Kommentarer till Egoism kontra avundsjuka

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 29 Sep 2007 21:12:26 +0000

Stefan Hallgren:
Nu säger du något riktigt intelligent: VD:arna är väldigt kollektiva i sina ageranden, samtidigt som de försöker få resten av landets invånare att vara totala individualister och absolut inte samarbeta om någonting.

Av: stefan hallgren

stefan hallgren — Sat, 29 Sep 2007 17:46:09 +0000

Kerstin:
jag utgår ifrån den vanliga betydelsen
av egoism, ”vara sig själv närmast”, ”tänka på sig själv”, ”sätta sig själv i centrum”. Jag ser inte att något med automatik blir icke-eogistiskt bara för att man är två eller fler som tillsammans sätter sig själva i centrum (eller före några andra). Agerar inte de där egoistiska VD:arna i grupp, kanske?

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 29 Sep 2007 16:43:12 +0000

Monika:
Jag talar definitivt aldrig om vanliga småföretagare, de där som sliter 24 timmar om dygnet, utan om VD:ar i det stora företagen, som inte gör sig förtjänta av de miljonbonusar de tillskansar sig, och egentligen på aktieägarnas bekostnad, som ibland är vi vanliga pensionssparare.

Av: Monika

Monika — Sat, 29 Sep 2007 15:38:49 +0000

Egoism är väl en av människans ”djuriska” läggningar, en överlevnadsinstinkt. När vi homo sapiens var grottmänniskor så var vi väl så illa tvungna att vara egoistiska för att överleva. Det var ont om mat ibland och hittade människan mat så samlade man på det i grottan. Jag kan inte tänka mig att grottmänniskan delade med sig till andra grottor!

Vi är alla oss själva närmast. Mår jag själv inte bra hur sjutton ska jag då kunna tänka på andra? Det säger väl sig självt?

Hu så hemskt om någon annan skulle råka tjäna mer pengar än mig eller har mycket pengar på banken. Då ska genast moralpaniken komma! Personligen så struntar jag i det. Låt dem ha det då!

Jag skulle också gärna tjäna pengar på aktier och obligationer, men jag är så dåligt intresserad av detta så det blir bara månadssparande för min del. Men inte är jag avundsjuk på dessa människor. Det är upp till dem.

Jag skulle kunna tjäna mycket pengar och spara dem på banken, om jag hade något riktigt intresse, men jag lägger ner min energi på annat istället.

En eloge till alla företagare som lägger ner många timmar och energi på att förverkliga sina ambitioner och drömmar! För min del får de gärna tjäna pengar! Det är de värda, helt klart!

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 29 Sep 2007 13:30:23 +0000

Stefan Hallgren:
1: Ord har ingen i himlen inskriven sann betydelse. De kan fyllas med olika innehåll och deras innebörd förändras över tiden.
Vill du att egoism ska betyda något annat än vad det vanligen betyder, eller betyder för de flesta andra, så kan du förstås använda ordet som du vill, men du får problem med kommunikationen.

Om du dessutom kallar allting vi gör för ”egoism”, som blivit vanligt att man gör – ibland, i meningen att allt vi gör gör vi för att överleva, då har du urvattnat begreppet till att inte betyda något alls. Ett fenomen som förklarar allt förklarar nämligen ingenting. Det är detta min uppsats handlar om.

Av: stefan hallgren

stefan hallgren — Sat, 29 Sep 2007 12:48:57 +0000

Vad säger detta sista exempel, egentligen? Att man i sitt sista ögonblick kan föredra att hålla om någon annan, uppenbarligen. Att trösta sig själv genom någon annan, varför skulle det inte vara egoism? Och om båda vill det, båda tröstar sig själva genom varandra, varför är det inte egoism? Därför att man rent definitionsmässigt har bestämt sig för att egoism bara kan vara något ondskefullt, uppenbarligen.
Det blir då bara cirkelresonemang av det hela.

Av: J

Sat, 29 Sep 2007 10:56:24 +0000

Detta rapporterade en amerikansk nyhetstidning då 146 arbetare brändes eller krossades till döds vid en fabrik (Triangle Company) år 1911:

”Skikande män och kvinnor och pojkar och flickor trängdes ute på de många förnsterlistorna och kastade sig ner på gatorna långt nedanför. De hoppade med brinnande kläder. Håret på några av flickorna fladdrade upp i lågor när de hoppade. Duns efter duns hördes på trottoarerna. // Från fönstren mittemot såg åskådarna om och om igen sorgliga kamratskap bildas i dödens ögonblick – flickor som lade armarna om varandra när de hoppade.”.

En sådan slutlig gemenskap i en akut och uppenbart omöjlig sitation tyder på något helt annat än det tröttsamt återkommande gafflandet om egosim och själviskhet som någon slags positiv mänsklig drivkraft. För mig tyder det senare resonemanget enbart på en ofullständig och selektiv syn på vad vår art är kapabel till. De är bara tragiskt och olustigt faktiskt.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 28 Sep 2007 23:15:01 +0000

Ulla Marianne:
Jag kan inte erinra mig att jag har skrivit det du påstår här. Dessutom talade vi här inte om kvinnor utan om begreppen egoism och avundsjuka. Du kan inte ens hålla dig till ämnet så det här var sista gången jag iddes svara på dina kommentarer.

Av: Ulla Marianne

Ulla Marianne — Fri, 28 Sep 2007 22:56:23 +0000

Tack för tipset, Kerstin, men jag har inte tid att läsa dina resterande 23 kapitel. Du kan kanske dra dig till minnes någon passage i litteraturen du bygger din redogörelse på som visar att nån seriös forskare faktiskt anser att kvinnoförtryck osv inte är något problem, utan helt legitimt.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 28 Sep 2007 17:41:00 +0000

Läs de andra 23 kapitlen i den nätbok som den här uppsatsen ingår i, så kanske du får mer kött på benen. För att inte tala om att du borde kolla upp mina fotnoter innan du ”vet” att jag inte vet vad jag talar om. Bara att plocka fram de böcker jag hänvisar till. Bokitlarna återfinner du i litteraturlistan i sista avsnittet. Systemet för fotnoter är det gängse i vetenskapliga sammahang och det kan du ju.