Internationell politik&Politik/ekonomi20/05 19:37

Nu har media riktigt frossat i ”gissningar”, direkta och indirekta, att Ryssland skrämmer oss genom att visa hur lätt det är att slå ut vår infrastruktur.

Men kära nån, Ryssland vill inte att vi går med i Nato och de har all anledning att ogilla värdlandavtalet. Då har de ju ingen som helst anledning att skrämma in oss i Nato.

USA däremot skulle, åtminstone rent teoretiskt, ha ett intresse av att skrämma oss så att större delen av svenska folket accepterar både värdlandavtal och senare medlemskap.

Visst vore det roligt om journalister i svenska media och även ”terrorexperter” kunde tänka en enda klar tanke – i alla fall ibland.

/Kerstin

Länkar (fler kan komma)
Experterna efter mastsabotagen: Det kan vara ryssen, Christian Ploog, Nyheter 24 (troligt datum 17/5 2016) Terrorexperten som säger detta heter Hans Brun (!)

Alliansfusk/lögner&Historia&Ideologier/propaganda&Internationell politik&Massmedia&Politik/EU17/05 14:15

Varför skriver jag inte mer på bloggen numer, undrar en del av mina besökare och beklagar vänligt nog denna min försummelse.

Jo, här kommer orsakerna:
1) Jag har varit dålig i nästan två år och inte orkat skriva.
2) men huvudorsaken är att det händer så mycket som vi har all anledning att protestera mot och oroa oss för att jag inte vet var jag ska börja. Vi utsätts, sedan flera år, för den mest massiva och mest lögnaktiga propaganda jag sett i hela mitt drygt 70-åriga liv. Jag har tidigare, inte i mina vildaste fantasier, kunnat föreställa mig att vi skulle utsättas för en lika intensiv och vidrig propaganda som den man i Väst beskyllde gamla Sovjet för.

Så vad ska jag skriva om? Jag kunde börja med att skriva om det jag slutade med när jag bloggade mer regelbundet, hur Libyenanfallet i själva verket gick till och vad som hänt där sedan Moammar Ghadafi lynchades – det kaos och det helvete libyerna lever i idag.

Jag kunde börja med att skriva om hur Syrienkriget började och vilka som låg och ligger bakom detta, nämligen USA/Israel, med benäget bistånd från Saudiarabien och Qatar, precis som i Libyenfallet. Jag kunde skriva om de megalögner som spreds om Ghadafi, precis som fallet var med Saddan Hussein innan Irak anfölls. (Dettas sagt utan att försvara allt dessa politiska ledare gjorde.)

Jag kunde skriva om hur McCain hotade Ryssland och lovade att landet skulle få sota för att de inte röstade för ett militärt angrepp på Syrien i FN, varvid det inte dröjde länge förrän USA tog till de krigsmetoder man använde mot Irak under ett decennium, ekonomiska sanktioner.

Jag kunde skriva om hur kuppen i Ukraina gick till, i motsats till vad media och propagandan hävdar och hur införlivandet av Krim gick till i motsats till hur det framställdes och framställs i media idag.

Jag kunde skriva massor om de lögner som media och regering sprider om Ryssland, om den vanvettiga propaganda vi utsätts för idag – mot Ryssland, som mest tycks syfta till att övertyga oss om hur hotade vi är av Ryssland, för att få oss alla att acceptera att vi går med i Nato, en organisation som idag endast är till för att föra USA:s krig runtom i världen.

Jag kunde skriva om Gene Sharp och hans manual för hur man gör en fredlig kupp för att bli av med en diktator och hur denna manual används av USA/Nato, kompletterad med betydligt mindre fredliga insatser, i samband med dessa kuppförsök, som användandet av prickskyttar vars mördande sedan skylls på den regering eller den politiska ledare som USA/Israel vill göra sig av med.

Jag kunde skriva om den förfalskade bild man nu ger i Väst om utvecklingen i Brasilien och i andra sydamerikanska stater.

