Igen om skillnaden mellan kommunism och fascism
Det slår mig när jag läser runt på lite bloggar, att många av dem som är väldigt upprörda över vårt nya övervakningssamhälle hävdar att alliansen är mer vänster än vänstern. Jag har själv gjort mig skyldig till oklarheter när jag liknat vår nya övervakningsstat vid Sovjet. Dags att rätta upp språkbruket alltså – inte minst mitt eget.
Det slår mig vidare att man ALDRIG talar om Franco numer, aldrig om Salazar, aldrig om militärjuntan i Grekland, mycket sällan om apartheid i Sydafrika och i praktiken inte heller om Pinochets illdåd så jag gissar att stora delar av den yngre generationen inte har en aning om vilka dessa prickar var, eller vad deras odemokratiska, diktatoriska politiska system sysslade med. Vi som varit med mer än ett halvt århundrade, vi vet ju att de här herrarna bar sig lika illa åt som ledarna i Sovjet, att de avlyssnade, kontrollerade medborgarna, censurerade, fängslade och torterade oliktänkande och oppositionella.
Så vari ligger skillnande mellan fascistiska och kommunistiska diktaturer?
Jo, högerdiktaturer, som brukar kallas fascistiska, är kapitalistiska. De försvarar i första hand de ekonomiska eliternas intressen och de är undantagslöst mycket ekonomiskt ojämlika samhällen. Sovjet, och de flesta vänsterdiktaturer, har varit planekonomiska sådana och de har, även om ledarna skott sig och levt bättre än alla andra, sett till att fördela samhällsproduktionen betydligt mer jämlikt.
Jag är negativ till alla diktaturer, vare sig de är höger- eller vänsterdiktaturer, men de ska benämnas rätt för det finns avgörande skillnader mellan dem.
När USA och EU, och därmed även Sverige, inför totalkontroll över sina medborgare och talar om för dessa vad de får och inte får tycka, göra eller säga ifråga om politik, då handlar det inte om kommunistisk kontroll och förtryck utan om fascistisk sådan. Då handlar det om angrepp på demokratin från höger, inte från vänster. Det här är dessutom inte den moderna historiens första angrepp på demokratin från höger. 1900-talet såg också ett antal kapitalistiska diktaturer i Europa och i världen i övrigt, inte bara kommunistiska sådana. Det förefaller som om detta faktum aldrig trängt in i yngre svenskars medvetande.
Avslutningsvis hjälper jag gärna till att sprida en video, på Pasteys blog, där Fredrik Malm talar på en demonstration 2006. Opportunismen är fortfarande den mest omfattade ”ismen”.
27/06 12:26 at 12:26
Precis som dig sa gillar jag inga diktaturer sa det ar som valja mellan pest och kolera.
En skillnad mellan hoger och vansterdiktaturer verkar vara att vansterdiktaturer har mer strikta utreseregler (dvs de forsoker desperat forhindra folk att flytta till trevligare stallen).
En annan skillnad med hoger och vanster diktaturer ar val att i vansterdiktaturerna har alla de lika daligt (forutom de ratttroende partimedlemmarna), sa har ju iaf manniskor chansen att ha det iaf materiellt bra i hogerdiktaturer.
27/06 15:54 at 15:54
Lars:
Jo, på papperet har de kommunistiska diktaturerna reglerat människors resande hårt medan de facsistika diktaturerna inte har haft sådan reglering. Dock är detta något av ett sken eftersom hållandet av en stor del av befolkningen nere i fattigdom kan sägas vara ett annat sätt att reglera resandet. Det ser fritt ut, men vem är fri att resa som han/hon vill om tillgångar och löner knappt räcker till mat.
Vi har emellertid indoktrinerats att inte se detta som reglering. Likafullt är frågan om ett samhälles fördelning av tillgångar och resurser också en regleringsfråga. Det är inte naturen, Gud eller någon osynlig hand som stiftar våra lagar. Det är inte Gud, naturen eller någon osynlig hand som bestämt att jordens resurser/naturtillgångar ska ägas av ett litet fåtal, att endast ett litet antal människor ska äga ofantligt mycket mer av jorden än de kan nyttja, eller behöver för sin överlevnad eller för att leva drägligt, medan andra inte ska få utnyttja naturen för att försörja sig.
27/06 18:00 at 18:00
”så har ju iaf människor chansen att ha det iaf materiellt bra i högerdiktaturer” (Lars).
