Jag var med och betalade in en slant till startandet av FIB-Kulturfront, prenumererade några år med tröttnade snart, bl.a. på grund av Myrdals skriverier och fann dem tråkiga och ganska mycket vid sidan av.

Och det gäller fortfarande, att vänstersekteristerna vid den tiden var en liten men väl hörd grupp. Varför tror du annars att de borgerliga vann valen 1976 och 1979?

Sen kan jag väl säga att jag nog är mer vänster idag än jag var då, eftersom jag tycker att vänsterperspektivet verkligen behövs idag, då eliterna för ett tämligen oförblommerat klasskrig mot de sämre ställda i samhället och då man tar ifrån många drabbade människor deras ekonomiska trygghet, ja då samhället blivit alldeles för egoistiskt. När barnfattigdomen ökar i landet blir jag förtvivlad – och betänk att det är nästa generation som ska stötta din generation när ni blir gamla, och börjar drabbas av diverse problem.

Om Andreas:
1) han har rökt hasch, flera gånger till och med
2) han har aldrig hyllat någon kommunistisk diktatur
3) han sympatiserar starkt med Kjell Höglund, progg-sångaren, och hans individualistiska reflektiva hållning till den 68-rörelse han var en apart del av ..
4) han har intresserat sig för beat-rörelsen, som en föregångare till vad som sedan blev hippie, 68, osv. (det var en mkt bra dokumentär om William S. Burroughs på TV för några dagar sedan) och Andreas har ofta beklagat sig över varför vänsterrörelsen i USA var så mkt mer frihetlig, d.v.s. vacker, medans anti-etablisemang vänster i Sverige, som ju var en socialistisk koncensuskultur, fick en väldigt auktoritärt kommunistiskt uttryck som jag avskyr starkt, det finns inget ondare än sådana som Jan Myrdals, hans värderingar och de handlingar han försvarar … och i viss mån är väldigt många inom vänstern medskyldiga, eftersom de så sällan tar avstånd från vänsterfascismens teori och praktik … men du kerstin verkar vara en humanistisk socialdemokrat till vänster som givetvis inte sympatiserar med Myrdal o/c inom avgrundsvänstern …

Först om mig:
1) Jag har aldrig rökt hash, inte ett enda bloss, och aldrig försvarat sådant bruk.
2) Jag har aldrig hyllat någon kommunistisk diktatur, någonstans, inte en enda.

Sen om alla andra:
3) Detsamma gäller den överväldigande majoriteten av min generation. De där ”68-nissarna” du talar om var små men högljudda och i media dominerande vänstergrupper på universiteten, men inte ens där var de representativa för majoriteten. Dessa vänstergrupper kivades dessutom inbördes och kom inte överens om någonting.

Jag tyckte då, såväl som nu, illa om förryck. Jag tyckte då, som nu, att alla människar är lika mycket värda och att vi ska ha ett någotsånär (observera ordet ”någotsånär” här) jämlikt samhälle med kollektivt ansvar för dem som blir sjuka, gamla och att de som är unga ska ges samma chanser i livet – allihop och oavsett föräldrarnas förmögenhet eller brist på sådan.
Kort sagt, jag blev socialdmokrat på vänsterkanten för jag kunde aldrig förmå mig att bli eller kalla mig kommunist ex, just för att jag visste hur det såg ut i de flesta stater som försökt utveckla kommunismen. Jag hade endast förakt till övers för bokstavsvänstern käbblande på den tiden. Ser mer försonande på dem idag, och somligt de faktiskt gjorde trots deras omogna grälande.

Jag tycker egentligen att det är bedrövligt att jag ska behöva klargöra detta i snart sagt vartenda inlägg jag gör, för att unga skribenter envisas med att skicka in mig i en kategori som jag inte tillhör, och som jag, i likhet med den överväldigande majoriteten av svenska folket aldrig ingått i. Får väl skriva en stående sida och hänvisa till/länka till i varje inlägg.

Diskutera gärna inläggen och sakfrågorna, men avstå från att beskylla mig för sådant jag aldrig gjort, aldrig tänkt och aldrig tyckt. Det väcker bara mitt förakt.

Ärligt talat, visst har du rätt, liksom andra här, att yngre generationer inte kan förstå vad ni pratar om. Vi har inte egna upplevelser av vad som hänt för länge sedan, och vi har inte heller samma värderingar.

för oss är det helt omöjligt att förstå att ungdomar på 70-talet rökte hasch och såg haschrökande som en positiv politisk handling, och att de hyllade alllehanda grymma kommunistiska diktaturer och ville störta västerlandets demokratiska samhällen … än mer absurt är det att så många av dessa, numera pensionärer, fortfarande är oerhört stolta över detta.

Min generation ser knasiga ”hasch-tomtar” när någon säger 68 …

ja, tragiskt nog så är det så, 68 är generationen som aldrig blev vuxen, detta är knappast något positivt.

Själv är jag född på 70-talet, jag är alltså barn till 68-generationen, har växt upp med kommunistiska lärare i grundskola, kommunistisk barnlitteratur, barnprogram på TV, osv. Sen när man blir tonåring, och senare vuxen, så vägrar 68-generationen att se att vi kan vara radikala, fria, progressiva, osv. allt detta har ju 68 patent på, bara de räknas för all framtid, de var bäst och förblir bäst för all evighet … och på universitetet säger lärarna och forskarna att allt var bättre förr, att ingen tanke har tänkts bättre sen 1968 … klart man blir förbannad, klart det känns mossigt som fan med dessa självgoda stofiler …

Lars Jansson Uppsala