november 2006


Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi20/11 21:29

Dan Josefssons artikel i dagens Aftonblad, om de kampanjer och det lobbyingarbete som svenskt Näringsliv (och fd SAF) ägnat sig åt under många år, måste läsas av alla som är intresserade av varför det gick som det gick efter 1985, varför välfärdsmodellen successivt monterats ner och om hur socialdemokraterna efter Olof Palmes död påbörjade och genomförde de första, stora och viktiga stegen i den nyliberala politik som både de och den borgerliga regering fört sedan dess, och som har satt många människor på bar backe.

Han berättar om hur Timbro, som många tror är en liten obetydlig organisation, i själva verket är en gigantisk kampanjhydra med mängder av små underorganisationer (något som Ordfront påvisade redan för 15 år sedan), som fört Näringslivsdirektörernas kampanj, men förefallit vara självständiga och obundna organisationer. Ett budskap förefaller som bekant så mycket mer trovärdigt om det förs fram från flera håll samtidigt och av olika grupper.

Jag ska inte skriva så mycket mer, Dan Josefsson beskriver utvecklingen mycket bättre än jag kan göra, men jag vill ändå citera vad han skriver om Urban Bäckström, förre Riksbankschefen, tidigare statssekreterare i finansdepartement under den borgerliga regeringen åren 1980-82, och också statssekreterare i finansdepartementet när Carl Bildt bildade regering efter valet 1991.

Efter valsegern 1994 gjorde socialdemokraterna Riksbanken ”självständig” (min anm: en rent nyliberal idé), vilket innebar att den utan demokratiskt inflytande skulle hålla inflationen låg – oavsett om det ledde till massarbetslöshet. Bildts regering var bortröstad, men det var Urban Bäckström som sattes att styra över penningpolitiken.
Han var riksbankschef i åtta år, höll inflationen låg och arbetslösheten hög. Som nyutnämnd vd för Svenskt Näringsliv ville han i intervjuer inte avslöja vilken regering han hoppades skulle vinna valet 2006. Alla regeringar har nämligen enligt Bäckström uträttat storverk:
”Jag brukar ta den där reformagendan som vi hade mellan 1985 och 1995 (min anm: OBS att vi hade en socialdemokratisk regering 1985-1991) när mycket stora reformer gjordes av olika regeringar. Det visar att alla regeringar, om de vill, kan genomföra bra reformer för näringslivet.”
Han talar alltså om en ”reformagenda” som skapades genom grovt osakliga kampanjer från den organisation som han nu själv är vd för, och som gav svenska folket en ekonomisk depression och en massarbetslöshet som sedan dess inte försvunnit.

Och jo, vi som var med på den tiden minns hur socialdemokraterna mer eller mindre slog knock out på högern genom att genomföra högerns politik. De borgerliga partierna satt helt förstummade, andäktigt iakttagande det under som skedde framför deras ögon och sedan dess har den största förmögenhetsöverföringen, från vanligt folk till en liten ekonomisk elit, sedan 1600-talet genomförts, av flera olika regeringar, som påstår sig stå för olika ideologier. Här erkänner Bäckström själv att Josefsson, och vi andra som minns och vet, har rätt. Det är dock en klen tröst när vi nu fått en regering som är fast besluten att riva de rester vi har kvar av välfärden och bygga om Sverige till en liten Amerikakopia. Det är bara att hålla med Timbrocheferna, de har lyckats väldigt bra med sina kampanjer och att få svenskar att tänka och tro annorlunda. Som sagt, med mycket pengar och inhärdigt kampanjande kan man få många människor dit man vill.

Länk:
Dan Josefsson i Aftonbladet

Kvinnor/feminism&Politik/ekonomi20/11 05:06

Det här är mitt sista inlägg om prostitution (för denna gång). Måste koppla av det ett tag nu för att inte må alltför illa själv.

Nu har jag nämligen ägnat två hela dagar åt att sitta vid datorn och läsa om ämnet på nätet. Det har inte varit någon trevlig läsning och om jag inte hade haft en fantastisk man sedan 35 år, och ett antal män i bekantskapskretsen med samma goda kvaliteter som han har, samt åtminstone fått en och annan förnuftig kommentar på bloggen om ämnet och läst några vettiga inlägg om frågan på några manliga bloggar, så hade jag förvandlats till ren och djupt känd manshatare vid det här laget. Tack och lov för er förnuftiga män – jag vet ju att ni finns, fast det inte känns så just nu. Det har bara blivit lite för mycket de här dagarna.

