-talet.

Övermåttan dystert att Ingmar Bergman valde just denna dag för att dö, för därmed drunknade Rosts information i lovsångerna till Bergman. Det var information som annars hade kunnat få ganska många rubriker i våra massmedia under flera dagar och initierat en diskussion som så väl behövs.

Gissar att både läkemedelsföretagen och Sveriges liberaler och nyliberaler är jättelyckliga för detta sammanträffande. De slapp uppmärksamhet på en man som tillbakavisar det mesta av deras floskler om USA och som dessutom angrep det medicinindustriella komplexet på ett sätt som vi inte sett maken till i svenska massmedia de senaste 30 åren.

Jag är förvånad över att ingen av er här ovan har nämnt Åsa Linderborg, som jag tyckte var absolut bästa sommarprataren. Eller är det en generationsfråga som spökar, och att jag bara gillade henne för att jag kunde identifiera mig med hennes perspektiv av att växa upp på 70- och 80-talen?

Arne Melander skriver om bl.a. nyttan av läkemedel och sedan följer bl.a. dessa tankvärda rader:

”Samtidigt finns emellertid många exempel på läkemedel med tveksam eller obefintlig praktisk nytta, och det finns även läkemedel som medfört större risker är nytta men som trots detta marknadsförts under lång tid med svåra skador och lidanden som följd. Detta liksom annan överanvändning av läkemedel, är negativa konsekvenser av kravet att maximera vinsten, vilket genererar excessiv marknadsföring och befrämjar ekonomiska oegentligheter.”

”Men industrin är inte ensam skyldig; som läkare och receptförskrivare har man ett medansvar eftersom man genom receptblocket styr försäljningen av läkemedel. Många läkare samverkar dessutom med industrin på olämpliga sätt. Delaktiga är även de journalister som kritiklöst haussar förmenta mirakelmediciner, och flera patientföreningar har också en kritiklös hållning till industrin. Även landstingen får ta på sig ett ansvar eftersom de inte bidrar till att deras anställda läkare får en tillfredställande producentoberoende utbildning rörande läkemedel och läkemedels korrekta användning. Sist men inte minst bör statsmakterna få en släng av sleven i det att man ser läkemedelsföretag som inkomstbringande skatteobjekt vilka bör behandlas med silkesvantar.”