I krigstid är det en nämnd inom Psykologiska försvaret, numera dolt inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som anpassar informationsutbudet för public service men därutöver finns även främmande myndighetspåverkan som t ex när NATO kunde beordra ”totalt informationsförbud” några dagar före mordet på Gaddafi.

Att endast bankekonomer kommer till tals tolkar jag som att finanskrisen, som egentligen är en politisk kris, är så pass allvarlig för landets säkerhet att SPF/MSB måste påverka så att inte alla rusar till banken och tar ut sina sparade slantar för då blir vi alla greker. De hårda begränsningarna för kontantuttag som nyligen införts kan inte missförstås.

På din fråga vem man sedan ska lita på blir svaret;
Motvallsbloggen!

Nu var det ett bra tag sedan jag läste grundlagarna, men då fanns det ju paragrafer om sekretess vad gäller rikes säkerhet, så jag antar att det är dessa man åberopar, om det nu varit aktuellt. Nog har det förefallit så vad gällt Libyen, men du har ju rätt i att man behandlade fallet f.d. Jugoslavien och vad som hände där på samma vanvettigt ensidiga sätt och trots att Sverige inte var krigförande part den gången. Så det är kanske bara så enkelt som att media eller journalisterna skriver av de stora internationella drakarna och deras krigspropaganda, så blir det som det blir – bedrövligt.

Jag erinrar mig att när Cecilia Uddén var i Libyen så behagade hon enbart prata med NTC-anhängare, och så gjorde alla andra också, som om det inte fanns några motståndare till NTC, vilket det avgjort fanns. Kan inte erinra mig att jag hört en enda sådan i Radion under den här tiden dock.

Linda Blom: Den sista länken under inlägget handlar delvis om just de du tar fram här. Det är en mycket intressant artikel som alla borde läsa innan de uttalar sig om vad som hände i Libyen – i själva verket och till skillnad från vad media lurat i oss.
Tack för länken dessutom. Det var en viktig film som också borde ses av alla.

Falsk twitter, falska facebookskonton,
falska icke existerande krigshetsare på
bl.a Al Jazeeras bloggar.
RT har rappoterat en del om det.
Många fler har som har följt bloggar, twitter mm har noterat att något är mycket märkligt.

Libya fake Twitter ID explosion part of ’cyber war for democracy

http://www.youtube.com/watch?v=zxlixI6jJEs

Är Sverige officiellt krigförande part på ett sådant sätt att det föreligger restriktioner för Public Service om sans och balans i informationsgivningen – för att uttrycka sig milt? I vilka lagar, föreskrifter förordningar, avtal stipuleras dessa begränsningar.

Enligt vilka paragrafer har Public Service haft skyldighet att ljuga som man gjort om 1990-talets Balkankrig; det var ju ändå innan Sverige blev krigförande part i Afghanistan?

För att gå vidare: Enligt vilka paragrafer har Public Service skyldighet att endast släppa fram bankekonomer för att förklara vad som är nödvändiga åtgärder för att bemästra den ekonomiska kris vi ser runt oss.

Enskilda medieföretag har naturligtvis ingen anledning att hålla sig till någon som helst sanning, utan endast ett ägarkrav på sig att se till att driftöverskottet blir så stort som möjligt. Så länge inga fingrar syns i syltburken, är det med andra ord fritt fram för vad som helst.

Vad ska vi sedan lita på?

Erik H:
Och nu har USA och CIA beslutat att krigen också ska föras på nätet, så snart stryps väl avvikande röster där också. Men, det kan ju hända att det räcker med förvirrande motpropaganda på nätet. Vi får se framöver vad som händer.
För att inte tala om att vi väl framöver kommer att befinna oss i evigt krig och därmed ha en evig censur.

Public service har ett uppdrag som är formulerat för giltighet i fredstid.
När Sverige deltar i krig så gäller de undantag och begränsningar av objektiv information som våra lagstiftare beslutat även för Public service.

Vårt problem är bara att fatta och förstå att Sverige numera är en krigförande nation med allt vad detta innebär.
Det är våra politiker som bestämmer att vi ska delta i krig och vad slags information som då tillåts eller som ska mörkas.
Vi kan utgå från att SR / SVT informerar strikt enligt den författning som gäller under krigstid.

Demokratin har aldrig varit perfekt men trots allt, och trots nätet, det kom fram fler röster för 30 år sen.

Jag tror då inte heller att enskilda journalister ska dras över en kam. Det finns journalister och journalister. Jag känner privat högst anständiga och kvalificerade personer som av och till får korta journalistvikariat, också på public service. När jag hör vilka uppdrag de åker på, tar jag mig för pannan. Det gör dom också, men de har inget att sätta emot sina överordnade för stunden. Det gäller bara att se fram mot nästa vik!

Det är alltså på en högre nivå granskningen måste inriktas. Precis som bloggaren StAn framhåller i sitt inlägg ”medierna, vårt samhälles farligaste företeelse” den 29 oktober 2011. Frågan vilka som är ansvariga för verksamheten är den, som måste ställas. Trots att utifrån försöka följa hur bestämmare väljs ut inte blir så lite Kafkaartat, ingen ansvarig framträder någonsin öppet för att förklara sig. Alldeles säkert är att de inte får sina tjänster för trohet mot uttalade mål om saklighet och allsidighet! Om orden inte ska ges Orwellsk mening förstås!

När det gäller Public Service är bristande objektivitet ingen nytt. Hur länge kallades inte FNL på rent USA-manér för Viet Cong i SR och SVT.

Jugoslavien var en försökskanin för alla USA:s/Natos kommande krig i världen men inte ens på den punkten idag kan SR eller SVT förmå sig till att ge en korrekt beskrivning av vad som hände där.

Outgrundligheten i hur Public Service formas och hur svensk utrikespolitik fastläggs är faktiskt en givande parallell att studera för en utomstående. Centralt för utrikespolitiken är Utrikespolitiska institutet (UI) och det säger om sig självt på sin webbsida: ”Utrikespolitiska institutet (UI) är ett oberoende institut och en plattform för forskning och information om utrikespolitiska frågor.” Oberoende av vad då?

Så här ser några av de närmaste seminarieprogrammen ut:
International Partnership and Nato’s Future Role
Seminar with James Appathurai, Nato
Date: Monday 14 November, 2011
Welcome to a discussion at UI on the role of Nato. Has the role of Nato changed after its mission in Libya? Will Nato have the ability to carry out similarly successful missions in the future …

Och på det följer seminariet:

Putin’s Return – A Catastrophe for Russia? (förstås!!!)
Date: Tuesday November 15, 2011

Större Nato-följsamhet är svår att föreställa sig! Och detta UI finansieras av UD, bl.a.!

För att få grepp om var makten ligger, är det läge att kolla vad som skulle kunna kallas överstyrelsen för UI, nämligen Utrikespolitiska Samfundet! Googla detta för att finna medlemsförteckningen. Där framträder en rad ambassadörer, dvs. tjänstemän som bestämmer politikens innehåll, och så många andra som man undrar vilken utrikespolitisk specialitet eller inriktning de representerar. Förresten det behöver man inte fundera över, när man ser Nato-fanatikern Ann-Sofie Dahl i förteckningen.

Det skulle vara en Östen Undén eller en Olof Palme, som skulle kunna hålla det gänget stången men knappast någon företrädare för dagens politik. En Thage G. Peterson eller en Maj-Britt Theorin är marginaliserade i den här kretsen.

Oberoende, saklighet, allsidighet – honnörsord utan täckning, i det vardagliga språkets mening.