Jag kunde dessutom skriva om historien, hur det i själva verket var USA som spikade Tysklands delning en gång, den som vi alla lärt oss skylla på Sovjet/Ryssland, hur lurade vi varit om den saken ända sedan krigsslutet.

Men alltihop kräver så stora insatser att jag inte orkar. Alltihop skulle kräva ett verk i flera band. Jag kan idag bara konstatera att propaganda som är enhetlig och som hörs från alla kanaler är betydligt effektivare än jag föreställt mig – och det säger inte lite. Jag kan också slutligen konstatera att propagandan mot Ryssland är värre i Sverige än i resten av världen, där det förekommer verklig information – ibland, vilket inte händer i svenska stora medier.

/Kerstin

Fler länkar kan komma:
NATO-Russia war tensions laid bare at Washington summit, Thomas Gaist, wsws.org, 16/5 2016
- Chefen: Därför värvade vi Bildt, Expressen 23/2 2007
Monstruöst hyckleri om Ukraina, Åsa Linderborg, AB 4/3 2014 (?)

Livsfrågor12/05 14:13

Måste få dela med mig av den här musiken. Den är en lisa för själen i tider av eländen.


Lyssna och njut.

/Kerstin

Länk till ”originalet”

Internationell politik&Politik/ekonomi&Politik/EU02/05 19:23

Dan har grävt och som oftast, när han gör det, hittar han något. Den här gången hittade han länkar till Greenpeace och Der Spiegel, om de hemliga TTIP-dokumenten:

http://www.ttip-leaks.org

och

http://www.spiegel.de/…/ttip-das-steht-in-den-geleakten-dok…

/Kerstin

Internationell politik&Massmedia30/04 01:04

DN publicerade i dagarna en artikel som presenteras som en intervju med Rysslands utrikesminister Lavrov 28/4 i år. Den omtalade intervjun gjordes av Michael Winiarski, som är tidningens utrikeskommentator. Artikeln är en närmast osannolik soppa där man som läsare oftast inte kan skilja ut vad Lavrov sagt och vad DN säger. Artikeln är alltså inte ett publicerande av en intervju utan ett illasinnat referat av en sådan. Där trummas för alla de vanliga och förljugna propagandapåståendena om Ryssland.

Artikeln/referatet inleds med en antydan om att Ryssland hotar Sverige:

Det är en sak att ha neutrala grannländer och en annan att ha grannar som är medlemmar i den nordatlantiska alliansen. Ryssland kommer därför att vidta militära åtgärder om Sverige beslutar sig för att gå med i Nato. Den varningen utfärdas av Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i en DN-intervju.

Det är naturligtvis nonsens att hävda att Ryssland börjat hota Sverige. Det är istället Sverige som underordnat sig USA/Nato och uppträder allt hotfullare mot Ryssland.

Ingenstans i artikeln låtsas man om att USA/Nato omringat Ryssland och inrättar ständigt nya militärbaser alldeles intill Rysslands gränser, och att McCain faktiskt förklarade att Ryssland skulle få ångra att det röstade emot ett anfall på Syrien i FN, varför Ryssland har all anledning att känna sig hotat av USA/Nato. Ingenstans låtsas man om att USA infört och påtvingat resten av Västvärden deltagande i ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Ekonomiska sanktioner ÄR en ren krigshandling!

Inser man vidare att målet för USA är att splittra Syrien i flera politiska enklaver, som man gjorde med Jugoslavien, något som troligen är ett starkt önskemål från Israel, som ogillar det Syrien som är kritiskt till dess behandling av palestinierna, så förstår man mer av det som sker. Nyligen deklarerade Israel också att man nu anser att Golanhöjderna, som erövrades från Syrien under sexdagarskriget 1967 och ockuperats sedan dess, nu är en del av Israels territorium (se länk nedan), då inser man också varför Ryssland blev mycket impopulärt när det ingrep på den syriska regeringens sida i kriget, som Väst för mot det syriska folket och den syriska regeringen och varför USA/Nato beslutat att pressa och straffa Ryssland.