Jag vill dessutom och avslutningsvis betona att jag på intet sätt fördömer kvinnor som prostituerar sig utan att min ”kampanj” är riktad mot dem som profiterar på de prostituerade, sexköpare och de hallickar eller traffickingorganisatörer som utnyttjar kvinnorna, samt mot alla dem som just nu ivrar för en legalisering av prostitutionen, vare de kvinnor eller män. Jag betraktar legaliseringsförespråkarna som nyttiga idioter för de organisationer, alltid toppade av män, som tjänar ofantliga summor på prostitutionen, till skillnad mot vad de prostituerade kvinnorna gör, med få undantag.

Verkligheten låter sig inte rutas in i bekväma avskilda och isolerade fack där man kan diskutera det ena facket (legal prostitution) utan att ta hänsyn till det andra facket (illegal prostitution och trafficking). Legaliserad prostitution genererar mer trafficking och mer illegal prostitution och dessutom genererar den en manskultur enligt vilken det är OK för män att köpa kvinnors kroppar, som i sin tur ökar manlig efterfrågan på kvinnokroppar att avreagera sig på, vilket leder till mer trafficking och tvångsprostitution av kvinnor, etc. De som inbillar sig att legal prostitution och trafficking är två helt separata fenomen, och som inte inser att de istället är kommunicerande kärl, lever i en drömvärld, i en ideal fantasivärld som inte har någon kontakt med den verkliga världen.

Ska så bara citera ur en av de otaliga sidor jag läst om saken de här dagarna. I föredraget Paying for Servitude: ”Trafficking in Women for Prostitution in Australia” av Kathleen Maltzahn, (i Kasama nr 18/ januari-mars 2004,) kan man läsa att:

”In Victoria at least, – trafficked women have been located in a number of legal brothels. This is an issue that prostitution regulatory regimes have yet, in my opinion, to seriously address……………

The last issue that I think we need to look at is the issue of demand for trafficking. Addressing demand is a basic element of the United Nations Protocol on Trafficking, and while it is easy to forget amidst the more immediate responses to trafficking, it is key. Demand creates supply. We need to address demand.

Brian Iselin, an ex-AFP agent, and now international expert of trafficking, poses a challenge in relation to demand that takes this issue further. He says, “I will continue to fight for the recognition that to tackle trafficking for sexual servitude without tackling demand for paid sexual services is a losing battle. All the expensive measures in the world will add up to nought unless there is attitude change on the part of men to buying and selling women.”

And this is certainly what has happened with prostitution and, to a lesser extent, trafficking. They are rarely included in work by women’s organisations, and when they are, we refuse to take positions past a liberal perspective that we mustn’t condemn anyone. We talk about prostitution in terms of women’s rights to choose -something I absolutely agree with – but in the process we don’t look at the real group who is choosing – that is, men who buy prostitution sex.
……………………..
Importantly, we’ve got to go back to asking who prostitution works for…

We need to stop talking about prostitution as if women’s choices make it happen and start asking about men’s choices. Without this work trafficking will continue unabated.

Det vill säga, i Australien, där man legaliserade prostitution för ganska länge sedan och har erfarenhet av sådan, börjar man komma på just det som den svenska sexköpslagen handlar om, att det hela är en fråga om mäns efterfrågan, att det är män som bestämmer att kvinnor ska traffickas, i slutänden och ytterst de män som efterfrågar och vill köpa kvinnors kroppar att utöva makt över.

Utan jämförelser i övrigt: När jag för 15 år sedan försökte få hunduppfödare, som ville kunna resa ner till Europa för att ställa ut och vinna med sina hundar, och som därför ville avskaffa de karantänsbestämmelser vi då hade, att förstå att därmed skulle vi få mer hundsmuggling och öka riskerna för import av ett antal mycket allvarliga hundsjukdomar, som vi inte hade i landet, trodde dessa uppfödare inte alls att det skulle gå så. Nu är vi där! Tillstånden att föra in och ut hundar ur landet utan karantän har ökat antalet illegalt införda, insmugglade hundar utan de vaccinationer och veterinärundersökningar, som reglerna säga att de ska ha.

När staten beslutade om statliga spelcasinon konstaterade jag dystert att därmed ger vi organiserad brottslighet ett område att verka inom även här i Sverige, nämligen illegala låneverksamhet. Casinon drar nämligen alltid till sig sådan verksamhet. Oh nej, sade regeringen, det ska kontrolleras sååå noga. Det är precis vad vi har fått nu.

Nu hävdar jag, och på grund av erfarenheter från de länder som legaliserat prostitutionen och på grund av mina kunskaper om hur somliga människor beter sig när de får en chans, att vi kommer att få mer problem med trafficking och illegal prostitution om vi legaliserar prostitutionen. Det kommer jag att fortsätta att hävda samtidigt som jag hoppas att jag slipper se det hända.

Svenska länkar om frågan (ett litet urval av det jag läst):
drugnews.nu/Intervju med polis som arbetar mot trafficking

Jonas Flink, socialarbetare vid prostitutionsgruppen i Göteborg.

