Åsa:
Nå, debaklet med försvarsministern har ju haft det goda med sig att Riehfeldt blev tvungen att komma ut ur tapeten en stund i alla fall.

Vad gällde förhoppningen om en radikalisering av socialdemokraterna, så har jag anat att många har hyst en sådan. Dock inte jag. Dels hade socialdemokraterna ju haft planer på en hel del av det som borgarna nu har åstadkommit, som pigsubventionerna och slopandet av förmögenhetsskatten, ökad press på arbetslösa och diverse nedskärningar ex.

Dessutom var det nog ganska klart att eftersom socialdemokraterna inte har någon egen rikspress egentligen, så skulle de komma i nästan total medieskugga efter ett val där alliansens bildade regering. Dessutom var, enligt min åsikt, valet av Sahlin som partiledare en ren katastrof. De kommer att få mycket svårt att komma igen, även om det ser ljust ut just nu, och vad värre, de kommer inte att kunna eller vilja åstadkomma några stora återställare om den vinner nästa val, så valet därefter har samtliga partier asfalterat för sd,om detta parti inte faller sönder inifrån innan dess, som ny demokrati gjorde.

För övrigt tycker jag allra bäst om de ministrar vi har just nu som varken hörs eller syns, eftersom de gör minst skada.

(Kanske en av de få sakerna jag såg fram emot vid skiftet av makt och regeringspartier.)

Däremot är jag förvånad över att moderaterna, som jag alltid sett som ett parti som förstått saker som marknadsföring och mediaträning, sumpar det gång på gång. Allvarligt, det hade väl varit en sak om försvarsministern varit i ett annat parti men är det orimligt att vänta sig att ett parti ska ha en sammanhållen vision om vad man tycker om en sådan (stor) sak som försvaret?

Ja, jag hoppas att jag har fel men visst känns det lite som om de två nya ministrarna är i stil med vad moderaterna brukade kalla Perssons minsitrar, ”tysta och intetsägande utan kompetens för sitt ministerområde”?