Så iaf så slutade jag med skiten helt en period och ja man går ju ner sig när man är deprimerad både psykiskt som fysiskt så jag bestämde mig för att söka hjälp igen några år senare och då sa jag bestämt att jag inte vill ha zoloft och fick som svar ”dom ger vi inte längre ut utan nu har det kommit en ny medicin som heter Cymbalta”, så jag fick den och säger bara fyfan man blir ju trög i huvudet av den. Så en en gång bestämde jag mig för att SSRI preparaten förstörde mitt psyke mer än det hjälte och slutade med dem.

Så hörde något på radion en dag om ADHD då det hade börjat bli så hypat att ha det. Och då slog det mig, när jag började lägga ihop ett och ett, från när jag var liten fram tills nu i vuxen ålder.
Och varför jag aldrig reflekterat över att kunna ha ADHD tidigare beror på den den inkräkta synen som var då, och eftersom man bara ansågs som stökig ouppfostrad elak och fick höra det av både lärare och kuratorer och andra i sin omgivning under sin uppväxt, så ledde det till att man kände sig ganska annorlunda och misslyckad och med det kom depressionerna och lyckopillerna, till ingen nytta mer en att man bara blev mer förtvivlad och irriterad.

Så jag tror inte på lykopiller som en lösning utan det som hjälpt mig och säkert kan hjälpa andra är att inte låsa tanken om att det finns en sån enkel lösning iform av ett piller utan man måste aktivera sin skalle sätta fokus på andra saker så man slutar grubbla tror jag. I mitt fall så reflekterade jag även över den tiden jag mådde som bäst och insåg att jag var väldigt aktiv med träning och motion då, så jag återupptog det och känner att psyket humöret livsgnistan är mycket mer i balans. Så det gamla ordspråket ”mår kroppen bra mår knoppen bra” kanske inte bara är en myt. Tål att tänka på innan man anmäler sitt intresse som försökskanin

Så summa sumarum, med mina erfarenheter så tror jag också att det inbillats att depression beror på serotonibrist i hjärnan och därför ska man äta SSRI preparat.

Men om du ska sluta med de här medlen måste du minska ner intaget väldigt sakta och försiktigt annars riskerar du att må väldigt, väldigt dåligt. Det är helt enkelt farligt att sluta abrupt med dem. Det beror inte på att de hjälper mot depression utan troligen, men här gissar jag bara, på att de rubbar den biokemiska balansen i hjärnan och då ställer kroppen antagligen in sig på den nya situationen med medlet ändrar sin naturliga produktion av serotonin. När man så slutar med medlen så blir det fel på balansen igen, tills kroppen finner den naturliga balansen igen.
Så vad du gör, ta det förfärligt försiktigt. Skrapa bara av lite på tabletterna den första månaden, så lite mer nästa månad osv.
Lycka till!

Hoppas förresten att du har läst alla kommentarerna ovan också. Om inte gör det.

Jag kan bara önska dig lycka till och att ditt liv blir lättare och roligare framöver.

De biverkningar du beskriver har många berättat om så du är inte ensam. Hoppas att du kommer att må bättre framöver, även om det tar ett tag att återfå balansen när man sätter ut SSRI-preparaten.

…”Ett av de laddade områdena är kriterierna för en depression. Dessa håller nu på att granskas av experter utanför American Psychiatric Association. Forskare från bland annat Columbia och New York universitet hävdar att den nuvarande definitionen av depression, som utesluter sorg vid till exempel någon nära anhörigs bortgång, är mer exakt än den som föreslås i den nya femte upplagan av DSM.

”Genom att inte göra undantag för en depression utlöst av den sortens sorg skulle kanske 10 miljoner människor som lider av depressiva symtom mer än en månad efter en anhörigs bortgång sjukförklaras för ett beteende som tidigare räknats som normalt, anser de.”…

http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=17336