Kommentarer till Så här var det i Libyen – journalister skäms ni inte?

Av: Jan B

Jan B — Mon, 02 Jan 2012 10:05:52 +0000

Kerstin 01/01: ”Men vad ska vi organisera oss i? Och vad ska denna organisation syssla med? Eller ska vi bilda ett nytt parti?” Tja, det är det som är en mycket central fråga just nu, för alla oss som vill något annat med den politiska utvecklingen. Jag har själv inget omedelbart svar, men inser nödvändigheten att så snabbt som möjligt hitta ett msådant, en bra lösning. Bloggar, insändare, kulturartiklar med mera är bra & nödvändiga, och det skall vi fortsätta med. Men dom verksamheterna, om än bra, är dock tyvärr OTILLRÄCKLIGA i längden för att nå några praktiska, konkreta resultat. Jag undrar lite, jag är gammal nog att minnas detta, finns det kanske NÅGOT att lära av hur FNL-grupperna bildades och organiserades i slutet av 60-talet? Deras (partipolitiskt fristående)organisation & arbetsmetoder visade sig ju efterhand vara väldigt framgångsrika. Visst, det var i en annan tid, med andra mål- & förutsätingar på många sätt, men SÄTTET att ORGANISERA SIG och ARBETSMETODERNA; kanske finns det NÅGOT att lära av DFFG:shistoria, även för oss nu idag? Det var i alla fall en folkrörelse som bildades frivilligt av politiskt medvetna & övertygade människor, med ett klart mål för sin verksamhet. Jag tycker deras historia är värd att i alla fall fundera på även för oss 2012.

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 01 Jan 2012 21:59:49 +0000

Bosse och Jan Wiklund:
Visst är det ganska improduktivt att bara sitta på sin kammare och hamra på tangentbordet. Men vad ska vi organisera oss i? Och vad ska denna organisation syssla med? Eller ska vi bilda ett nytt parti?

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Sun, 01 Jan 2012 16:12:11 +0000

Kerstin: Om det nu är så här – dvs 1,2,3,4 – blir förstås frågan ”varför det? och ”vad gör man åt det?”

Och då tror jag på organisering. Just nu sitter vi som inte tror på det här systemet mest och muttrar på våra kammare, och det kommer vi ingen vart med. Det finns alldeles tillräcklig energi för att vinna små segrar, låt oss börja med det. Så tar vi de större sen.

Av: Bosse

Bosse — Sun, 01 Jan 2012 02:24:03 +0000

Kerstin – jag menar inte att man ska sluta blogga. Dels är det inspirerande att skriva och göra det väl. Dels kan det faktiskt ibland göra viss nytta. Någon enstaka gång. Vad jag egentligen ville säga är för att verkligen nå genomslag i opinionen på allvar så behöver man organisera sig på något sätt. Det gjorde vi förr. Nu sitter var och en vid sitt egen tangentbord.
Vi måste alla ha något vettigt att göra i väntan på liemannen!

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 31 Dec 2011 13:25:05 +0000

Bosse:
Har nog tänkt den tanken också, ett antal gånger. Det är lite som det var när jag protesterade mot behandlingen av min gamla och Alzheimersjuka mamma. Personalen, sköterskor och läkare lät mig gnälla och sen struntade de högaktiningsfullt i vad jag sade, just enligt principen, låt de anhöriga få prata av sig, tro att vi lyssnar på den, sen kan vi strunta totalt i dem.
Så visst, och jag har inte en gång utan många gånger tänkt sluta blogga av precis det här skälet. Ingen bryr sig i alla fall.

Jan Wiklund:
Vad gäller S nerläggning av både egna media och rörelsen så har jag alltid undrat om S-ledarna aldrig förstod vad de gjorde och konsekvenserna av det, eller om de visste precis vad de gjorde och helst ville bli av med de besvärliga partikamraterna? Nu när de började tänka precis som de borgerliga och såg vad de själva, personligen, kunde tjäna på det.

