De mer insatta har ju alltid vetat att en fri kapitalism utan regleringar och kontrollerande lagstiftning samt utan ordentliga sanktioner mot dem som luras, snabbt urartar till rena och otyglade röveriet. Den här gången tog det c:a 5 år för topparna att inse hur ofantligt mycket de kunde sno åt sig för egen del av landets produktion, och sedan blir det bara värre och värre. Jag märker idag inte så stor skillnad mellan maffian och de ekonomiska eliterna i världen, bortsett från att de senare har lagstiftarna och samhällets institutioner på sin sida i deras röveri.

Ja, kanske har ekonomerna alltid vetat om ”marknadens imperfektioner”, men på något sätt har i så fall det de sagt blivit snett och fel. Och visst undrar man varför?

Jag läste på din länk till alternativstad.nu, tack för länken. Jag skulle vilja lägga till ett par saker:

– Belöning verkar få större effekt om man upplever den som rättvis. Matthew Lieberman refererar till en intressant forskningsrapport skriven av honom och några andra, The sunny side of fairness. Om man upplever en belöning som rättvis så blir det mer positiva känslor av den. (Visst visste vi det innan, men ändå …)

– Det leder genast mina tankar in på egoism och självhävdelse (eller narcissism om ni så vill). Är det inte påfallande hur mycket spelet kring beundran betyder i ekonomin? Dyra väskor, dyra parfymer, konstiga klockor, snabba bilar. Markörer för egoism. Vi förväntas beundra, kanske för att belöningen blir större då? Borde vi inte prata om det mer som egoism? Utan att se ner på dem det gäller. Bara ge det rätt dimension. Tjusiga dyra saker har en baksida, andlig fattigdom har en baksida att inte bry sig om.

– En sak alltid saknar vad det gäller resonemang kring ekonomi är vad som händer människor som hamnar under stark press utan det stöd de behöver. Från ekonomens sida heter det kanske konkurs, men det används väl inte om människor? Kanske används det inte av något slags hänsyn, kanske för att man inte vill se. Det är det där med halmstrået och kamelen.

– En sista sak jag saknar (just nu) är tankar kring matematiken, tankar kring vad centralisering innebär ekonomiskt. Eller om man så vill tankar om vad det är vi beundrar ur ett mer krasst objektivt perspektiv. Jag försökte skriva en ”pedagogisk saga” om det en gång, Vad är en basketstjärna? (som jag undrar om jag alls nådde fram med).

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/amnessida.asp?programID=406&Nyheter=1&grupp=4253&artikel=1857689

Läkemedelsindustrin måste sälja mycket, det är liksom deras grej. Och något annat sätt än att köpa läkemedel har vi egentligen inte för att få ivär pengar till forskning om läkemedel. Den allra mesta forskningen om läkemedel bedrivs i läkemedelsbolagen.

Naturligtvis innebär detta i sig en viss styrning av forskningen. För att inse detta räcker det med att tänka på vad läkemedelsbolagen inte bör vara intresserade av att forska kring.

Då har jag inte alls nämnt egoistiska motiv, som också spelar en roll, speciellt när en aktör har mycket mer makt än andra aktörer.

Kan man inte tänka sig att denna oförmåga vi i vår ekonomi har att allokera resurser också bidrar till att psykoterapi är så eftersatt i förhållande till läkemedel som den är? Det finns ju trots allt forskning som visar att psykoterapi kan vara både mer effektiv och billigare än psykofarmaka. Det gäller om man ser på kortsiktiga effekter och framförallt långisktigt.

Jag har fått för mig att ekonomerna påstår att det inte är så här. ”Det kan inte bli så i en marknadsekonomi eftersom den är självreglerande” är det svar som jag tycker mig ha hört åtskilliga gånger. Har jag fel? Om inte, vad i all världen ska man göra åt ekonomerna?

PS: Har fler än jag lagt märke till att ssri-preparat inte alls nämns nu när man pratar om att självmordstendensen har ökat bland unga ända sedan 1998 (enligt en undersökning som nämndes i tidningarna häromdagen)? Har fler än jag tänkt på att under denna tid så har man (om jag inte missförstått det) skrivit ut mer och mer ssri preparat till unga. Preparaten sades länge vara en orsak till att självmorden minskar. Och hur var det nu, saknades det inte relevant forskning kring ssri-preparaten för unga? (Jag kan förstås minnas fel, men i så fall kan kanske någon från ”andra sidan” som har betalt för att ”informera” om detta berätta hur det ser ut?)

”Studenterna använder mediciner mot alzheimer och adhd för att klara pluggstressen och prestera bättre på tentor…”

En professor varnar – du kan drabbas av allvarliga psykoser som biverkning. Medicinerna ger inte heller önskad effekt – det gör i stället att du glömmer det du lärt dig snabbare.

Ska man skratta eller gråta???

Dock får inte läkemedelsindustrin härja fritt längre mot landstingsanställda. Däremot är mutluncher och annat ok i den sk privata vården (Betald av landstinget).

Farligare är den sk Evidence Based forskning som nu bedrivs..dvs läkemedelsföretagen bevisar att produkterna har avsedd verkan….undra på att det kommer ut mycket som är helt onödigt.
’Intelligent’ smärtstillare…ge mig kraft! Dyrare förståss.

I övrigt har ALLA läkemedel biverkningar…oftast dock vid för stora doser eller vid långvarigt missbruk..typ Alvedon eller TreoComp.

Tack för ordet!

Annonsör: AstraZeneca!
Alvedon är Sveriges mest använda tablett mot värk och feber, störst på marknaden med andra ord. Kanske beror det på att Alvedon är så snäll mot kroppen. Alvedon skonar känsliga magar, och du kan ta den även om du är eller planerar att bli gravid. Att Alvedon kan ges till barn som väger så lite som fem kilo, säger egentligen allt. Med ledarskap kommer ansvar och är man stor och stark måste man vara snäll.

I annonsaffischen fanns ingen varningstext!

Man behöver själv vara observant och läsa på förpackningen och bipacksedeln. Det är ju inte smågodis det handlar om:

▲ Jag läste på förpackningen:
VARNING! Högre doser än de rekommenderade medför risk för mycket allvarlig leverskada.

Jag läste på bipacksedeln om biverkningar (www.fass.se)
Biverkningar kan förekomma, men det är inte säkert att du får någon av dem.
Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion. Allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter (angioödem)