Martin bidrog med en kommentar till inlägget igår, som jag finner så tänkvärt att jag vill lyfta fram det till ett eget inlägg. Så här kommer hans kommentar (för sammanhang rekommenderar jag dem som inte redan gjort det, att läsa inlägget under detta först):

Martin skriver den 
19/08:
Liberalismen går alltid emot fascism, det minskar nämligen den del av samhället som står under demokratisk kontroll. I deras utopi står inget under demokratisk kontroll, kvar är bara kapitalistisk kontroll. Sist jag var ute och kollade så var kapitalismen fascistiskt organiserad med en top down ordning på makten. Den liberala utopin går således emot total fascistisk kontroll av samhället, detta direkt, ett övertagande av de demokratiska institutionerna som klassisk fascism gör är inte ens nödvändigt för att uppnå en fascistisk organisation av samhället.
Vad gäller skolan skulle Björklund kunna lösa den pinsamma problematiken genom att göra en mycket liberal reform som vi på vänsterkanten är ganska ensamma om att förespråka. Totalt avskaffande av betyg! Betyg som endast håller medelklassen under armarna.
I östeuropa har det väl mer och mer dykt upp nostalgiker för det gamla systemet. De östeuropéer jag känner har ofta tyckt att det var mycket som var bättre förr, även om de jag känner inte är några stalinist nostalgiker så är de medvetna att deras liv hade varit enklare och tryggare i det gamla systemet.
Det är just det sista som jag ser som avgörande! Den själva biologiska anledningen att vi sluter oss samman i grupper/samhällen är tvåfaldig, fortplantning och trygghet. Det är de evolutionära fördelarna som samhället ger. Ett samhälle som inte skapar trygghet för sina medborgare har inget existensberättigande, för det uppfyller inte grundkravet på ett samhälle. Alla andra värden ett samhälle kan tillföra är meningslöst för organismen, de är oftast bara metafysiska konstruktioner.
Men trygghet kan kopplas ihop med metafysiska konstruktioner så som frihet. För är du inte trygg så är du aldrig fri, då lider då under rädslan och orons tvång. Därför är det bara en skenbar frihet som liberalerna eftersträvar, men istället får de ett samhälle där alla hålls fängslade av rädsla och oro för framtiden, fattig såväl som rik.

Detta vill jag komplettera med en repris av vad jag skrev i G:a Motvallsbloggen 18/4 2005. Inlägget syftar pÃ¥ alla dem som gick i väggen i samband med alla omorganisationer som statliga och kommunala, liksom privata företag vidtog under 90-talet, dÃ¥ när man började skapa annorektiska organisationer och genomförde den administrativa principen om ”management by stress”, liksom alla som behövde psykist stöd efter att de förlorat sina arbeten:

18/4 klockan 12.30
Ständig förändring – biologiskt självmord
Vi lever ju i den biologiska ingenjörskonstens era nu när det är så populärt att förklara allting med biologin.
Det förvÃ¥nar därför att ingen biologiskt kunnig person pÃ¥pekar, att ständig förändring och ständig stress (”management by fear”, ”management by stress” etc.), är den säkraste vägen till biologisk kollaps, att biologiska organismer eller system bara tÃ¥l en viss mängd förändringar under en viss tid, innan de bryter samman, att alla biologiska system bryter samman om allting förändras hela tiden och ingenting är riktigt förutsägbart och om radikala förändringar aldrig avbryts av perioder med relativt god stabilitet och förutsägbarhet.

Utan långa perioder av stabilitet skulle jorden vara en död planet, utan sådana skulle inga arter ha kunnat utvecklas.

När det gäller psykisk tortyr vet man att utnyttja detta faktum emellertid. Att hÃ¥lla människor i ständig skräck, att utsätta dem för ständigt nya och oförutsägbara pÃ¥frestningar, är en känd metod för att bryta ner människor. Tidigare kallade man denna metod för ”hjärntvätt”.

SÃ¥ varför är man sÃ¥ förvÃ¥nad och oförstÃ¥ende inför det faktum att alltfler människor bryter ihop, att allt fler människor blir sjukskrivna, gÃ¥r in i väggen, förlorar förmÃ¥gan att orientera sig i omvärlden. Det är ju en sjävklar effekt av den politik som förs idag där alla vanliga människor ska känna sig rädda och otrygga hela tiden, där skräckens, oförutsägbarhetens och de lurande farornas gryta hÃ¥lls ständigt kokande – av politiker, av ekonomer och av massmedia.