Den som vill veta exakt vad som sades i den här intervjun kan gå till ryska utrikesministeriets hemsida (länk nedan) för att ta del av intervjun i sin helhet. Ska vi gissa att ryssarna blev ganska förgrymmade på DN:s referat och skyndade sig att översätta intervjun, som fördes på ryska, till engelska för att få ut intervjun som den verkligen fördes. På denna hemsida har man nämligen lagt ut delar av intervjun vartefter man färdigställt översättningarna. Översättningen blev längre och längre under dagen och är fortfarande inte fullständig så den slutar med ”to be continued”. Jag gissar att det kommer mer i morgon eller senast 2:a maj.

Ingenstans hotar Lavrov Sverige. Tvärtom. Men däremot påtalar han, helt korrekt, Natos uppmarsch runt Ryssland.

I inledningen av intervjun och på en fråga som börjar med att referera Wallströms påstående att relationerna mellan Sverige och Ryssland är kyligare än på länge och en undran hur man ska göra för att minska spänningarna, svarade Lavrov bl.a.:

I believe both sides should go back to their fundamental national interests. We have never abandoned this position, and we have always viewed Sweden as a good neighbour and a promising partner in various areas, including the economy, humanitarian affairs, the Arctic and international processes where Sweden is playing an active role. Sweden used to act in the same spirit.

(Min översättning: Jag tror att båda sidorna borde gå tillbaka till sina fundamentala nationella intressen. Vi har aldrig övergett denna ståndpunkt och vi ar alltid sett Sverige som en god granne och en lovande samarbetspartner inom olika områden, inkluderande ekonomins, humanitära områden, Arktic och internationella processer där Sverige spelar en aktiv roll. Sverige brukade agera i samma anda.)

Lavrov fortsätter med att berätta om de överenskommelser som gjordes mellan Sverige och Ryssland 2009-2011:

We signed over 12 agreements, including many intergovernmental agreements on cooperation in space exploration, in the framework of the [EU-Russia] Partnership for Modernisation, in healthcare and many others. Our Swedish colleagues suddenly suspended all of this, without any initiative from our side. Stockholm froze all contacts with us and joined the EU sanctions after Brussels, for some reason, took offense at our reaction to the armed coup in Kiev, where radical nationalists came to power and openly threatened the lives of Russians and Russian speakers in Ukraine, primarily those in Crimea…….

At that time, Stockholm did more than join the sanctions against Russia: it suspended contacts between our parliaments and curtailed ties between our ministries and agencies even on current issues.

(min översättning: Vi skrev under 12 överenskommelser, inkluderande många överenskommelser mellan våra regeringar om samarbete vad gällde utforskande av rymden inom ramen för  EU-Russia Partnerskap för modernisering, om hälsovård och många andra. Våra svenska kolleger slopade plötsligt allt detta utan några initiativ från vår sida. Stockholm frös alla kontakter med oss och sällade sig till EU:s sanktioner efter att Bryssel, av någon anledning, blev förolämpade över våra reaktioner på den väpnade kuppen i Kiev, där radikala nationalister kom till makten och öppet hotade ryssar och rysktalande till livet i Ukraina, huvudsakligen dem på Krim…..

Vid den tidpunkten gjorde Stockholm mer än sällade sig till sanktionerna mot Ryssland: man slopade kontakten mellan våra parlament och skar av banden mellan våra ministerier även om aktuella områden.)

Winarski insinuerar än det ena än det andra om Rysslands utrikespolitik och om att Ryssland kränker svenskt territorium:

Question: There has been much talk in recent years about Russia’s activities in the Baltics. Could you comment on the alleged presence of a Russian submarine in Swedish territorial waters?

(Min översättning: Fråga: De har talats  mycket på senare pr om Rysslands aktiviteter i Balticum. Kan ni kommentera den påstådda närvaron av ryska ubåtar i svenskt territorialvatten?)