Specialenhet mot människohandel

Prostitutionsrådgivningen”De säger att man säljer sin kropp. Men det är en lögn, man säljer också sin själ.” – som en prostituerad sa en gång till en av PRO-Centrets anställda.

Prostitutionsrådgivningen: ”Man njuter aldrig tillsammans med en torsk. Oftast känner man ingenting. Man räknar, i tankarna, pengar och väntar på att det ska vara över. Den enda känsla man kan ha för en torsk är – hur mycket kan jag tjäna på honom?” Citat av kvinna med erfarenhet av prostitution.

Maria Carlshamre berättar om torskar och traffricking Jag var naiv säger Klaus.

Jämfört med många andra länder har Sverige inga stora problem när det gäller trafficking. Våra lagar mot människohandel och köp av sexuella tjänster gör marknaden så komplicerad och svårtillgänglig att många av de inblandade avstår.

Aftonbladet, ett par traffickade kvinnor berättar

Caroline berättar, Kvällsposten När hon fyllde 18 gick hon på gatan första gången. Efter tre månader hade hon fått nog. Men det hade inte hennes hallick, som började trakassera henne.

Apropå. Prostitution – ett yrke som alla andra

För äldre prostituterade finns inte många möjligheter. Några hittar en man att gifta sig med, men de flesta är hänvisade till de omkring 500 d-mark per månad som socialhjälpen ger

Louise Eek, intervju med, rebell

Maria Carlshamre, Natasha – sexslav berättar

dagens bokm.com Bengt G Dagrin: Recension av Louise Eeks bok om sin tid som prostituerad

Intervju med Louise Eek, Aftonbladet

Aftonbladet//artikel av Louise Éek 17/7 2006

Om Åsa Faringers film om Rosa

Mana, ”Steget in på klubben är steget ut ur samhället” /av Titti Ekstrand

Kvinnofronten/Vem tar ansvarför barnen? 25/8 2005

Länkar på engelska:
Chicago, Time in: Sex sells but who pays? ”Sex work is inextricably linked to poverty, homelessness, drug abuse, racism in the criminal-justice system and violence against women.”

ABC News: Teen Girls Tell Their Stories of Sex Trafficking and exploitations in US

Donna M. Hughes on Sex Slavery & Germany on National Review Online

U.S. Women Without Borders, Women’s Funding Net Work

Kvinnor/feminism&Massmedia19/11 03:05

Anna har i en kommentar skrivit att artikeln i Telegraph, som jag citerade ur i ett tidigare inlägg, bara var en anka och att det inte alls ser ut så här i Tyskland (att kvinnor kan fråntas arbetslöshetsersättning om de vägrar ta arbete som prostituerade). Hon bifogar en länk till en sida där en riksdagsman/minister i förbundsregeringen i Thüringer Landtag (Thüringens riksdag), svarar på en fråga från en kvinna om det verkligen får gå till på det sättet som beskrivs i Telegraph. Svaret till henne är att det ska det inte göra, och för övrigt så hade den kvinna som artikeln handlade om i alla fall inte rätt till arbetslöshetsersättning (hade inte kvalificerat sig alltså) enligt svarande minister.
Det var ju intressant information, tack för länken Anna, men riktigt så enkelt som att det bara var en ren anka är det inte, trots att artikeln var tendentiös och rubriken klart vilseledande.

Exempelvis visar det sig att arbetsförmedlingarna i Tyskland är skyldiga att ta upp begäran om arbetskraft från bordeller och andra sexindustrier, och att förmedla arbetstagare även till sådana. Men, de annonserar inte ut arbetena på samma sätt som andra arbeten, säger flera arbetsförmedlare, däremot förmedlar man jobben om de sökande specifikt frågar efter sådana, säger man, en praxis man tydligen tillämpar.

Sedan var det uppenbarligen så att kvinnan, som artikeln i Telegraph handlade om, faktiskt hade anvisats ett arbete i en bar på en bordell. Så långt var historien korrekt. Däremot hade hon inte direkt erbjudits arbete som prostituerad av arbetsförmedlingen och inte heller riskerade just hon att mista arbetslöshetsersättning eftersom hon inte hade kvalificerat sig för sådan.

Än så länge tar man alltså inte arbetslöshetsersättningar från kvinnor om de vägrar ta ”sexarbeten”, vilket artikelrubriken gav intryck av, men vid noggrannare läsning ser man att man aldrig skriver detta rakt ut, inuti artikeln.