Den nyliberala ekonomiska politik som förs i hela världen idag, och som förts i Sverige sedan omkring 1990, är helt enkelt en nedbrytningspolitik, en politik som både bryter ner mängder av människor och bryter sönder samhällen. På detta finns två möjliga svar: Endera utvecklas rena maffiavälden eller en ren polisstat.

Slutligen vill jag rekommendera Klas Sandbergs senaste inlägg om Israels politik och Gaza: Den belägrade belägringen. Som vanligt har han skrivit ett viktigt inlägg i saken.

Jag har sagt tidigare på bloggen att liberalism är ett förstadium till fascism. Då har jag närmast tänkt på att med den ojämlikhet, vad gäller levnadsvillkor, som automatiskt följer på en sådan ekonomisk konkurrens- och låt-gå-politik som praktiseras nu och som liberaler omhuldar, kommer människor snart att rösta fram rena fascister. Eller så drar sig liberaler i regeringsposition alltmer åt det hållet för att dra väljare från nyfascister. Just detta senare ser vi redan många exempel på, framför allt vad gäller den hårdnande attityden mot invandrare.

Nu skönjer vi emellertid ännu en väg från demokratiskt sinnelag till ett fascistiskt, som ekonomisk låt-gå-ekonomi kan ta: Ju mer man sänker skatter, privatiserar och försöker skapa vad man påstår vara frihet och valfrihet, desto sämre och ofriare blir det för allt fler medan en liten elit drar ifrån alla andra. Resultatet blir ofrånkomligen mer kriminalitet och mer korruption i samhället. I det läget blir statens motdrag att införa allt mer kontroll, av det mesta.

Senast har folkpartisten Björklund tvingats erkänna att friskolorna inte alls kom att fungera som liberalerna hade tänkt sig när de initierade sÃ¥dana för snart 20 Ã¥r sedan. Han bryr sig inte sÃ¥ mycket om att somliga fÃ¥r mycket sämre undervisning än andra eller vad segregeringen av skolorna för med sig, men däremot tycker han inte det är bra att skolor konkurrerar om elever med att ge allt högre betyg (nÃ¥got som mÃ¥nga varnade för dÃ¥ man införde ”friskolesystemet”). SÃ¥ nu ska det tillskapas ett nytt kontrollsystem.

Vi har dessutom redan sett hur man börjat kontrollera medborgarna allt effektivare, avlyssningar var som helst, när som helst och hur som helst exempelvis. ”Vi mÃ¥ste skydda oss mot terrorism”, säger man och menar nog egentligen att man vill skydda det rika etablissemanget frÃ¥n ”den sociala oro” som man ängslas för och som produceras pÃ¥ grund av bostadssegregation, arbetslösheten, sämre skolutbildning etc.etc.

Mer kontroll av invÃ¥narna (”medborgare” passar ju inte längre och jag har inte riktigt vant mig vid att vi är ”kunder” i staten Sverige numer) har ju inte varit liberalernas hjärtefrÃ¥ga precis. Men just mer kontroll tvingas man införa pÃ¥ det ena privatiserade omrÃ¥det efter det andra. Undrar hur länge det dröjer innan man anser sig tvingade att inrätta en apotekskontroll för att somliga privatägda apotek säljer ex. narkotikaklassade preparat illegalt, eller antibiotika mm.

Hur länge dröjer det innan man kommer på att den privatiserade bilprovningen inte fungerar utan att man måste inrätta ett kontrollsystem även där, därför att folk, åtminstone på somliga verkstäder, kan köpa sina godkännanden utan att ens visa sin bil, att verkstäderna passar på att anmärka på allt möjligt onödigt för att tjäna mer på reparationer som inte behövs eller på reparationer som inte ens görs och således lurar av folk pengar, något som redan idag är ett problem vad gäller en hel del bilverkstäder.

Marschen in i fascismen fortsätter, spÃ¥r jag: ”Värna de rikas frihet, kontrollera och hÃ¥ll resten pÃ¥ mattan”.