På detta svarar Lavrov:

I cannot recall any reports from Sweden confirming the presence of a Russian submarine in your territorial waters. Usually a discovery of a Russian submarine would make newspaper headlines. But when several weeks later it turns out that it had nothing to do with Russia and wasn’t even a submarine, this revelation doesn’t make it to the headlines.

(Min översättning: Jag kan inte erinra mig rapporter från Sverige som belägger närvaron av ryska ubåtar i era vatten. Vanligtvis brukar upptäckter av ryska ubåtar skapa huvudrubriker i media. Men efter flera veckor visar det sig att det inte hade något att göra med Ryssland och att det inte ens var en ubåt, detta avslöjande blir inte stora rubriker.)

Det finns mer av samma slaskiga journalistik i artikeln. Läs själva (länk nedan).

Lavrov uttrycker sig alltid mycket diplomatiskt och man ska vara otroligt okunnig, för att inte säga dum, om man inte förstår att Ryssland känner sig hotat och vidtar mått och steg för att försvara sig mot de anfall de har all anledning att frukta. Dels har Ryssland sin enda flottbas med tillgång till Medelhavet på Krim, en bas som USA förstås hade tänkt lägga vantarna på, dels hotade, som vi kan se i filmen om Ukraina i förra blogginlägget, väl beväpnade neonazister och fascister att döda ryssarna i Ukraina. Kuppregeringen i Kiev, och bara den grundlurade tror att det inte var genom en kupp som den folkvalde presidenten i Ukraina blev avsatt, har också fört krig mot östra Ukraina, som har i huvudsak rysktalande befolkning.

Annekteringen av Krim, som det kallas, påstås vara en handling i strid mot internationell lag. Det må så vara men den är inte obegriplig, i synnerhet inte med tanke på att folket på Krim, med god majoritet röstade för att återgå till Ryssland. Och varför ska denna återförening fördömas så skarpt när hela Västvärlden, med Tyskland i spetsen, erkände Kroatien som en självständig stat när man där förklarade sig som en sådan. Eller varför var inte alla de andra småstater som bildades när Jugoslavien slets sönder av krig, också brott mot internationell rätt? Var det måhända för att denna splittring tilltalade, ja initierades av USA, för USA:s intressen av att få militära baser i området, och komma närmare Ryssland även där.

SLUTLIGEN UNDRAR JAG OM DET ÄR DN SOM FÖR SVENSK UTRIKESPOLITIK ELLER OM VÅRA POLITIKER BARA ÄR SÅ AVGRUNDSDJUPT OKUNNIGA ATT DE PÅ GRUND AV DETTA FÖRSVARAR OCH STÄLLER UPP, MED EKONOMISKA BIDRAG DESSUTOM, PÅ EN GRAVT NAZIANSTUCKEN REGIM I KIEV? (Se filmerna i föregående inlägg.)

/Kerstin

Länkar:
Winiarskis soppa om intervjun med Lavrov i DN
Ryska inrikesministeriets hemsida. Winiarskis intervju 28/4 med Lavrov, på engelska
Israel vägrar släppa Golanhöjderna, AB 17/4 2016
Obama erkänner att USA iscensatte kuppen i Kiev, 2/2 2016 (se fr mitten av intervjun)

– Läs också:”
Grisen Putin” – ny anmälan till Granskningsnämnden, Anders Romelsjö på Jinge.se 30/4 2016 
Clinton: Destroy Syria for Israel, 28/4 2016, The New Observer 20/3 2016
Stora rysspaniken, Stefan Lindgren, Nyhetsbanken. 1/5 2016. (läs hans inlägg om de enorma lögner som både DN och våra toppolitiker drar om vad Lavrov sade i intervjun. Att de bara kan med?)