Sen är det ju underligt att människor inte engagerar sig när politikerna försämrar för så många av oss. Förslag till orsaker:
1) De flesta tror att Sverige står på ruinens brant och inte har råd med välfärd längre.
2) De flesta tror att folk är arbetslösa för att de inte har lust att arbeta.
3) De flesta tror att det inte lönar sig att protestera
4) Många har sett hur makten beter sig när människor försöker protestera och vill inte bli utsatta för den typen av repressalier. (Sedan demonstrationerna i Malmö och i Göteborg).

De tre första orsakerna är resultat av medveten propganda, och ett medvetet lurendrejeri. Nr 4 ovan är troligen orsakat av medvetna provokationer från samhällets/maktens sida för att visa ”svenska folket” dels hur förfärliga de protesterande är dels vad som händer dem som är med och protesterar, oavsett om de gjort något olagligt eller inte.

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Sat, 31 Dec 2011 11:02:20 +0000

PS. Här ett litet förslag från mig: http://gemensam.wordpress.com/2011/12/15/har-vi-rad-att-lata-kommersiella-media-bestamma-vad-som-ar-realistiskt/

Och här ett implicit förslag tänkt i lite större format: http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/11/20/vi-behover-institutioner/

Av: Bosse

Bosse — Fri, 30 Dec 2011 23:05:08 +0000

Jag har nog nämnt det tidigare. Balzac var för den oinskränkta yttrandefriheten. Han var nämligen reaktionär. I hans idealvärld skulle det ordnas så att var och en skulle få en egen tribun i varje gathörn och där fritt få säga sin hjärtas mening. Kacklet som därvid uppstår i varje gathörn kommer att omöjliggöra all eftertanke eftersom ingen orkar lyssna.
Med internet har vi alla fått en sådan egen tribun.
Effekten blir att överheten kan sitta i orubbat bo och skåla i champagneglasen medan kacklet pågår nere på gatan.
Just nu betraktar jag bloggandet som en slags terapiverksamhet. Vi är i princip samma gäng som hänger och jag utgör inget undantag.
Gott Nytt år hälsar
Bosse

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Fri, 30 Dec 2011 18:23:21 +0000

Boa: Jag håller absolut med dig också! Hur börjar vi?

Av: Bo Almunger (förkortat boa)

Bo Almunger (förkortat boa) — Thu, 29 Dec 2011 10:20:42 +0000

Kommentar till Jan Wiklund (från boa)

Men först till Kerstin: jag håller med dig igen, bara med tillägget att ”journalisterna” alltid kommer undan, genom att flytta blickpunkten från en konflikt till en annan. De utför inga ställningstaganden – SE (!) – utan beskriver bara händelserna på platsen. Min farsgubbe och hans jobbarkompisar som typografer på DN/Expressen kallade dem F1:or, redan på slutet av 60-talet, med betydelsen Formel 1, i tävling efter tävling.

==> ”Jag tycker det är fel att anklaga officiösa media för att dom sprider överhetens version. Felet är vårt som inte skapar ett alternativ. Som Vietnamrörelsen gjorde en gång – de tvingade de tidigare USA-vänliga medierna att bli mer objektiva just för att det fanns ett alternativmedium i form av Vietnambulletinen, som såldes i varenda stad.

Så länge vi gömmer oss bakom privata bloggar kommer det att bli precis så eländigt som det är.”, skriver Jan Wiklund.

Varför kan inte enskilda bloggare, med ungefär samma lutning (sett till intresse och ställningstaganden), samordna sig och framställa textbitarna till t ex veckovisa särtryck, för spridning på arbetsplatser och i städernas träffpunkter. På det sättet skulle även vi som skriver kommentarer och andra, komma med i aktiviteten och spridningseffekten bli så mycket större. Jag håller med dig Jan: detta steg är ett absolut måste. Annars fastnar dessa värdefulla motbilder, som bloggare får fram, som en liten rännil a la oppositionell sk samizdat-litteratur i Sovjet på 60-talet. FRAMÅT – INTE BAKÅT

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Thu, 29 Dec 2011 09:34:36 +0000

”Media är i underhållningsbranschen, dom har ingen skyldighet att berätta något viktigt” sa miljörörelseveteranen Björn Eriksson, förvisso av bitter erfarenhet.

Och hur ska man kunna förebrå dom det? De är kommersiella företag, om de inte är halvstatliga. Alltså beroende av makten. Man biter inte den hand som föder en.