Länkar:
– ”Konkurrens om elever ger orättvisa gymnasiebetyg”, DN
РAvregleringen av bilprovningen g̦rs inte f̦r konsumenterna, Alliansfritt Sverige
– Ã…terigen – straff, kontroller och övervakning som lösning, Svensson
– Självklart blir det betygsinflation när skolor ska konkurrera, , ,my dad read kierkegaard
– Reserverat: MVG till friskolornas elever, Ingemars blogg
– ReprisfrÃ¥ga: Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen, 4/2 2008
– Fler ser likheterna mellan nyliberalism och nazism/fascism, Motvallsbloggen, 16/11 2007
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen 9/2 2006

PS:
Märkligt förresten, när Sovjet föll samman och de baltiska staterna blev fria igen, skulle man skapa de ideala nyliberala samhällena. Svensken och ekonomen Anders Ã…slund var i Ryssland som expert och hjälpte till med den chockterapi som det nya Ryssland skulle utsättas för för att uppnÃ¥ det verkligt liberala lyckoriket. Resultatet blev ökad fattigdom för massor av människor, tilltagande alkoholism, sjunkande medellivslängd, stöld av statens egendom av nÃ¥gra fÃ¥, de s.k. oligarkerna, framväxten av starka maffiaorganisationer – men det förstÃ¥s, nÃ¥gra fÃ¥ blev ohemult rika. Och nu ser vi, eventuellt, vidareutvecklingen, kanske pga den ekonomiska kraschen – en kapning av ett fartyg i Östersjön. Det var väl inte sÃ¥ det skulle gÃ¥ när nyliberalismen genomfördes. I varje fall inte i retoriken.

Länk:
Kaparna hotade döda besättningen, AB

SprÃ¥kvetare talar ibland om s.k. ”false friends”, ord som lÃ¥tar likartat men betyder helt olika saker pÃ¥ olika sprÃ¥k. Nu har jag inom bara nÃ¥gon mÃ¥nad träffat pÃ¥ ordet ”spirituell” i betydelsen ”andlig” ett antal gÃ¥nger. Jag undrar sÃ¥ varför detta missförstÃ¥nd plötsligt exploderar, hörde det exempelvis i radion för bara nÃ¥gra veckor sedan, och studsade, och har sett det pÃ¥ flera bloggar nyligen, ett alldeles nytt fenomen.

Ordet ”spirituell” är just en sÃ¥dan här ”false friend”. Det engelska ordet ”spiritual” betyder ”andlig” pÃ¥ svenska. Det svenska ordet ”spirituell” betyder ”kvick, fyndig” och det är importerat frÃ¥n franskan, där det heter ”spirituel” och har samma betydelse som pÃ¥ svenska. Lär man sig varken svenska eller engelska i skolan längre?

I alla fall blir jag väldigt konfys när jag träffar pÃ¥ ordet ”spirituell” och sÃ¥ smÃ¥ningom förstÃ¥r att skribenten eller talaren i själva verket menar ”andlig”. Det kan ibland gÃ¥ ett tag innan detta stÃ¥r klart och under tiden förstÃ¥r man texten eller talaren helt fel, om alls.

Nu väntar jag bara pÃ¥ att folk börjar blanda ihop det engelska ordet ”eventually”, som betyder ”slutligen, till sist” med det svenska ordet ”eventuellt”, dÃ¥ uppstÃ¥r den verkliga sprÃ¥kförbistringen: ”Han kommer eventuellt i morgon”, bäddar dÃ¥ för hur dystra missförstÃ¥nd som helst.

Förra gången vi hade en borgerlig regering fick vi hem ett kuvert i vilket vi ombads att välja husläkare. Brevet innehöll en folder med foton av samtliga kommunens läkare. Eftersom ingen av dem liknade Pierce Brosnan brydde jag mig inte om att välja.

Idag har jag fått hem ett brev om att jag ska välja vårdcentral, men den här gången har man inga foton av läkarna med i erbjudandet, så eftersom jag fortfarande inte vet om det finns någon läkare på någon vårdcentral som liknar Pierce Brosnan, så avstår jag från att välja även denna gång.

Det finns val som är mer av terror mot oss medborg…, förlÃ¥t kunder, än de är väsentliga fria val.

OvanpÃ¥ denna dumhet har Mona Sahlin gÃ¥tt ut hÃ¥rt med de rödgrönas kommande stora valfrÃ¥ga – jämställdheten. Det verkar ju ofarligt och dessutom torde det inte locka mÃ¥nga väljare i tider när det finns folk, av bÃ¥da könen, som kommer att helt sakna bÃ¥de valfrihet och anständig försörjning framöver.

Man bloggar, och det innebär inte bara att man skriver en egen blogg, det innebär också att man regelbundet läser andras bloggar och kommenterar på dessa. På något vis blir man god vän med sina favoritbloggare även om man aldrig har träffat dem. Då känns det väldigt konstigt och tomt när en blogg bara plötsligt försvinner. Man klickar in sig och möts av ett meddelande om att bloggen man söker inte finns och att domännamnet är tillgängligt. Man undrar då alltid vad som hänt. Har bloggaren avlidit, har han eller hon bara ledsnat, har han/hon inte längre en ekonomi som tillåter bloggande eller har försäkringskassan satt käppar i hjulet för bloggaren?

I andra fall talar bloggare om att nu tänker de sluta blogga, och även det känns ledsamt, som att ta avsked av en god vän. Men jag förstår dem som ledsnar för från och till känner jag också hur inspirationen att skriva sinar och bloggen känns mer som en kvarnsten runt halsen än som ett roligt sätt att kommunicera med besökare och kommentatörer. Just nu har jag en sådan period. Jag tänker emellertid inte lägga av utan att berätta om det och varför, och hoppas att maken skriver några rader på bloggen om jag skulle trilla av pinn plötsligt, vilket ju kan hända när man är i min ålder, men något som jag i alla fall inte ser några tecken på än. Det är bara konditionen som är usel och borde bättras på.

Än har jag inga planer på att sluta alltså, men just nu känner jag inte för att gnälla vidare på bloggen. Inte för att det inte finns något att gnälla om och klaga på, tvärtom, mer för att allting just nu är övermåttan eländigt, så dystert att jag inte orkar tänka på allt elände för närvarande. Alltså har jag de senaste månaderna avstått från nästan alla radionyheter och låtit bli att läsa dagstidningar. Det har varit skönt att koppla av världen utanför mitt hål i skogen en tid, även om det trängt in en del dysterheter i alla fall.

Men vem vet, rätt som det är ilsknar jag till på allvar igen och börjar slå gnistor på bloggen. Tills dess blir det bara spridda funderingar ibland.

Jag kan ju börja dessa spridda funderingar med att säga att jag tycker att Jan Guillous sommarprogram var bra och värt att lyssnas till. Inte mindes jag att det var han som spräckte Harwardaffären, som verkade vara den händelse som knäckte Palme och att han därmed kanske var en del av orsakerna till att Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink fick en chans att genomföra sin s.k. förnyelse, alltså nyliberaliseringen av socialdemokraterna, de avregleringar som ledde till fastighetskraschen i början av 90-talet och därmed till dagens dystra situation vad gäller svensk inrikespolitik och den svenska välfärden. Suck!

När jag nu ser tillbaka pÃ¥ Ã¥rets sommarprogram i P1, kommer jag att tänka pÃ¥ en av min barndoms ”läsupplevelser”. DÃ¥, för evigheter sedan, fanns det en ungdomstidning för flickor som hette Min Melodi. I varje nummer hade man rubriken ”Mitt livs historia”. Jag vet inte om det faktiskt handlade om de ungdomliga läsarnas inskickade bidrag, som pÃ¥stods, eller om det var redaktionen som totade ihop historierna. Hur som helst sÃ¥ handlade de alltid om unga kvinnors ungdomsvÃ¥ndor. Somliga var olyckligt förälskade, andra hade blivit med barn och utsparkade av föräldrarna eller blivit illa behandlade av nÃ¥gon annan. Mycket spännande för en 12-13-Ã¥ring att läsa om, fast jag fick nöja mig med att ögna igenom tidningen när jag hälsade pÃ¥ nÃ¥gon lyckligare lottad kamrat eftersom fadern vägrade att bidra med pengar till ”sÃ¥dant skräp”.

De senaste somrarnas lyssnande pÃ¥ Sommarprogrammet har sänt mig tillbaka till ungdomen och ”Mitt livs Historia” i Min Melodi. Det kunde ju varit roligt att Ã¥teruppliva ungdomen om jag inte hade sänts tillbaka till just det skräp frÃ¥n den tiden som min pappa, inte helt utan grund, dömde ut.

De tvÃ¥ teman man presenterats i Ã¥rets sommarprogram har i stort sett varit ”Mitt livs själsliga vÃ¥ndor och depressioner” och/eller ”Mina fantastiska framgÃ¥ngar”. Det är sÃ¥ att man misstänker att SR har lÃ¥tit sig inspireras av Min Melodi, de senaste Ã¥ren, när de instruerat sommarpratarna om vad de ska tala om. SÃ¥ här utan att räkna noga minns jag tvÃ¥ historier om ”mitt liv”, i sommarens program, som varit nÃ¥gotsÃ¥när intressanta.

När Sommarprogrammet började, för evigheter sedan, fick pratarna inte spela sina egna alster. Det gör de i så stor skala idag att man misstänker att sommarpratare numer inte får betalt utan att de istället ska se sina program som en chans att göra PR för sig själva för just det använder de verkligen programmet till. Endera har de skrivit en bok om själsliga plågor och puffar för denna, eller så har sjungit in och/eller skrivit lite låtar och spelar dessa flitigt, alternativt arbetar de som konsulter av något slag och förklarar för oss lyssnare hur bra konsulter de är.

Kort sagt, jag tycker att programmet har chanserat avsevärt de senaste åren. Återstår att se hur siste sommarpratarens program blir, Jan Guillous.

Det var en gång en läskedryckstillverkare, herr direktören Svensson, som hade sålt bra i många år. De flesta läskedrycksdrickare tycktes föredra hans produkt. Så en dag börjar mer folk köpa konkurrentens, herr direktören Modson, läskedryck istället. Det visade sig emellertid att somliga fick ont i magen av Modsons läsk och dessutom kom de flesta ganska snabbt på att Svenssons dricka var betydligt godare än Modsons, som var lite beskare. Därför gick de tillbaka till Svenssons goda läskedryck igen.

Svensson hade emellertid blivit så oroad, av att han hade förlorat en stor del konsumenter till Modson, att han förändrade sin läsk så att den skulle smaka mycket mer som Modsons.
– Men, sade en av Svenssons anställda, den här läsken smakar ju inte alls lika bra som den vanliga.
– Tyst, sade Svensson, vi mÃ¥ste ju ge folk vad folk vill ha, och de föredrar ju Modsons beska soppa ser du väl. DÃ¥ fÃ¥r vi ju se till att producera en beskare dricka vi ocksÃ¥.

Efter en tid kom fler och fler människor på att Svenssons dricka inte var så god den heller numer. Det här, tyckte de, var inte den dricka de mindes från tidigare, så då började allt fler köpa Modsons dricka igen. Modsons försäljningssiffror överglänste därför åter Svenssons. Dessa sakernas tillstånd varade emellertid bara en kort tid även denna gång, för Modson hade också förändrat sin dricka så att den nu hade blivit ännu lite beskare än den var tidigare.

– Usch, sade mÃ¥nga människor, vi fÃ¥r köpa Svenssons igen, för den är ju i alla fall inte lika besk som Modsons och fortfarande fÃ¥r man mindre ont i magen av Svenssons.

Så kom det sig att Svenssons försäljningssiffror sköt i höjden igen och han ledde åter över Modson.

Men nu hade ju Svenssons redan hunnit bli förfärad över Modsons senaste försäljningsframgångar, så han hade sett till att göra sin egen dricka ytterligare lite beskare (trots att allt fler av hans anställda protesterade och till och med slutade arbeta på Svensson läskfabrik), för att på det sättet locka tillbaka sina gamla konsumenter. Det var bara det att när konsumenterna nu kom tillbaka och märkte hur besk även Svenssons dricka hade blivit, så slutade de åter att köpa Svenssons läsk eftersom den numer smakade lika illa som Modsons och lika ont i magen av dem båda fick man.

Så kom det sig att människor till slut började se sig om efter andra läskedrycksalternativ än Modsons eller Svenssons, eftersom det nu inte var någon märkbar skillnad i smaken mellan deras läskedrycker. Samtidigt hände det sig att det började komma fram nya läskedrycksproducenter som lanserade drycker med helt nya smaker.

Varken Svensson eller Modson skulle därefter komma att dominera marknaden och risken var stor att någon av uppstickarna skulle ta en allt större andel av marknaden.

Svensson förstod aldrig att kunderna kom tillbaka till honom gång på gång, efter en period då de testat Modsons läsk, därför att de tyckte att Svenssons dricka var bättre trots allt, utan han trodde, varje gång Modsons försäjningssiffror ökade på hans bekostnad, att om han bara försökte få sin egen läsk så lik Modsons i smaken som möjligt, så skulle han kunna locka tillbaka sina gamla konsumenter igen. Han förstod aldrig varför allt fler människor till slut varken ville ha hans eller Modsons dricka.

Sensmoral: Överta inte receptet från en sämre produkt. Det lönar sig inte i längden. Låt kunderna få komma tillbaka och köpa den goda produkt de inte förstått att uppskatta innan de smakat den sämre.

Först skulle man se till att Afghanistan blev demokratiskt, och sedan skulle man befria de afghanska kvinnorna. När sÃ¥ den ”demokratiske” Karzai föreslÃ¥r lagar som gör kvinnorna ännu ofriare dÃ¥ skulle man beskydda afghanerna (det gör man genom att skjuta pÃ¥ dem). Slutligen är man där för att skydda de Pakistanska atombomberna frÃ¥n talibanerna.

Vad är det för amsagor man tutar i oss? Tror regeringen att svenska folket består av enbart idioter?

Så frågan är: Varför är svenska soldater i Afghanistan? Är det bara för att vifta på svansen, som en lydig knähund, för stormakten USA? Eller är det för att politiker hoppas på feta belöningar från någon konservativ amerikansk tankesmedja när de avgår som politiker, eller vad handlar det om?

Ingen mer än jag som undrar hur det kan komma sig att kvinnor nästan alltid tvingas avgÃ¥ om de begÃ¥r ett misstag och att män som gör samma saker nästan aldrig tvingas avgÃ¥, inte ens om media skriver om deras ”synder”.

Två kvinnor i den nybildade borgerliga regeringen tvingades bort blixtsnabbt, en för att hon inte betalat TV-licens en för hon haft svart barnflicka, männen som begått samma brott däremot, och det var flera stycken i samma regering, fick sitta kvar. Vi såg samma sak även med de socialdemokratiska regeringarna, där ett antal kvinnliga ministrar tvingades bort medan mycket få män fått gå. Kvinnorna öppnar man snabbt falluckan för medan männen klarar sig med en liten pudel eller två.

Ingen ska ju inbilla mig, dessutom, att Marianne Samuelsson är den enda som berett en gräddfil åt storföretagare i sitt län. Det är allom bekant att företagare ibland plägar idka utpressning mot kommuner: Får jag inte som jag vill, då flyttar jag tillverkningen någon annanstans. Men sådana utpressare talar man nästan aldrig om.

PS 5/8 kl. 23.45:
När man läser detta brev, från den man som alla anser att Samuelsson otillbörligt gynnat, så får man nog snarare för sig att det förhåller sig precis tvärtom mot vad media ger sken av. Brevet tyder snarare på att hon sparkas av regeringen för att en ekonomisk höjdare är missnöjd med att hon inte behandlat honom som högdjur anser att de bör bli behandlade.
Allt är inte alltid vad det synes vara.

(Tack Birger Schlaug för tipset om brevet)

Jag brukar lyssna till programmet Den heliga familjen pÃ¥ P1. De flesta av programmen, som är en fortsättning pÃ¥ en serie program frÃ¥n förra sommaren, har varit riktigt bra och i vissa fall nyttigt tankeväckande. SÃ¥ tyckte jag exempelvis att programmet om ”hederskulturer” i Sverige, Den heligaste av familjer, kungafamiljen alltsÃ¥, var väldigt bra.

I det senaste progammet, Den naturliga familjen, om hur evolutionsteorin och biologin används för att legitimera synen på vilken familj som är den naturliga, som också är hörvärt, deltar även jag, med några kommentarer: Här kan man lyssna på programmen.