Det som sägs i massmedia idag är inte sant. Journalistiken har sedan slutet av 80-talet mer gått ut på att beskriva vad folk säger, med argumentet att ”så här säger människor och vi måste ju rapportera som det är” än att tala om hur det faktiskt förhåller sig. Det folk säger om invandrare nu är lika falskt som det som de sade då.

Enligt min uppfattning ska massmedia motverka spridande av fördomar genom att inte bara tala om vad folk tycker utan också tala om hur verkligheten ser ut, ofta till skillnad från de åsikter folk omfattar.

Det är inte speciellt många som går på sfi tre år ens. De kan inte gå och ”dra där” hur länge som helst, som Janne Josefsson hävdade och som Björklund/Sabuni nu också säger. De flesta är klara långt tidigare med sfi, och de som inte blir klara inom rimlig tid brukar ofta stängas av på grund av brist på framsteg, vilket lagen tillåter kommunerna att göra.

Inför framväxande fördomar kan massmedia välja tre alternativ:
1: De kan strunta helt i saken och låta bli att skriva om saken.
2: De kan försöka påvisa felaktigheterna i de fördomar människor omfattar och
3: De kan underblåsa fördomarna och vanföreställningar som folk omfattar.

På 60-talet valde de alternativ 2. Sedan 1989 har de valt alternativ 3. Det är detta senare som gör mig så heligt förbannad, för att tala fullständigt klarspråk. Just detta borde jag förstås ha klargjort tydligare i mina inlägg om diskussionen om invandrare och om flyktingarna.

Det finns dock två ting man kan lära sig av de senaste 50 årens massmediaagerande på området: Dels att massmedia har alla möjligheter att styra människors åsikter, dels att styrs de i för invandrare negativ riktning av massmedia, då kommer alltfler att bli invandrarfientliga. Man gjorde tre stora undersökningar mellan åren 1967 och 1987 om människors åsikter om invandrare och flyktingar. Samtliga visade en minskande invandrarfientlighet. In på 90-talet vände attityderna. Det berodde inte på att människor visste att invandrare och flyktngar var problematiska. Det berodde på att massmecia totalt ändrade sitt sätt att skriva om invandrare från omkring 1989.

Själv hyser jag misstanken att detta i sin tur berodde på det faktum att de flyktingar som kom inte sällan var kvalificerade, och att ett antal av dem hade lyckats komma in media och ta sig fram i samhället. Nu hotades de intellektuella själva, medan det på 60-talet bara var industriarbetare och städare som hotades, eller kände sig hotade av den invandrade arbetskraften. Men detta är mina idéer och de kan vara felaktiga. Dock är det ett faktum att när vi fick intellektuella invandrare och välutbildade sådana, och när somliga av dem kom fram i samhället, då förändrades massmedias sätt att skriva om invandrare och flyktingar. Då blev de ett problem etc. Det kan ju vara en ren händelse att dessa fenomen uppträdde samtidigt, men nog ser det ut som en tanke allt.

Slutligen: De flesta invandrare vill arbeta och försörja sig själva av precis samma anledning som de flesta svenskar vill göra det. Det är nämligen inte alls så trevligt att leva på socialbidrag, som numer heter försörjningsstöd, och tvingas redovisa allt man gör eller behöver till socialen, tvingas be om exra pengar till tandläkare etc. Den som tror att det är jättemysigt att leva på socialbidrag, eller på det som kallas ”introduktionsersättning, har ingen aning vad han/hon talar om. Ingetdera ger någon glassig tillvaro nämligen.