Jag förmodar att detta alldeles särskilt gäller i länder som Gabon eller Ekvatorialguinea…
Annars är det ju så, lär oss Charles Tilly, att diktatur behövs inte i rika länder. Där kan regimen betala för sig. Det är bara i fattiga länder, där det inte finns något att betala med, som regimerna måste använda våld och tvång för att få det dom vill ha.
Så din poäng, Lars, blir lite konstig. I fattiga länder är de flesta fattiga, oavsett om det är vänster- eller högerdiktaturer.
27/06 18:51 at 18:51
Mycket bra, Kerstin, att du tar upp detta. Instämmer i att vi lätt jämför FRA-lagen som en början till övervakningssamhällena i DDR och Sovjet. Det är naturligt och inte fel. Men det blir fel om vi bara hänvisar till kommunistiska diktaturer.
Vi som levt mer än ett halvsekel- med förhoppningsvis hjärnan fortfarande i funktion – inser vad du skriver. Men att överföra det till yngre generationer borde självklart ingå i gymnasiers och universitets, samt medias självklara uppgifter. Fast vi har ju ett statligt organ för ”upplysning”, FFLH. Det borde väl räcka?
Nej, fast vi inte är liberaler i dagens mening, vill vi stå på den ursprungliga liberalismens grund (amerikanska o franska revolutionen).
Yttrandefrihet och tryckfrihet ska gälla och historierevisionism (typ FFLH o nynazismen) ska bekämpas med sakliga och vetenskapsbaserade argument i öppen debatt.
Det är inte lätt just nu – men har kanske aldrig varit lätt?
Men var och en, Kerstin o Sixten o alla andra kan göra sitt bidrag. Framför allt tig inte!
27/06 22:19 at 22:19
Det fanns tio diktaturer i en remsa från Estland till Grekland före andra världskriget. Tolv om man räknar med Tyskland och Österrike. (Enda demokratiska undantaget var Tjeckoslovakien som västmakterna överlämnade åt Tyskland, Polen och Ungern att slakta.) De var mer eller mindre borgerliga hela bunten, och definitivt inte socialistiska. Fler än Tyskland var våldsamt judefientliga också. Ett sjaskigt gäng som numera behandlas som bortglömda.
27/06 23:27 at 23:27
Är det inte lite barnsligt att försöka bestämma vilka som var värst på det?
Dessutom känns höger- vänsterskalan något förlgad och oprecis:
http://www.politicalcompass.org/
28/06 00:17 at 00:17
Man kan alltid hoppas på något nytt…. mycket behöver förändras.Idag är det pest eller kolera som gäller.
28/06 01:59 at 01:59
Jan Wiklund:
Din slutkläm förstår jag inte så den får du förklara lite bättre.
Sixten Andreasson:
Jo, den ursprungliga liberalismen var ju revolutionär och hade just yttrandefrihet och den enskilda individens frihet från överhetskontroll som målsättning, samt mat för alla, fast deras utopi visade sig omöjlig med tiden och försök att tillämpa den.
Björn Nilsson:
Visst, du har så rätt, det fanns fler diktaturer i Europa under 1900-talet. Jag bara nöjde mig med dem jag själv har sett under mitt 65-åriga liv. (Jag började intressera mig för vad som hände i världen någon gång när jag var i 12-årsåldern, men började nog inte diskutera politik förrän jag var sådär en 14-15 år. Då blev jag folkpartist, indoktrineerad av min skola och dess lärare och av lärobäckerna i den realskola jag då gick i – men det var ju som sagt ett annat folkparti än dagens, och dessutom kom jag på lite andra tankar med mer studier i politisk teori och idéhistoria och lite mer insikter i nationalekonomi.
Erik:
Nejdå, höger-vänsterskalan är inte ett dugg förlegad. Det är bara i Timbros propaganda och i hjärnan på dem som utsatts för och gått på denna propaganda som den är förlegad. Frågan om hur man fördelar ett samhälles resurser är tidlös och kommer att vara central så länge det finns människor på jorden.
Havsglimten:
Jo, dystert ser det ut.
28/06 11:06 at 11:06
Kerstin: Diktaturer finns nästan bara i fattiga länder, och de finns för att länderna är fattiga och staten inte har råd att betala för det den vill ha gjort. Diktatur är enda sättet för en fattig stat att överleva i en omvärld där rikare stater vill komma åt dom. Med någon överdrift, som får stå för Charles Tilly (Coercion, capital and european states 990-1990).
Detta var en kommentar till Lars (vem det nu är), som påstod att folk har det bra under högerdiktaturer. Men om folk har det bra faller ju motivet för diktaturen att existera. Då kan den ju ta upp skatt och betala för sig på vanligt hederligt vis.
28/06 13:27 at 13:27
Jan Wiklund:
Jo bevars, numer kan man lura folk med propaganda och genom att ha olika partier som alla dansar efter de ekonomiska eliternas pipa så ”tar man risken ur demokratin”.
Börjar sådana regimer kontrollera och förtrycka sina befolkningar, och dessutom författiga stora delar av dessa, som är fallet just nu, så har vi en slags fascism, fast den kanske är maskerad som demokrati. Det är nämligen inte demokrati när det inte finns några politiska alternativ.
28/06 16:02 at 16:02
Mycket bra poäng Kerstin. Anledningar till DRR/Sovjet-jämförelsen är säkert att de flesta av piraterna + de liberala bloggarna hellre väljer att göra den jämförelsen, för att inte tala om att mainstreammedierna hellre gör den jämförelsen. Det är ganska många liberala bloggare. En anledning att ung vänster så ihärdigt frågar ”vill ni ha det som i Sovjet?” är kanske ett försök att tvätta bort en gammal stämpel som just Sovjetkramare eller dylikt. Eller att få folk att förstå att man sedan länge inte är just Sovjetkramare.
28/06 16:38 at 16:38
Du har rätt i att folkmakten är på tillbakagång. Men ännu har regimer i den rika delen av världen inte börjat styra genom våld och tvång tillnärmelsevis på det sätt ex.vis Burmas, Zimbabwes och Ekvatorialguineas regimer gör. De har fortfarande pengar att köpa tjänster för, de behöver inte använda våld.
I vårt fall handlar det snarare om att initiativet i allt mindre utsträckning kommer från det folkliga hållet, och i allt större från olika slag av eliter.
Det kan förklaras på olika vis.
1. À la Emanuel Todd och Robert Reich, dvs att det har uppstått en övre medelklass som är stor nog att kunna strunta i folkmajoriteten och stor nog att nästan helt kontrollera staten.
2. Att den klassiska folkrörelsemobiliseringsmodellen (puh!), som gick ut på massmobilisering för att styra regeringen, bara fungerade i sin inledningsfas. När väl de ”folkliga” partierna regerade gjorde dessa allt för att demobilisera sin bas. Och då uppstod förvirring, demoralisering och passivisering som lät de anti-folkliga krafterna ta kontrollen igen.
3. Att de styrande behövde kanonmat under en period av systemkonkurrens och därför också kände stort behov av att blidka folkmajoriteten och vinna dess lojalitet. När den ryska modellen havererade försvann det motivet.
Själv tror jag att 2 är viktigast. Och det är hoppfullt, för den säger att det går att försöka mobilisera igen.
28/06 17:15 at 17:15
Så all kritik mot vänster-högerskalan är propaganda från Timbro? Åkej.
28/06 19:49 at 19:49
Erik och ni andra: Förlåt om jag förekommer för mycket på den här bloggposten. Jag brukar också kritisera höger-vänster-uppdelningen, främst för att den ursprungliga betydelsen har suddats ut av 1900-talets praxis.
När begreppen föddes under franska revolutionen betydder vänster att man var emot privilegier och höger att man var för. Under 1800-talets partistrider tenderade vänstern att bli ett ”block” som var för ökad jämlikhet och samtidigt s.k. utveckling. Högern samlade dem som var mot endera – mot jämlikhet t.ex. rika kapitalister och/eller mot utveckling t.ex. många bönder.
Under 1900-talet började vänstern av taktiska skäl att alliera sig med statsbyråkratin mot de stora kapitalägarna. Vi fick den bisarra utvecklingen att vänstern visserligen fortfarande ansåg sig vara för jämlikhet i fråga om pengar, men samtidigt tenderade att alltmer se mellan fingrarna med byråkratisk maktojämlikhet.
Dessutom står det idag allt klarare att ”utveckling” är samma sak som världsmarknadssystemets utveckling – som i sig är en gigantisk ojämlikhetsskapande mekanism. Det är därför begreppet vänster har börjat falla i vanrykte. Vad står det för egentligen?
Man skulle givetvis kunna försöka rädda begreppet och insistera på att det står för krav på ökad jämlikhet. Men hur många kommer att förstå det? Hur mycket kommer officiella vänsterpartiers taktiserande överseende med många former av ojämlikhet att sätta krokben för en sådan begreppsräddning?