Men, Mechthild Garweg, advokaten från Hamburg, pekade ändå på något viktigt i artikeln, och det tål att diskuteras, att som lagen ser ut är alla skyldiga att ta anvisade arbeten, om de är arbetslösa och uppbär arbetslöshetsersättning och lagen säger ingenting om att det är förbjudet att skicka arbetslösa kvinnor till sexarbeten av olika slag. På Die Weltjuristischer Blogs tycks man vara av samma uppfattning. Där kan man också läsa att lagen inte förbjuder anvisandet av sexarbeten till arbetslösa, och det är dåligt när lagar är luddiga på det här sättet. Vad det handlade om var att Tyskland plötsligt vaknade upp, i samband med att man skärpte villkoren för arbetslöshetsersättning och kom på att lagen faktiskt tillåter arbetsförmedlingarna att hänvisa kvinnor till prostitution och att dra in arbetslöshetsersättningen om kvinnorna vägrar, ja ännu värre, att det inte finns något i lagen som förbjuder sådan förmedling och sådana åtgärder. Detta återgavs helt korrekt i artikeln.

Än så länge handlar det alltså om människors, enskilda arbetsförmedlares personliga uppfattning och om den allmänna attityden i Tyskland, inte om att lagen förbjuder anvisande av arbeten som prostituerade eller förbjuder indragna ersättningar av det skälet att de arbetssökande vägrar. Det var detta tvetydiga rättsläge som Mechthild Garweg ville sätta sökarljuset på, och det lyckades hon med, så till den milda grad att tidningar i nästan vartenda EU-land skrev om saken, citerandes Telegraph.

Nu inspirerade den här länken mig att börja läsa runt lite på tyska nätsidor, vilket jag i i ärlighetens namn inte gör så ofta, men kan göra om jag blir intresserad och det blev jag nu. När jag letade runt lite fann jag exempelvis följande sagt av en Knut Börnsen, talesman för Hamburger Arbeitsagentur:

”Derartige Betriebe wenden sich nicht an die Agentur”, so Börnsen, ”die haben andere Kanäle.” Doch Einzelfälle hat es bereits gegeben. Und wenn es sich offiziell nur um einen Tresenjob im Bordell handelt? ”Wenn eine Frau da nicht arbeiten möchte, dann akzepieren wir das”, sagt Börnsen und schränkt zugleich ein. ”Ob das Folgen hat, muss dann im Einzelfall geprüft werden.”

(översättning: Sådana verksamheter vänder sig inte till förmedlingen, så (troligen felskrivet) Börnsen, ”de har andra kanaler”. Dock, det har hänt vid enstaka tillfällen. ”Och om det officiellt bara handlar om krogjobb på en bordell?” Om en kvinna då inte vill ta arbetet accepterar vi det”, säger Börsen, och lägger genast till. ”Om det får konsekvenser, det måste man bedöma från fall till fall”.)

Det flyter alltså en hel del och gränsen är ingalunda solklar för vad man kan begära av tyska arbetslösa kvinnor som uppbär arbetslöshetsersättning. Det kan vara obehagligt nog för en kvinna att servera på en bar på en bordell.

Det uppstod en intensiv diskussion i Tyskland om denna fråga vid den här tiden (för omkring ett år sedan) och somliga feminister i Tyskland oroar sig klart för att den här luddiga gränsen kan komma att förskjutas i framtiden och med skärpning av arbetsersättningarna och i och med att man får allt fler fattiga kvinnor.

Emilija Mitrovic verweist indes darauf, wie schnell sich Normen und Werte ändern. ”Die Gefahr ist ziemlich groß, dass die Praxis der Arbeitsgenturen umkippt.” Denn schon jetzt seien die Arbeitsämter verpflichtet, der Polin, die mit einem Bordellbetreiber kommt, eine Arbeitsge-nehmigung für sein Etablissement auszustellen.

(översättning: Emilija Motrovic påpekar hur snabbt normer och värderingar ändras. ”Risken är tämligen stor, att arbetsförmedlingarnas praxis tippar över.” För redan är arbetsförmedlarna skyldig att skriva ut ett arbetstillstånd till en polska som kommer in med en bordellägare för hans etablissemang.)

Att normer och värderingar kan ändras snabbt och gränser förskjutas, när kampanjer igångsätts, har vi ju sett. Idag är ordet ”solidaritet” i stort sett utraderat ur svenska språket och ingen kunde, för 10 år sedan, ana att kvinnor, som kallar sig feminister, skulle föra fram krav på legalisering av prostitution. För att inte tala om hur Försäkringskassan i Sverige sedan några år börjat klämma åt sjukskrivna, inte sällan på rent hårresande sätt, något man inte heller kunde föreställa sig för 15 år sedan och den som då hade framfört varningar om vad som skulle komma att ske, hade inte blivit trodd av någon.