Fler länkar kan tillkomma

Internationell politik29/04 20:32

Journalist Eva Bartlett: ”I’m Back From Syria. The Media Is Lying…

Så har vi den film om Ukraina som Svt vägrat sända och nu säger att man ska sända när man redigerat om den:

Documentary: ”Ukraine – The Masks of the revolution” by Paul Moreira, English Subs

/Kerstin

Länkar:
Mer att läsa och se här:
– “Moderate Rebels” Use Yellow Phosphorus on Kurds in Aleppo, Craig Murray blog 9/3
ROBERT STUART PRESENTATION ON BBC PANORAMA ‘SAVING SYRIA’S CHILDREN’

Infrastruktur&Okategoriserade18/04 12:52

Här har jag varit  med på FB under flera år och så plötsligt kräver FB ny registrering och, visar det sig, om jag inte har mobiltelefon kan jag inte registrera mig.
Vad handlar detta om?

– Vill man ha total kontroll över vad jag gör och var jag befinner mig och för det krävs mobiltelefon, som alltid är med mig?

– Har någon anmält mig (för något????) och man har uteslutit mig ur FB utan att tala om orsaken?

Någon som vet?

Fortsättning 19/4:
Hur jag än försöker kommer jag inte in på FB. Igår kom jag in och hade två konton, det gamla, som jag inte kunde skriva på, och det nya som jag råkade registrera av misstag (tänkte mig inte att jag registrerade ett nytt) kunde jag skriva på. Idag kommer jag inte in på något av dem.

Mina ord för FB är inte vackra och lämpar sig inte i skrift. :-(

Finns det någon stödgrupp för FB-beroende, som kan hjälpa en att leva utan FB?

Tillägg 19/4 senare på kvällen:
Jaha nu kom jag in på FB igen, fast jag begriper inte varför. Men det var bra för mina nerver. :-)

/Kerstin

Internationell politik07/03 19:24

Nu går Robert Kennedy Jr ut och avslöjar det alla initierade och intresserade redan visste och som jag har skrivit om på den här bloggen, att de amerikanska krigen i Irak, Libyen och Syrien grundades på rena lögner. Att han vågar, med tanke på vad som hände hans pappa.
USA bestämde sig för att Assad skulle bort då den syriska regeringen sade nej till en pipeline från Quatar genom Syrien och dessutom säger han att både Saddam Hussein och Ghadafi hjälpte USA att hålla efter islamistiska fundamentalister.

Detta är tydligen något som förväntas chockera amerikanska folket.

/Kerstin

Länkar: Intryck från Syrien-resa 2015, Eva Thomassen, Jinge.se 9/1 2016

Internationell politik&Politik/ekonomi&Politik/EU22/02 15:17

Mitt förra inlägg handlade om vad vi kan göra för att förbättra mottagandet av de flyktingar som söker asyl i Sverige. Men varifrån kommer flyktingarna? Varför har de lämnat sina hemländer och gett sig ut på en resa där de i många fall riskerar livet? Finns det något som de beslutande politikerna, i Sverige, i EU eller i FN, skulle kunna göra för att minska flyktingströmmarna? De frågorna tänker jag skriva om.

Några svar på mina frågor kan hittas i en färsk artikel i den ledande spanska dagstidningen El País. I lördags intervjuade de Syriens president Bashar al-Assad och redan i rubriken finns en sorts svar, i form av ett citat: ”80 länder stöder terroristerna i Syrien”.

Intervjun i El País kan läsas på engelska. Man kan även lyssna på åtta minuter av intervjun i en filmsnutt i anslutning till artikeln (1). Här är några frågor och svar ur den långa intervjun, med min översättning till svenska:

”Question: Turkey has started bombing from their territory into Syria.

Answer: Exactly, and before that bombing, Turkey was sending the terrorists, it’s the same, the same goal, the same effect, in different ways. So, Turkey has been involved in Syria since the very beginning.”

Fråga: Turkiet har börjat bomba Syrien från sitt territorium.

Svar: Precis, och före den beskjutningen skickade Turkiet terrorister, det är samma sak, samma mål, samma effekt, på olika sätt. Turkiet har varit involverat i Syrien från första början.

