Vi som var emot kärnkraft redan på 70-talet försökte också tala om vad kärnkraften skulle användas till, att den används till mycket som är miljöförstörande ex. nya kemiska och i grunden farliga ämnen.

Vi ansåg att staten skulle satsa stort på utvecklandet av andra energiproduktionsmetoder, bl.a talade vi om vindkraften. Men se här skulle det byggas kärnkraft, så vi fick världens största kärnkraftsprogram per innevånare i Sverige.

Vi menade att om Sverige satsade på att utveckla effektiva vindkraftverk, bl.a. så skulle landet ha en god exportprodukt om några årtionden, då allt fler länder skulle börja efterfråga sådana, liksom vi kunde ha goda exportprodukter om vi satsade på att ta fram energisnål teknik. Men här regerade den heliga kärnkraftsenfalden.

I folkomröstningen 1980, som följde på haveriet i kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg USA, lyckades man fixa till tre alternativ som allihop handlade om att avveckla med förnuft – ungefär (som om någon ansåg att man skulle avveckla maximalt oförnuftigt!). Trots att det utlovades att kärnkraften skulle vara avvecklad 2010 satsades inte speciellt mycket på forskning om och utvecklandet av alternativa energiproduktionsmetoder eller på energibesparande teknik. Dessutom byggde man i praktiken ut kärnkraften genom att man ökat reaktorernas kapacitet.

Och kan man tänka sig, trots att man bara några år senare avreglerade Sverige och slog in på den osynliga handens väg, satsade de privata företagen inte på utvecklandet av andra energikällor. Ytterst få privata företag visade något större intresse för saken. Mycket märkligt med tanke på att allting liksom fixar sig om staten bara avstår från att lägga sig i och slutar dra in skatter från företagen. Danmark däremot, som inte skaffade sig kärnkraft utan som satsade på vindkraft ((även om de inte enbart använder sådan), har idag en exportprodukt som heter duga – vindkraftverk!

Sedan avregleringarna från mitten av 80-talet och de stora privatiseringsvågorna hade svept över Sverige och världen en tid, har de stora företagen badat i pengar, som de inte hittat bättre användning för än att köpa upp sina egna aktier och dela ut fantasibonusar till direktörerna. Satsat för framtiden har de inte behagat göra. Så mycket för det fantastiska med det oreglerade samhället där staten inte lägger sig i.

Vad stort sker – det sker i tysthet numer

Idag beslutade alltså riksdagen, utan någon vidare offentlig diskussion om saken, att strunta i folkomröstningen och rösta igenom ett förslag om tillstånd att bygga nya kärnkraftreaktorer. Centern förklarar att det här är ett sätt att slippa kärnkraft och från det hållet hävdas att de företag som bygger kärnkraft ska stå för riskerna och själva betala kostnaderna om en olycka inträffar.

För det första – vem tror på det? Inte jag. För det andra, om det värsta inträffar, ett totalt reaktorhaveri (ett sådant som kunde ha inträffat i Forsmark för några år sedan), kan inte ersättas med pengar. Det lär vara så att ett område nästan lika stort som Belgien är obrukbart runt Tjernobyl. Om det värsta hände i Sverige skulle en yta stor som hela Sverige söder om Stockholm, kunna bli obrukbar och obeboelig.

Nejdå, det händer inte, säger optimisten. Jo, säger jag, det osannolika händer förr eller senare, och ofta mycket snabbare än de vackra beräkningarna antyder. Three Mile Island skulle inte hända men det hände. Tjernobyl skulle inte hända men det hände. Utsläppet i Mexikanska Golfen skulle heller aldrig hända men det hände, och det som förstörs där, liksom det som förstördes runt Tjernobyl,  kan inga pengar göra ogjort eller reparera. Det bästa som kan uppnås är att människor som drabbas får en rimlig ekonomisk ersättning – de som överlever alltså. Landskapet runt golfen, där oljan flyter iland eller blir liggande på bottnen, kommer troligen att behöva århundraden för att återhämta sig. Landskapet runt Tjernobyl, tja obrukbart tusentals år – minst. Vad är pengar då? Att tro att BP kan ersätta eländet är otroligt korkat. Att tro att pengar kan förändra det faktum att stora områden runt Tjernobyl är förorenade av radioaktivitet är ännu mer korkat.

.

Uranbrytning en mycket smutsig och miljöfarlig verksamhet

Det är dessutom inte bara kärnkraften som är problematisk. Uranbrytningen är också en otroligt förorenande verksamhet. Här kan man se ett bildspel (tack Nemokrati för länken) om hur sådan har påverkat stora områden i Tjeckien. Ovanpå detta kommer förvaringen av avfallet som fortfarande inte är tillfredsställande löst.

Grattis ungdomar – ni får ärva miljöproblem av oanade mått, värre sådana än någon generation före er har gjort. Men, vad jag förstår så vill ni gärna ha dem. Ni har ju inte protesterat.

Visst, hoppet finns, att det inte blir några  nya reaktorer för att de blir för dyra att producera. Men varför då besluta om att tillåta dem? Det kan ju trots detta finnas företag som är beredda att satsa på sådana och som gör det i den fasta förvissningen att staten kommer att ta hand om konsekvenserna av en rejäl olycka, precis som staten, alltså vi skattebetalare, tvingats betala den ekonomiska härdsmältan som de allt friare finanseliterna har förorsakat.

/Kerstin

Länkar:
- Avveckla kärnkraften, Greenpeace
- Kärnkraftens kostnader, Greenpeace
- ”Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft”, DN
- Vår kärnkraft, andras olycka, GP
- Bildsök Tjernobyl, Google
- Forsmark lever inte upp till säkerhetskrav, DN
- Mörkläggningen i Forsmark, VA.se
- Incidenten i Forsmark allvarligaste i Sverige, Ekot, SR 2006
- Near-Meltdown incident in  Swedish reactor, Scoop Independent News
- Okänd incident på Forsmark, Svt
- Kärnkraft och olyckor, Strålskyddsinstitutet