Även nedanstående, menar kritikerna, Garweg här, visar hur gränser förskjuts och hur samhället blir mer inhumant:

Wenn eine Muslim im Schlachthof Schweinefleisch verarbeiten, ein junger Mann sich als Nacktputzer und eine ehemalige Call-Center-Mitarbeiterin sich in der Telefonsexagentur verdingen müsse, ”warum soll dann von einer erwachsene Frau nicht verlangt werden, ihr Einkommen durch kommerzielles Vögeln zu erzielen”, fügt Garweg provozierend hinzu. ”Strafrechtlich gibt es auch keine Barrieren, höchstens kulturelle, gesellschaftliche und moralische Hemmungen.”

(översättning: När en muslim kan tvingas arbeta med fläsk i ett slakteri, en ung man som nakenmodell och en tidigare call-centerarbetare tvingas arbeta med telefonsex, varför skulle man då inte kunna kräva av en vuxen kvinna att hon skaffar sig sina inkomster som kommersiell knullare”, tillägger Garweg provocerande. Straffrättsligt finns det inga gränser här, på sin höjd kulturella, affärsmässiga och moraliska hämningar.”)

Vad diskussionen handlar om för Garwegs del är alltså frågan om att lagen är för luddig och att man inte vet hur den kan komma att användas framöver, en nog så viktig fråga. Tydligen har någon tvingats ta jobb som nakenmodell, vilket redan det är hårresande.

Inte heller de som bedriver legal bordellverksamhet verkar nöjda. De flyttar nu fram sina positioner och menar att eftersom de betalar skatt så ska de behandlas precis som alla andra företagare och anvisas arbetskraft enligt samma principer som andra företag. Annat innebär diskriminering av sexindustrin, hävdar somliga.

Och allt detta var det ju intressant att ta del av. Vad det handlar om är riskerna för att man kommer till den punkt där man börjar anse att kvinnor måste ta sådana här arbeten om de är arbetslösa, en tanke som jag uttryckte som en absurd men logisk konsekvens av legalisering av prostitution på denna blogg redan för något år sedan, och utan att veta att man fört den här diskussionen i Tyskland. Att tvinga arbetslösa kvinnor att arbeta som prostituerade är nämligen den logiska konsekvensen av att man anser att det inte är något fel att arbeta som sådan, att prostitution är ett yrke som vilket annat sådant som helst. Och om man anser att ingen ska tvingas arbeta som prostituerad och att ingen som vägrar kan bli bestraffad med indraget arbetslöshetsunderstöd, ja då jämställer man inte prostitution med andra arbeten. Att man ser prostitution som vilket arbeta som helst är ett viktigt argument för många av legaliseringsförespråkarnas för att legalisera prostitution.

Länkar:
Inlägg om prostitution/Motvallsbloggen 8/11 2006
Inlägg/Motvallsbloggen 29/5 2005
Fråga i Thüringen Parlament
Weltjuristischer Blogs
Meinung, Meine, Deine Meinung – ett online magazin
ruhrpottforum, Ein Job wie jeder andere
Haralds Ecke, sammanfattning av diskussionen

Massmedia&Politik/ekonomi18/11 19:05

Läser följande i Aftonbladet:

Kring 20 av de protesterande var klädda i vita overaller med huvor. Maskerade angrep de poliser i flera områden där barrikader byggts upp. Efter att ha forcerat en barrikad gick de lös på ett av polisens fordon som de tömde ut skräp i.
Polisen slog dem med batonger, men inga omedelbara gripanden gjordes, sade ett vittne.
Sammandrabbningarna ägde rum en bra bit från hotellet där mötet ägde rum.

Mycket konstigt får jag ju säga. Varför grips inte maskerade våldsutövande demontranter?

Jag har ett minne av en liknande händelse i Göteborg, där en TV-film visade hur ett gäng svartmaskerade män slog sönder Avenuen, medan några tjog poliser i full kravallutrustning stod overksamma på rad uppe vid Poseidon och bara åsåg ödeläggelsen. Men filmen var kanske fejkad. Jag reagerade i alla fall starkt på den då den sändes och den gav intryck av att vara autentisk.

Någon som vet mer om det här? Hur gick vandaliseringen av Avenuen till? Jag skulle väldigt gärna vilja veta om den här filmen var riktig, eller om den var hopklippt och gav ett helt felaktigt intryck av vad som hände.

Länk:
Artikel om G20-mötet i Melbourn, AB

Kvinnor/feminism18/11 03:26

Apropå de kvinnor som ivrigt förespråkar legalisering av prostitution i frihetens namn, så läser jag följande i Telegraph:

Under Germany’s welfare reforms, any woman under 55 who has been out of work for more than a year can be forced to take an available job – including in the sex industry – or lose her unemployment benefit. Last month German unemployment rose for the 11th consecutive month to 4.5 million, taking the number out of work to its highest since reunification in 1990.

The government had considered making brothels an exception on moral grounds, but decided that it would be too difficult to distinguish them from bars. As a result, job centres must treat employers looking for a prostitute in the same way as those looking for a dental nurse. [1]

Så får man också veta att:

”There is now nothing in the law to stop women from being sent into the sex industry,” said Merchthild Garweg, a lawyer from Hamburg who specialises in such cases. ”The new regulations say that working in the sex industry is not immoral any more, and so jobs cannot be turned down without a risk to benefits.” [1]

En tysk bordellmamma uttalar sig så här om saken i samma artikel:

”Why shouldn’t I look for employees through the job centre when I pay my taxes just like anybody else?” said Miss Ulyanova.[1]

Undrar om detta är vad Petra Östergren och andra legaliseringsivrande kvinnor önskar sig om de blir arbetslösa, eller är de bombsäkra på att de själva aldrig blir det kanske? Undrar i så fall om de har läst Barbara Ehrenreich bok Körd, om hur det blivit i USA, nu när även medelklassen börjat drabbas av arbetslöshet? Undrar vidare om Östergren, och hennes kvinnliga meningsfränder, tycker att det är helt OK att deras män/fästmän/sambos besöker bordeller då och då? Eller är de i själva verket bara rädda för att deras partners ska åka dit om de ”torskar” nu när sexköpslagen kriminaliserat männen som köper sex, istället för de kvinnor som säljer sådant, som alltid varit de som kriminaliserats tidigare.

Så har jag läst minst två artiklar där det sägs att Petra Östergren i sin bok (som jag fortfarande inte har läst och troligen inte kommer att läsa) hävdar att arbetarklasskvinnor inte har samma inställning till sex som andra kvinnor har, så då får jag tro att hon verkligen skriver detta. Så här skriver Ann Charlott Altstadt i Aftonbladet:

Petra Östergren resonerar bland annat kring prostitution i termer av klass. Med utgångspunkt från idéerna om arbetarflickors mer instrumentella inställning till sex (min kursivering) och att de ofta blir hänvisade till lågavlönade jobb med lite inflytande, så argumenterar Östergren för att prostitution ibland är en lyckad karriärväg. [2]

Även Kajsa Ekis Ekman, som kritiserar Östergrens ställningstagande, menar att Östergren är inne på sådana resonemang. Hon skriver i DN att:

Enligt henne (Petra Östergren: min anm.) har arbetarklasskvinnor ett mer ”instrumentellt förhållande till sin kropp”, så för dem betyder prostitution något helt annat! Så praktiskt då – om man inte kan överleva på att vårda sjuka eller inte platsar bland dem som säljer försäkringar, då är det ju tur att man inte hindras av besvärlig sexualmoral. [3]

Detta, om något, är att se ner på andra kvinnor, att uppfatta arbetarklassens kvinnor som mindre förfinade, som mindre känslomässigt utvecklade, som mer råbarkade och hårdhudade och som i avsaknad av det komplexa och högstående psyke som överlägsna medelklasskvinnor och överklasskvinnor besitter. Och så talar Östergren om att inte fördöma, inte se ner på prostituerade kvinnor – man häpnar. Hon ser inte bara ner på prostituerade utan på hela arbetarklassen och dess kvinnor, de där som hon tydligen anser ska arbeta inom den legala prostitutionen nu när allt fler kvinnor kommer att drabbas av tilltagande fattigdom.

Sedan blir jag desto mer förundrad över förslaget om arbetarklasskvinnors ”instrumentella syn” på sex när jag läser utdraget från hennes bok, som publicerats i DN, där Anna, en av de prostituerade som Östergren intervjuar, klart visar att hon tagit psykisk skada av sin tid som prostituerad. Så här skriver Östergren om henne:

Anna som är strax över 40 år började sälja sex i tidiga tjugoårsåldern och höll på i drygt femton år. Hon är glad över att hon slutat, för hon säger att prostitutionen har förstört henne känslomässigt. Hon skulle till exempel gärna vilja ha ett förhållande, men i så fall måste det vara asexuellt för den sexuella biten klarar hon inte längre av. [4]

Om inte det här är att ta skada av prostitutionen, att visa att man inte är så psykiskt hårdhudad som Östergren påstår, så vet inte jag, och det är troligen en mindre skada i jämförelse med de skador traffickade kvinnor drabbas av.

Nej, det stinker bara 1800-talskonservativa överklassattityder om den kamp som Östergren och hennes meningsfränder för.