Lite senare i intervjun:

Q. What can the Syrian government do to stop that flow of refugees that has caused so many people to drown in the Mediterranean Sea. What can be done?

A. As I said, it is not only about Syria, it’s about the rest of the world. First of all, Europe should lift the embargo on the Syrian people; they don’t have an embargo on the Syrian government, it is against the Syrian people. Second, Turkey should stop sending terrorists to Syria. Third, as a government, we have to fight the terrorists, definitely, and we have to keep the living moving forward by any means in order to allow the Syrians to stay in their country. This is the only way that we could bring those people back or convince them to come back to their country. And I’m sure the majority of them want to come back to Syria. But, as I said, in the end you need to have the basic or minimum requirements for living.”

Fråga: Vad kan Syriens regering göra för att stoppa strömmen av flyktingar som har medfört att så många har drunknat i Medelhavet. Vad kan göras?

Svar: Som jag sa, så handlar det inte bara om Syrien, det handlar om övriga världen. För det första borde Europa slopa handelsembargot mot det syriska folket; de har inte ett embargo mot syriska regeringen, det är mot syriska folket. För det andra borde Turkiet sluta upp med att skicka terrorister till Syrien. För det tredje är vi som landets regering tvungna att bekämpa terroristerna och vi måste höja levnadsstandarden på alla sätt för att möjliggöra för syrierna att stanna i sitt land. Det är det det enda sättet att få tillbaka de människorna eller förmå dem att återvända till hemlandet. Och jag är säker på att majoriteten av dem vill komma tillbaka till Syrien. Men som jag sa, till slut handlar det om de grundläggande levnadsbehoven.

Om vi ska dra några slutsatser av det som sägs om flyktingarna i den här intervjun så finns det ett par saker som de svenska politikerna i riksdagen, i regeringen och i EU-parlamentet borde göra omedelbart om de vill minska tillströmningen av flyktingar.

För det första bör de besluta att upphöra med Sveriges blockad av handel och ekonomiska transaktioner med Syrien. De bör naturligtvis också verka för att övriga EU-länder slutar med denna kontraproduktiva ekonomiska krigföring mot Syriens befolkning (2).

För det andra bör våra svenska politiker, tillsammans med övriga EU-länder, sätta press på Turkiet att sluta med transitering av krigsmateriel och legosoldater till Isis och andra grupper som krigar tillsammans med dem mot den syriska regeringen.

Tyvärr är det så att Sverige är ett av de 80 länder som stöder terroristerna i Syrien. Även direkt, med ekonomiskt bistånd. 2013 skickade den svenska regeringen 40 miljoner kronor till en organisation som är lierad med dem som intog staden Kassab och fördrev eller dödade den kristna befolkningen (3).

Dan Gmark

Länkar:
1) Bashar al-Assad: “80 countries support the terrorists in Syria”, El País 20/2 2016
2) Sanktioner mot Syrien, Kommerskollegium, uppdaterad 2015-12-17
3) Svenskt bistånd går till al-Qaidas allierade i Syrien, Sverige medskyldigt till syrisk flyktingvåg, Patrik Paulov i Proletären 9/9 2015

 

Infrastruktur&Politik/ekonomi&Politik/EU14/02 21:24

För några dagar sedan publicerade Birger Schlaug på sin blogg en artikel om den ”flyktingkris” som Sverige för närvarande befinner sig i och hur den påverkar samhället. Artikeln är mycket läsvärd med politiska och ekonomiska såväl som psykologiska, sociologiska och filosofiska aspekter på flyktingmottagandet.

Jag citerar här de sista tre styckena av den ganska långa artikeln:

”Det är egentligen inte pengar som fattas – herregud, det finns mer pengar i samhället än någonsin – det är lärare, sjuksköterskor, tolkar, allt det där praktiska. Då hjälper det måttligt när statsministern lovar mer resurser till kommuner. För han kan inte lova fler lärare, fler sjuksköterskor, fler tolkar, allt det där praktiska. Han kan bara lova pengar. Men pengar står inte i kateder, pengar samtalar inte med patienter, pengar skriver inte ut recept, pengar håller inte i en hand som darrar av ångest, pengar tröstar inte ett barn som inte kan sova.

Konstigt nog är det första gången jag önskar att jag var kvar i politiken. Till och med önskar att jag varit något så främmande som statsråd. Trots att jag just nu inte har några bra svar på vad som bör göras och hur det bör göras. Det som oroar mig att ingen annan heller har det. Lika lite här i Sverige som i Europa och världen i övrigt.

Det kanske vore bra om alla inblandade började med att erkänna det. Monterade ner de retoriska rustningar man förskansat sig bakom. Slutar prata om att man har kontroll, eller att kontroll funnits bara man själv suttit vid den formella makten. Eller att lösningen hade varit att för länge sedan stänga gränsen för att bli en ö i världen.”

Läs gärna hela texten! Den har rubriken Om klockorna stannar och blommorna vissnar (1). Se länklistan i slutet på denna bloggpostning. I samma lista har jag lagt in några länkar med tidigare inlägg på Motvallsbloggen med anknytning till dagens ämne, från 2005 och framåt.

Lika lite som Birger Schlaug har jag några förslag till snabba lösningar på flyktingproblemen i världen, i Europa, eller i Sverige. Men kanske har jag ändå ett par idéer om hur man kunde förbättra situationen för Sveriges del, åtminstone något lite.

Man kan till exempel börja avveckla det som kallas New Public Management. Det systemet för styrning av offentlig sektor har varit galet från början och allt fler forskningsrapporter visar att privatisering och ”avreglering” medför mer byråkrati och högre kostnader än det system för statlig och kommunal förvaltning som vi hade tidigare.

Att börja med att avveckla privatiseringen inom mottagandet av asylsökande är relativt enkelt och kan påbörjas omedelbart. Situationen inom flyktingmottagandet skulle då successivt förbättras. Man skulle slippa de giriga bolag som nu tjänar grova pengar på att exploatera bristen på bostäder för asylsökande. Man skulle ha möjlighet att förbättra förhållandena för de boende, så att de som får stanna i landet är i bättre skick psykiskt och fysiskt när de fått uppehållstillstånd och ska börja arbeta och försörja sig själva ute i en kommun. De som inte får uppehållstillstånd och måste lämna landet skulle kunna göra det med en mer positiv inställning till Sverige.

I början av 1990-talet, när krigen i Jugoslavien pågick, upplevde Sverige också en kris i flyktingmottagandet. Media beskrev hur flyktingar ”vällde in” i Ystad från Polenfärjorna. Sommaren 1992 ordnade man tältläger för de asylsökande i väntan på att baracker skulle levereras. Det var den största ström av flyktingar som Sverige tagit emot sedan slutet av andra världskriget.

Kanske kan vi lära något av hur man hanterade flyktingkrisen den gången?

Av en slump råkade jag arbeta med asylsökande från 1992, när trycket på mottagningsapparaten var som störst, fram till våren 1994, när det hade minskat och man kunde börja stänga förläggningar.

Hösten 1992 sade jag upp mig från ett lärarjobb. Utan att ha något annat jobb att gå till. Man gjorde så på den tiden. Dagen efter att jag lämnat in min uppsägning fick jag jobb som handläggare på en flyktingförläggning som Invandrarverket (föregångaren till Migrationsverket) höll på att etablera i min hemkommun.

På den tiden var det alltså staten som drev förläggningarna för asylsökande. Det betydde att nya förläggningar kunde etableras mycket snabbt. Inga långdragna upphandlingsförfaranden enligt komplicerade EU-regler och med detaljerade listor på krav som måste uppfyllas. Statens Invandrarverk, SIV, hyrde några lokaler som stod tomma. Behövde något förbättras så gjorde man det. Sedan fyllde man på med sängar, bord, stolar och köksutrustning för de boende och kontorsinredning för personalen. Parallellt med detta rekryterades personal för anläggningen. Eftersom detta kunde ta ett par veckor så hade man ambulerande personalgrupper som bara sysslade med att starta upp nya förläggningar. Ofta kunde den första gruppen asylsökande flytta in veckan efter att SIV fått tillgång till lokalerna.

På den tiden hade alltså Migrationsverkets föregångare SIV egen personal på förläggningarna. Det fanns vaktmästare, sjuksköterska, personal för barn- och fritidsverksamhet och handläggare som skulle hjälpa till med ekonomiska och sociala problem. Om vi som var förläggningshandläggare träffade någon som hade riktigt svåra problem kunde vi boka tid hos psykologen som kom en gång i veckan. Vi hade så god tillgång till tolkar att vi ytterst sällan behövde använda en asylsökande som tolk för en landsman.

Vid upphandling av förläggningar med självhushåll idag ingår bara ”vaktmästartjänster” i avtalet. Migrationsverkets handläggare finns på ett kontor i någon stad, som ska kunna nås med kollektivtrafik inom en dag. Om någon asylsökande har fysiska eller psykiska symptom förväntas denne uppsöka närmaste vårdcentral. Om någon behöver pengar till vinterskor, inte trivs med sina rumskompisar eller har andra bekymmer måste han eller hon sätta sig på en buss för att ta sig till staden där ansvarig handläggare finns. En handläggare som inte känner den asylsökande och kanske inte ens har sett hennes förläggning.

Naturligtvis ”sparar” staten mycket pengar med detta personalsnåla slimmade system. Men på längre sikt blir det knappast några besparingar. Med de långa väntetider på beslut om uppehållstillstånd som vi har, blir tiden som asylsökande mycket påfrestande. Människor bryts ner av ovisshet och sysslolöshet. Då, 1992, fanns det personal på förläggningen som kunde lyssna och stödja och hjälpa till med små praktiska förbättringar. På det viset kunde vi i många fall bygga upp ett förtroende för oss tjänstemän och kanske till och med för Myndighetssverige. Genom den dagliga kontakten med de asylsökande kunde vi också märka när något höll på att gå riktigt dåligt och ingripa innan det utvecklades till en allvarlig händelse.

Även 2016 är tiden som asylsökande påfrestande. När det då inte finns personal att tala med på förläggningarna så inträffar det oftare olika incidenter. Vad gör Migrationsverket då? Jo, sätter in väktare från privata vaktbolag. Eller så får polisen rycka ut. Inte så bra om man vill att de boende ska känna trygghet och få förtroende för myndigheterna. De flesta flyktingarna kommer från länder där polisen är våldsam och korrumperad och många bär på traumatiska upplevelser i samband med män i uniform.

Mitt förslag till våra styrande politiker är återgå till att låta förläggningsverksamheten för asylsökande drivas av ett statligt verk. Detta kommer att löna sig, inte bara ekonomiskt. Därefter kan man fortsätta med att avveckla New Public Management inom de andra sektorer där systemet visat sig misslyckat.

Jag planerar att skriva ännu ett blogginlägg om vad politikerna borde göra i det som kallas flyktingkrisen. Och vad de inte borde ha gjort. Förhoppningsvis är det klart om några dagar. Men det kan ju hända att Kerstin skriver något innan dess. Håll utkik på Motvallsbloggen!

/Dan Gmark

Länkar:
1) Kanske var det just då det vände, Birger Schlaug 9/2 2016
– Artiklar om New Public Management på Motvallsbloggen:
Zarembas beskrivning av sjukvården och ”New Public Management” förvånar inte 16/3 2013
– Det Stora Tågrånet – hur den svenska järnvägen styckades upp och slutade fungera, 16/12 2011
– Vad är det för politiker vi har? Eller: Vad är det för fel på de ekonomiska teorierna? 2/8 2010
Och en artikel från Gamla Motvallsbloggen, tio år gammal och fortfarande aktuell:
– Misskötsel av eldistributionsnätet, 17/1 2005

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster