Kommentarer till Hur man vet att man börjar bli gammal

Av: Kalle

Kalle — Wed, 06 Feb 2008 09:31:54 +0000

Ju äldre man blir ju mer människor känner man (eller i varje fall känner till eller har en relation till). Samtidigt blir denna allt större grupp av människor allt äldre för varje år som går. Mängden människor som dör varje år (och som man känner till) borde alltså öka exponentiellt för varje år som man blir äldre.

En obehaglig ekvation.

Av: johan

johan — Mon, 28 Jan 2008 11:16:30 +0000

Det är ju trist när folk dör i allt yngre åldrar. Cancer och annat elände gör ju att man får gå på begravning allt oftare

Det som 40-talist skriver tycker jag stämmer ganska bra, tyvärr.

Av: 40-talist

40-talist — Sun, 27 Jan 2008 23:22:26 +0000

Gammal å gammal alltså. Alltfler dör innan dom blivit särskilt gamla. Speciellt av cancer. Jag känner flera stycken som avlidit av den diagnosen före 60 års ålder och före 65 års ålder.

Det är nåt konstigt med hälsan hos nutidens människor! Själv känner jag nästan inte någon som säger sig vara frisk! Är det inte högt blodtryck så är det högt kolesterol. Är det inte reumatism så är det fibromyalgi. Är det inte migrän så är det neuropatisk smärta i foten. Är det inte övervikt så är det undernäring. Är det inte anorexi så är det bulimi.

Vi lever ju i möjligheternas samhälle med tillgång till allt dom inte hade förr, goda bostäder med värme och varmt och kallt vatten, goda kommunikationer, massor med läkare och vårdcentralen inom gångavstånd, matbutiker och gym i snart sagt varje kvarter, 5 veckors semester, mängder med ofarliga arbetsplatser, företagshälsovård, utlandsvistelser med sol och bad, sommarstugor, vinterresor, dagis, fritids och skolor på alla möjliga nivåer, relativt goda pensioner och löner, och alla som inte har varken pension eller lön får pengar dom med.

Ja, vad ska man tro…

Av: Björn Nilsson

Björn Nilsson — Sun, 27 Jan 2008 09:37:14 +0000

Jag förstår vad du skriver om din mor. När min mor dog, 90 år gammal, fanns det ingen kvar av hennes gamla bekanta. Vi var fyra på jordfästningen … . Och tiden bara skenar på, ibland känns det som man knappt hinner upp förrän det är dags att gå och lägga sig. Min mor pratade om det, jag känner det, kanske beror det på att hjärnan får svårare att ta upp syre med åren? De oändliga dagarna, för att inte tala om sommarloven, man hade som barn finns inte kvar längre. Men man hinner väl i alla fall ta sig en promenad till urnlunden och tända ett ljus och tänka på de gamla:-)

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 27 Jan 2008 02:33:10 +0000

Enn Kokk:
Får beklaga din sorg, och det allra dystraste är att får man leva själv så blir det som sagt bara allt tätare mellan begravningarna i bekantskapskretsen. När min lilla mamma dog, 87 år gammal fanns nästan ingen kvar av hennes vänner och bekanta. Hon var dessutom den sista att dö av de 10 syskon hon hade som nådde vuxen ålder, min far dog för 16 år sedan. På hennes begravning var vi tre, jag maken och dottern.

Snart kommer jag till stadiet då jag börjar betrakta varje dag som en gåva. Där är jag inte riktigt än eftersom jag fortfarande är frisk, vad jag vet, men jag inser ju att den dagen nalkas med stormsteg i synnerhet som tiden bara rusar iväg numer. Jag begriper inte varför det är så att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 26 Jan 2008 11:24:50 +0000

Och det värsta är, att ytterligare en av mina gamla vänner, Olavi Junus, nu har dött. Han begravdes i fredags. Den begravningen kunde jag inte gå på, men jag kommer nog att skriva lite om Olavi.