Länkar:
[1] Artikel om legalisering av prostitution i Telegraph
[2] A C Altstadt i AB
[3] Kajsa Ekis Ekman om Östergrens bok,DN
[4] Utdrag ur Petra Östergrens bok, kapitel 7, i DN

Så har Petra Östergren tydligen vägrat att debattera frågan med Jenny Westerstrand, som forskar i just de här områdena.
Inlägg III på Jenny Westerstrand blogg i frågan
Inlägg II, på Jenny Westerstrand blogg i frågan
Inlägg I, på Jenny Westerstrand blogg i frågan

Övriga länkar:
J. G. Raymond, om hur legalisering medfört mer illegal prostituion och ökad trafficking
FN / UNECE (United Nations Economic Commision for Europe)

Slutligen undanber jag mig kritiska och ogenomtänkta kommentarer från dem som inte har tagit del av, och förstått, innehållet i artiklarna i samtliga länkar som jag lagt in här. De som läst igenom artiklarna i länkarna och tänkt igenom saken är förestås välkomna med kommentarer dock.

Massmedia16/11 03:40

– Man ska stå för det man har sagt. Hon (om Anna Sjödin) säger att hon inte sagt ”svartskalle” men hon är ju dömd i tingsrätten för att ha sagt det. Det som skapar politikerförakt är när människor upplever att politiker har ljugit för dem, att de exempelvis sagt en sak före valet och en annan sak efteråt.

Skriver Lena Melin i Aftonbladet. Vad menar hon, att om man är dömd är man skyldig och då är det bara att erkänna? En konstig inställning. Vad jag vet finns det ett antal personer som dömts som skyldiga, trots att de varit oskyldiga.

Sanningen om domen mot Anna Sjödin är väl att ord står mot ord, fortfarande, liksom vittnen mot vittnen, varför vi faktiskt inte kan veta om hon dömdes korrekt eller inte.

Politik/ekonomi15/11 03:27

Vi vann det här valet. Moderaterna blev största parti både i skolvalet och bland förstagångsväljarna, skriver Mattias Thorsson, som i dag föreslås till ny ordförande i Moderata ungdomsförbundet.

Men nej Mattias, moderaterna vann inte valet. För det första har även myndigt folk, och folk ända fram till döden, rösträtt i det här landet, inte bara skolungdomar och yngre svenskar. Det kanske Mattias inte visste men så är det. Vi har allmän och lika rösträtt för alla över 18 år. För det andra: Hur är det med Mattias matematiska kunskaper? Har han inte fått lära sig vanlig enkel addition i skolan?

Såvitt jag vet är socialdemokratiska partiet fortfarande det största partiet med 34,99% av väljarna bakom sig, mot moderaternas 26,23%. Men Mattias kanske inte vet att 34,99 är mer än 26,23. Enligt de här siffrorna så vann socialdemokraterna valet, som enskilt parti, även om de förlorade röster sedan förra valet.

Såvitt jag vet hade moderaterna inte suttit i regeringen om de inte hade fått stöd från centerns 7,88%, kristdemokraternas 6,59% och folkpartiets 7,54% samt indirekt från blankröstarna (96.922 personer) och från alla dem som röstade på partier som inte kom in i riksdagen som alltså inte heller röstade på moderaterna och som tillsammans hade 5,71% av rösterna. Den regering vi nu har hade alltså inte 50%, inte en majoritet av väljarna bakom sig. Det borde stämma varje sann demokratisk moderat, om det finns några sådana, till viss ödmjukhet.

Länk:
DN, debattartikel av Mattias Thorsson

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi14/11 01:40

En kommentar på min förra postning förorsakar detta inlägg om kampanjande:

Jag påstår inte i mitt förra inlägg att Petra Östergren, eller någon annan av dem jag kallar ”relativiserande” feminister som försvarar prostitutionen, skulle vara betalda direkt av en av världens snabbast växande industrier, porr- sex- och prostitutionsindustrin. Det är inte så åsiktsförändrande kampanjer går till. Jag säger istället att jag misstänker att kampanjen för legalisering av prostitution, och mot sexköpslagen i Sverige, har sitt ursprung i verksamheter som betalats med pengar från denna ”industri” och för dennas intressen.

Kampanjer som syftar till att förändra människors synsätt startas normalt av dem som har (ekonomiskt) intresse av åsiktsförändringar, för eller emot något. Vartefter människor blivit övertygade av kampanjen kommer så allt fler att ställa upp på kampanjmakarnas åsikter – helt gratis och av djupt känd och av kampanjmakarna framkallad övertygelse. De som låtit sig övertygas arbetar nu vidare för kampanjmakarna och deras intressen, i övertygelsen om att de river unkna tabun, att de arbetar för en god sak etc.

För att lyckas med kampanjer krävs pengar, i vissa fall mycket pengar. Timbros kampanjer för att förändra människors inställning till solidariskt finansierad offentlig verksamhet, från att de ansett sådan legitim och riktig till att kräva avskaffandet av denna verksamhet, är ett exempel. Det tog en tid men redan efter något tiotal år av enveten bokutgivning och uthålligt kampanjande, med insatser av miljoner och åter miljoner kronor, hade man lyckats. Idag är mängder av människor, framför allt av människor under 40, övertygade om Timbros världsbild. Somliga av dessa människor fungerar nu som gratis arbetskraft för kampanjmakarna. De behöver inte betalas, de brinner för kampanjmakarnas idéer och försöker sprida dem så mycket de kan. Vi ser dem i ett antal bloggar ex.

