Frihet, frihet, frihet, har liberaler, inte minst unga sådana, skrikit de senaste 15 åren, och frihet från statlig kontroll av oss, har de också velat ha, den där kontrollen som de hävdar att socialdemokraterna ägnat sig åt under många år men som sanna liberaler förstås inte kan tänka sig att utöva. Frihet skulle det förstås bli nu, med en borgerlig regering.

Federleys frihetsiver var inte så allvarligt menad – när det kom till kritan, vet vi nu. Lite smink på FRA-lagen så köpte han hela paketet. Vad de andra unga frihetsälskarna tänkte sig, de där som inte sitter i riksdagen, kan vi ju inte veta. De borde dock ha blivit ganska besvikna vid det här laget.

Men nu vet vi i alla fall vad de styrande nyliberalerna menar med frihet – egentligen. Nämligen endast frihet för de rikaste, från skatt och därmed från samhällsansvar, och frihet för överheten, oavsett partifärger, att kontrollera alla oss andra in på bara skelettet.

Tillägg 19/6 kl 00.45:
Jodå, det är en hel del av Federleys beundrare som är besvikna – det kan man se här. C:a 350 f.d. beundrare spyr ur sig sitt förakt för Federleys svek, i kommentarer på den bloggpost där han försöker förklara att han segrade.