Själv anser jag att en del av förståelsen som gick förlorad (eller i varje fall överskyldes) under libyska inbördeskriget, var att revolutionära strävanden ALLTID aktiverar motrevolutionära strävanden. Historikern Eric Hobsbawn visar bl a det i sina fyra stora volymer om perioden från fransk och amerikansk revolution fram till vårt tidevarv. Uppstarten av det libyska upproret bestod av olika krafter och strävanden, vilka nu – efter paktens seger – kavlar upp ärmarna för nya bataljer. I Syrien samlar lägret av oppositionella också revolutionära och motrevolutionära krafter såväl som strävanden.

Vi som följt den utvecklingsprocessen måste försöka få fram en hållbar utvärdering och ta fram de viktigaste lärdomarna. Konsekvensen av militärpolitiska pakter mellan oppositionella och EUSA är nog den största. Men i fråga om befolkningarnas inställning, måste varje försök att analysera händelseförloppet börja med att den är delad, polariserad. Detta kunde inte längre döljas vid SLUTstriderna i Libyen; det har inte kunnat döljas under UPPTAKTEN till det omedelbart förestående syriska inbördeskriget.

De är fråga om flera lager av motsättningar: religiösa, generationsbaserade, patriarkal befälsordning, etniska och så klassmotsättningar i varenda por av dessa övriga motsättningar inom hela den förtryckta befolkningsmassan. Sett så, är reportagens, bildernas och faktasammanställningarnas MOTBILDER (till de etablerade) också en klasskamp. Just därför är det så viktigt, tänker jag, att oppositionerna som strider i arabvärlden uppfattas för vad de är och står för – vilket börjar med att skilja på revolutionära och motrevolutionära krafter

Men du har ju helt rätt i att det är svårt att övertyga svenskar om att USA inte är den där välmenande makten som många fått lära sig att man är.

Det här med att förneka uppenbara fakta har jag själv upplevt i min närmaste krets. Då jag påvisat fakta om 9/11 har jag fått (ilsket) till svar att ”det där tror jag inte på…det skulle omkullkasta allt jag tror på”.

Har du en egen hemsida – ge mig adressen. Om inte – börja blogga!

Vad har nu detta med Libyen och Syrien att göra?
”Ju mer vi gör med er, desto mindre verkar ni tro att vi gör det.” påstås Josef Mengele ha yttrat angående sina ruskiga experiment på lägerfångar. Och därmed gav han oss en viktig nyckel till förståelse.
Det är inte bristande teknisk insikt som gör människor blinda för 9/11. Det är psykisk blockering som omöjliggör vissa ifrågasättanden.
Sådan ondska får bara inte finnas. USA kan inte göra så illa mot sina egna medborgare. Allt som talar för att det ändå sker måste vara fel. Av psykiska skäl. Av trygghetsskäl.
Alla som vuxit upp i en missbrukarfamilj förstår vad det innebär att ha en elefant i vardagsrummet. Eller borde förstå det – kan man tycka. Men så är det inte.
För att alls stå ut med att stanna i livsfarliga miljöer har vi människor förmågan att förneka. Mengele blev förvånad men inte längre jag. Den livsfarliga fyllbulten är ju så snäll när han är snäll. USA har ju många goda sidor också – eller hur. Min adoptivmor utnyttjade mig sexuellt under hela min uppväxt. Hon älskade mig lite för mycket, sa släkt och så kallade vänner. Och jag förnekade så grundligt att jag tyckte synd om andra barn som inte fick samma fina uppväxt som jag.
Det numer empatifyllda NATO hjälper världens frihetslängtande folk i deras kamp mot förtryckarna. Svenska JA-Sägare, som också blivit ivriga befriare av fattiga och förtryckta, kan inte bärga sig. Att det finns ett lite inslag av hämnd då det gäller Afghanistan måste vi alla förstå. Det var ju ändå i grottorna där som 9/11 planlades och styrdes. Att hämnden olyckligtvis spillde över på några miljoner irakier måste man även ha fördragsamhet med. De är ju så snälla amerikanarna när de är snälla.

USA är lika livsfarligt för jordens människor som en galen fader för sin familj. Och vi kan inte komma undan skräcken på annat vis än att förneka faktum. Så mycket ondska som USA sprider över världen kan jag inte stå ut med tanken på att människor är i stånd till. Alltså sprider inte USA denna ondska. Och ju ondare de blir desto mindre kan jag tro det. Mengele har rätt nu också.

Kerstin – hur mycket fakta du än lägger i dagen kommer du inte att kunna övertyga en av rädsla psykiskt blockerad människa. Ju mer rätt du har, desto mer stärks blockeringarna av förnekad skräck.
Vi lever med flera galningar i vardagsrummet. Att ett trängt Israel har 400 kärnstridsspetsar som media i väst knappast andas om skrämmer mig lika mycket som galningarna i USA och England. Det är inte bevis vi saknar. Det vi måste ge varandra nu är dessutom – mod att se.

2) Varför inte fråga hur journalisten som skrev artikeln i The Telegraph vet det, eller den som är ansvarig för artikeln om saken på Reuters? Länkarna finns under inlägget. Enligt dessa, som är av 27/11, så var han i över Turkiet. Det går ju rätt fort att flyga som bekant och killen har rika uppbackare, både Turket, Nato och Qatars kungahus så han har råd att flyga – mycket.

3) I den artikel du hänvisar till sägs att Behlhadj vägrade att besvara frågan om trasslet med vakterna på Tripoli flytplats, som också nämns i de artiklar jag länkar till här. Kollar du inte min källor innan du slänger dig på tangentbordet?

Rekommenderar dig dessutom att läsa de artiklar jag länkar till under mina inlägg. Det finns mycket av intresse i dem.

PS: Killen flögs ju dessutom in till Libyen av Qatar när upproret började där och flög dessutom över till Qatar under själva upproret. En svensk journalist, Lotten Collin, som var i Qatar och besökte Al Jazeera, berättade den 8:e oktober i raidoprogrammet Konflikt att hon såg Belhadj i Al Jazeeras byggnad. tillsammans med Al Jazeeras nye boss, en av de qatariska prinsarna, en av de där som enligt dig måste ha börjat ivra för socialistiska/kommunistiska revolutioner på sistone:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=4733834

http://af.reuters.com/article/libyaNews/idAFL5E7MS28020111128?sp=true