Nu  har jag läst igenom de exempel från Annika Dahlqvists blogg som man lagt ut på VoF:s forum, som exempel på hur hon förvillar folk, och visst, ett och annat uttalande är inte vetenskapligt stringent. Och som någon påpekat i kommentarerna till mitt förra inlägg, man säger ingenting i motiveringen mot Annika Dahlqvists antikolhydrat/fettdiet. Nej visst, men de uttalanden hon gjort sig skyldig till, som man kan kritisera, är hon för det första inte ensam om i läkarkåren, för det andra är de inte allvarliga nog att utse henne till årets förvillare.

Dessutom tror jag inte för ett ögonblick att det är de här uttalandena som man irriterar sig på från VOF:S sida, utan det är i själva verket hennes viktiga kritik av den allmänna läkardogmen, att det är fett man blir fet av, som man vill komma åt. På den punkten har man emellertid inte tillräckligt vetenskapligt på fötterna för att ge henne ”förvillarpriset” så då samlar man ihop lite av Annikas lösa och inte helt vetenskapligt grundade funderingar och förnedrar henne för dessa istället. Man är givetvis väl medvetna om att detta undergräver förtroendet för allt hon säger.

Gladast för att hon får förvillarpriset är säkert läkemedelsindustrins företrädare, liksom livsmedelsindustrins. Detta sagt utan att implicera att någon eller några i VOF:s styrelse skulle vara anlitade av dessa företag.  Men vi vet att läkemedelsföretagen tjänar stora pengar på bantningspreparat och kolesterolsänkare (även på preparat mot diabetes,) pengar de inte skulle tjäna om människor inte hade viktproblem. Vi vet också att livsmedelsindustrin tillverkar mat som inte sällan består av lika många kemikalier som av naturliga råvaror och där socker tillsätts till nästan allting -i synnerhet till mat som påstås vara ”smalmat”, nämligen lättprodukterna.

Till Årets Folkbildare, å andra sidan, har man valt prof. emeritus i zooekologi, Staffan Ulfstrand.

Ledsen att behöva säga det, men allt han har skrivit och sagt de senaste tio åren är inte heller absolut säkert vetenskapligt belagt. Han spekulerar en hel del han också, exempelvis om människans evolutionshistoria, som vi faktiskt vet ganska lite om med säkerhet, och påstår saker om denna som man definitivt inte har säkra vetenskapliga belägg för. Skulle man vara konsekvent borde man ställa samma krav på att ”folkbildaren” har absolut vetenskapligt oantastliga belägg för allt han säger som man kräver att ”förvillaren” borde ha haft. Men i Ulfstrands fall ser man till helheten och anser den vara god.  I Annika Dahlqvists fall  gör man motsatsen, plockar ut ett antal detaljer som man anser att hon inte har vetenskaplig grund för och utesluter det väsentliga i hennes gärning. Inte snyggt enligt min uppfattning. I synnerhet som man måste vara medveten om att förvillarpriset också spiller över på det väsentliga hon har att säga, det som gjort många människor friskare.

/Kerstin

Länkar:

- VOF Forum, från Dalhqvists blogg

- Årets folkbildare och Årets förvillare, VoF

- Förvillande förvillarpris från Folkvätteföreningen, Toxiska epistlar

- Dan Larhammar och hans dolda jäv, Toxiska epistlar

- Makarna Larhammar del 2, Toxiska epistlar

- Larhammaraffären, del 3, Toxiska epistlar

- Mänsklighetens utveckling – mannens utveckling, Kvinnan, djur eller människa

Skriv under Budkavle för välfärd”!