Just detta, att folk till slut blir så övertygade av kampanjmakare, att de tar deras värderingar och åsikter för gudsord och självklara och blir vandrande reklampelare för kampanjmakarnas intressen, är första målsättningen för varje kampanjmakare. Den andra är att resten av mänskligheten blir passiva åsiktsfränder, som uttalar sig för deras i sak i allmänna val, eller i andra val i livet, exempelvis genom att köpa kampanjmakarnas produkter.

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Kvinnor/feminism&Politik/ekonomi13/11 04:56

Apropå den bok om försvar av prostitution, som Petra Östergren skrivit (och som jag inte har läst), och den kampanj som vissa relativiserande s.k. feminister för om vikten av att legalisera prostitution, funderar jag: Porrindustrin och prostitutionsindustrin tillhör världens snabbast växande industrier. Hur mycket pengar har dessa ursprungligen pumpat in i kampanjerna för legalisering och accepterande av porr och prostitution? Jag vet inte. Jag bara undrar och hyser mina misstankar.

Frågar mig också hur aningslösa de feminister är som hakat på? Jag vet inte, jag bara undrar.

Länkar:
Kajs Ekis Ekman, ”Hycklande om prostitution”, debattartikel i DN
Sheila Jeffreys: Trafficking in Women versus Prostitution: A false distinction.
Övriga inlägg om prostitution på Motvallsbloggen

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Alliansfusk/lögner&Politik/ekonomi11/11 22:23

Apropå att Bildt anser att lögn inte ingår i kvalificeringslistan för en diplomatpost (se det förgående inlägget): 21 februari 2006 skriver Carl Bildt bl.a följande i SvD:

I statssekreterare Lars Danielssons fall ter det sig alldeles uppenbart att han blåljög för tsunamikommissionen. …..
………………………………………………………………
Vi vet nu att kabinettssekreterare Hans Dahlgren talade sanning och måste utgå ifrån att statssekreterare Lars Danielsson försökte sig på en ren, skär och medveten lögn till kommissionen

Bildt fortsätter att med djupt känd indignation förklara att:

För mig handlar det om en grundläggande fråga om förtroendet för vårt politiska system.
Jag är upprörd – också över att andra inte förefaller att vara det.
Det handlar om huruvida vi ska acceptera att lögnen är legitim i vårt politiska system. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske tjänstemannen i regeringskansliet inför en undersökningskommission av unik betydelse och tyngd.
Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras, och att undersökningskommissioner i framtiden får finna sig i att alla och envar försöker att ljuga sig ur situationer.
Om den ena har rätten att ljuga så har rimligen den andre samma rätt.

Han avslutar med följande moraliskt upplyftande ord:

Jag kräver inte rättegång och fängelse för Danielsson. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser. I grunden handlar det om framtiden. Accepterar vi lögnen i dag har vi sanktionerat lögnen också i morgon. Då handlar det om ett systemskifte in i lögnens rike.

Hur var det nu alltså? Med Borgs barnflicka ex.? Borg hävdade först att barnflickan inte hade tjänat mer än 10.000 kr, dessutom underlät han att rapportera in den lön, som han erkände att han betalade ut till henne, till skattemyndigheten, vilket han enligt lag var skyldig att göra vare sig han betalade mer än 10.000 kronor eller strax under detta belopp. Barnflickan hävdade att hon hade fått över 10.000 kronor ett år och då erinrade sig Borg att han inte mindes för han hade inte brytt sig om att föra anteckningar men han ansåg inte att det var över 10.000 kr. Ord står alltså mot ord här men vi vet att han började med att ljuga, så jag får väl med Carl Bildt utbrista att Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske ansvarige för svensk ekonomi. Likaså kan jag med Bildts ord, men avseende Borg, utbrista att: Jag kräver inte rättegång och fängelse för Borg. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser.
I grunden handlar det om framtiden
.

Blev reaktionen mot piskbärare Borg tydlig och skarp eller blev det ett systemskifte även i den fråga Bild diskuterade i februari 2006? Nog tycks det så. I varje fall sitter Borg kvar som finansminister, så varför Bildt inte kan acceptera att lögn ingår i kvalificeringslistan för en diplomat när lögn – och till och med lagbrott, är accepterade delar av meritlistan för en finansministerpost, är en gåta.

Länk:
SvD, inlägg av Carl Bildt 21/2 3006

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster