För 25 år sedan var jag i Lissabon en vecka – i februari, och det var ganska kallt där, och rått, vid den tiden på året. Där hade folk två val, att köpa sig en lägenhet eller att hyra en och bådadera var väldigt dyrt. De som inte ens hade råd att hyra en lägenhet bodde i stadens utkanter, eller på obebyggda tomter, i plåtruckel som de själva hade spikat ihop. Det var väggar av korrugerad plåt eller av bräder från förpackningslådor med tjock säckväv för ingångarna. Somliga hade satt in kaminer i sina skjul såg man eftersom det rök ur ett rör på taket. Några hade tv-antenner på taket och utanför en och annan koja stod en bil. De boende var inte bara rena trashankar, somliga av dem hade helt klart ett arbete och inkomster men ett anständigt boende hade de inte råd med.

Jag har aldrig varit i USA, men vi vet ju alla att det inte är ovanligt med husvagnsslum i detta det rikaste av världens länder (som ju numer egentligen är två länder, ett u-land där de fattiga befinner sig, och ett i-land där de rika och välbärgade lever). Husvagnsslum förekommer även i England, där facken krossades och klasskillnaderna ökade radikalt redan för 25 år sedan. Vi ser tecken på uppkomsten av sådana här husvagnsghetton även i Sverige redan idag.

I GP läser vi hur den nya rikemansregeringen, som gör vad den kan för att krossa facken nu, slopar bidragen till byggande av hyreshus medan man gynnar dem som äger sin egen lägenhet. Det kommer att bli mycket dyrare att bo i nybyggda lägenheter (och därmed även i äldre sådana ganska snart). Dessutom har man, redan före valet, annonserat att man ämnar sälja ut mer av allmännyttans bostäder. Fler människor kommer att tvingas köpa sina bostäder för att alls få sådana.

Hur länge dröjer det innan vi har stora områden med husvagnsslum utanför alla våra svenska städer, där lågavlönade dubbelarbetande personer får hålla till, de där som knappt kan leva på sina inkomster och varken kan få lån att köpa egna lägenheter eller har råd att hyra sådana?

Länk:
GP, om högre hyror i framtiden