Nu kräver Marita Ulfskog val vart tredje år, enligt SvD. Det är inte lite patetiskt med tanke på hur det gick till när man ändrade grundlagen härvidlag förra gången, för 12 år sedan, från just treåriga mandatperioder till fyraåriga.

En grundlag ändras genom två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Tanken är att grundlagsändringsförslaget ska diskuteras i valet och att svenska folket därigenom ska få en chans att säga vad det tycker innan ändring sker. Men hur gick det till när man ändrade från treårig mandatperiod till fyraårig? Jo (om jag inte missminer mig och rätta mig om jag har fel), strax före valet 1994 beslutade riksdagen, nästan utan att ett enda ord skrevs om saken i massmedia, att mandatperioden skulle förlängas med ett år. Ganska direkt efter valet, då socialdemokraterna kom tillbaka i regeringsställning efter Bildts (de borgerligas) katastrofala mandatperiod, beslutades för andra gången om förlängningen – och lustigt nog kom sedan denna regering att sitta fyra år, innan man ordnade val igen. Ett förfarande som var högst tvivelaktigt, dels för att grundlagsförändringen aldrig fördes ut till folket före valet, dels för att lagen egentligen inte borde ha kunnat träda i kraft förrän efter nästa val – tycker man. Den socialdemokratiska regeringen vann ett val under en grundlag som stipulerade tre års mandatperiod och en fyraårig sådan hade ännu inte beslutats när svenska folket gick till val. Alltså borde den fyraåriga mandatperioden inte ha trätt i kraft förrän efter det definitiva beslutet om grundlagsändring, alltså vid nästa val tre år senare, då man för första gången skulle ha valt riksdag för en fyraårsperiod.

Hur som helst, nu satt socialdemokraterna i fyra år, och fyra år till och i ytterligare fyra år, och allt var frid och fröjd, Ulfskog hade inte det minsta att invända mot detta sakernas tillstånd under dessa år. Så förlorar socialdemokraterna valet i år och vips anser hon att man borde ha treåriga mandatperioder. Inte speciellt förtroendeinjagande får jag ju säga. Vi kan ju inte ha ett system där man ska ha tre års mandatperioder när man själv är i opposition och fyra år när man sitter i regeringsställning. Det låter sig, som alla inser, inte göras eftersom den ena sidan är opposition till den andra.

Nu skulle jag förvisso gärna vilja bli av med den borgerliga regeringen direkt, men tycker ändå att någon ordning får det lov att vara. Nu har vi fyraåriga mandatperioder, och det hade socialdemokraterna ingenting emot tidigare, då får partiet acceptera detta även när det befinner sig i opposition. Att föreslå tre år nu, och igen, är bara löjeväckande.

Enligt Jonas Morian skulle ett av Ulfskogs argument vara att valdeltagandet sjönk efter att vi fick fyraåriga mandatperioder, varför sådana inte gynnar demokratin. Min diagnos här är emellertid att valdeltagandet sjönk för att folk inte kunde se någon större skillnad mellan socialdemokraternas och de borgerliga partiernas politik när socialdemokraterna kom tillbaka till makten, men detta faktum vill Ulfskog inte låtsas om förstås.

Jag misstänker nog dessutom, att socialdemokraterna bara är glada för att de borgerliga partierna idag genomför precis det de själva ville genomföra, fast de ville genomföra det i något makligare takt för att inte förarga väljarna alltför mycket. Så jag tror inte att de kommer att lägga två strån i kors för att försöka bygga upp vad de borgerliga river ner idag, om de kommer tillbaka i regeringsställning igen efter nästa val.

Länkar:
Ulfskog vill ha tillbaka treåriga mandatperioder, SvD
Jonas Morian om Ulfskogs förslag