28/06 20:09 at 20:09
Stor förvirring råder. En övre medelklass regerar i världen. Jaså. För vissa kan det kanske se så ut. Men varför dessa krig? Vad driver övre medelklassen till dessa?
Nej, att det är monopolen som verkligen styr och behöver krig och förtryck av folkmassorna för att fortsätta sitt herravälde kan väl inte ifrågasättas. Försök gärna göra detta.
Att det nu kommit till ett så kritiskt läge för makthavarna att de anser sig behöva avskaffa de av folken genom strid uppnådda demokratiska och sociala rättigheterna ( där de ännu finns) är uppenbart.
Därav den fascistisering vi ser i de utvecklade staterna – nyss så demokratiska.
Min fråga: behövs det inte som i krisläget på 1900-talet fascistiska masspartier för att säkra herraväldet? Eller kan det kapitalistiska systemet övergå till fascism utan sådana partier?
28/06 21:28 at 21:28
Erik:
Ja ungefär så.
28/06 21:57 at 21:57
Jan Wiklund:
Du är så välkommen att kommentera
Och allmänt:
Visst, i den praktiska politiken finns inte längre något höger/vänster, för alla är höger. Men ideologierna är fortfarande lika viktiga att upprätthålla och kämpa för. I de politiska analyserna är höger/vänster-perspektivet fortfarande viktigt, och viktigare nu är på flera decennier.
Det finns förstås starka intressen, inom samtliga etablerade partier, mot att vänsteranalysen får en chans igen. Det är därför Timbro (m sympatisörer) drivit en antivänsterkampanj under många årtionden nu och det är därför som sådana som sd och deras meningsfränder ute i Europa är så ytterst farliga just nu. Timbro och andra högertankesmedjor samt de andra partierna skaffar dem massor med sympatisörer. Det skrämmer inte högern, för den anser, idag som under Hitlertiden, att extremhögern är fullt acceptabel eftersom den i själva verket kämpar för deras sak. Däremot är de ekonomiska eliterna fortfarande livrädda för vänstern och att den ska vakna upp igen – på allvar.
30/06 02:32 at 02:32
Mer till Jan Wiklund förresten:
Det är ju inte riktigt sant att socialdemokraterna ”under 1900-talet” lierat sig med etc.
Visst, i efterhand ser vi ju hur partiet kom att rädda kapitalismen, men samtidigt så sysslade det också med en aktiv fördelningspolitik som handlade om att öka jämlikheten. Den blev också avsevärt mycket bättre efter andra världskriget, men sedan kom de att totalt förfalla till nyliberalism i mitten av 80-talet. Resultatet blev en enorm omfördelning av samhällets resurser från de sämre ställda till de allra rikaste, en ren motrevolution alltså, varmed kommunisterna fick rätt. Socialdemokraterna blev svikarna. Sådana klasskillnader som vi ser idag har Sverige inte sett sedan början av 1900-talet, med den tidens högerrgeringar.
30/06 09:26 at 09:26
Ekonomiskt så står sd närmare vänstern och socialdemokraterna än några andra riksdagspartier.
Tredje Riket var mer åt vänster än höger ekonomiskt, även om STATLIGA investeringar gynnade såväl arbetare som företagsledare. Kom dessutom ihåg att NSDAP hade en rejäl maktkamp i början av 1930-talet mellan de nordtyska ledarna, ledda av bröderna Strasser, och de sydtyska ledarna, ledda av Hitler. Kampfrågan var då konfiskering av adelns egendom. Hitler vann som bekant och Gregor Strasser mördades senare.
Italiens arbetsmarknadspolitik var inte olik dagens svenska med regler och löner som sätts av organisationer för arbetare och företagare istället för av staten.
Politik har för många dimensioner för att enkelt dela in partier och ideologier efter en linjär skala.
De fascistiska och kommunistiska exempel som finns är inte så olika. Hård kontroll över befolkningen och i regel en mycket statskontrollerad ekonomi.
Kina som exempel är praktiskt taget omöjligt att definiera. Man har ett enormt statligt dominerat näringsliv med hårda regler kring vissa viktiga branscher. Å andra sidan ska de statliga företagen ha marknadsmässiga priser.
Alltså: Politik är komplicerat. Diktaturer är otrevliga.
30/06 09:28 at 09:28
Glömde att säga: glöm inte heller vem som grundade världens första moderna sociala skyddsnät. Han lär ha sagt att den som innan 18-års ålder inte är socialist saknar hjärta, men den som är socialist efter 18-års ålder saknar hjärna.
Konservativa realpolitiker kan lätta bördan för de fattigaste om de vill.
30/06 12:10 at 12:10
Max:
Jo han använde sig av samma trick som Reinfeldt, och var ungefär lika mycket socialist som denne.
Strasser var ju också en av dem som lurades tro att nazismen var socialism – och fick sota för att han propsade på en socialistisk politik.
Sedan förde väl Hitler närmast en keynesiansk ekonomisk politik (redan före keynesianismens era), precis som alla Västländer gjorde efter kriget och fram till 70-talet, då Friedman fick alltmer inflytande över ekonomerna och Västvärlden. Någon planekonomi förde han dock inte.
Kina har idag ”lätt och smidigt” glidit från kommunistisk diktatur till liberal- eller högerdiktatur, enligt min definition. Men visst, man kan diskutera detaljer i evighet, precis som både kommunister, av olika schatteringar, gjorde under 60- och 70-talen och som de som kallar sig liberaler gör idag. Det är ett bra sätt att inte se skogen för bara trän. Renodling är ibland mer relevant än strider om påvens skägg.
30/06 12:18 at 12:18
Det gör man nog för att man vet att ev läsare då förstår andemeningen. Bra att du poängterar det så att man tänker efter före, nästa gång. Det kan vara betydelsefullt på sikt.
30/06 19:08 at 19:08
Max, vist förde Hitler en välfärdspolitik för tyska arbetare och bönder liksom Per Albin i Sverige i förbund med bondeförbundet och Franklin D. Rossevelt i USA med New Deal. Men den avgörande skillnaden var att nazismens välfärd skulle ske på bekostnad av judarnas existensvillkor och ytterst deras liv, på bekostnad av sinnessjukas och sinnesslöas liv, och på sikt genom att erövra andra länders tillgångar och förslava de överlevande där till att tjäna och arbeta för det tyska folket, arierna. Det var ingen vänsterpoltik och kommunistiska och socialdemokratiska politiker (som inte omvände sig) blev de första att skickas till koncentrationsläger.
Inte så komplicerat.
30/06 20:15 at 20:15
En liberaldiktatur är en paradox. Liberalismens grundpelare är utökad rösträtt, avskaffande av privilegier, etc. Du blandar uppenbarligen ihop konservatism och liberalism. Ungefär samma sak som att klumpa ihop socialdemokrati under Erlander med Sovjet under Stalin.
Vad spelar det för roll om Andra Riket under Bismarcks ledning inte var socialistiskt? Tyskland såg en enorm tillväxt efter dess bildande och fram till första världskriget i ett samhälle som var förhållandevis demokratiskt och där pensionärer och invalider inte riskerade att svälta.
Det var ett konservativt samhälle och konservatism går bra att kombinera med stor offentlig sektor och/eller sociala skyddsnät.
Hitlertyskland sysslade med någon form av privat planekonomi, inte olikt det Sydkoreanska systemet under den stora ekonomiska tillväxten. Privata företag producerade det Hitler ville att de skulle producera.
Nationalsocialismen var en populistisk ideologi. Hitler valde adeln för att Reichswehr inte skulle vara anti-nazister. Han spelade ut alla mot varandra, socialdemokrater, centerpartister, monarkister, osv. Och i början så gynnades ju den absoluta majoriteten av det tyska folket av nazisternas(absolut inte Hitlers) ekonomiska politik. Sen att den på sikt skulle ha resulterat i katastrofal inflation om inte kriget kom är ju en annan femma.
På samma sätt kan man se till Sovjets rysknationalistiska karaktär. Trots att bara halva befolkningen var etniska ryssar så stod de långt över allt från judar, tyskar och balter till uzbeker och georgier. Den sovjetiska armén återinförde ju de gamla gyllene axelklaffarna som är så starkt bundna till tsarryssland och han lät ju återvinna det fosterländska kriget, kallat det stora fosterländska kriget istället.
01/07 00:53 at 00:53
Max:
Diskuterar man ideologierna/utopierna, så är både liberalism och kommunism liksom socialism för frihet för alla och för allmän och lika rösträtt, och alla utopierna handlar om samhällen med lyckliga och fria människor.
Så en diktatorisk kommunism är lika paradoxal som en diktatorisk liberalism.
I verkligheten kan vad 17 som helst hända i vilken ideologis namn som helst.
Sen, vad som hade hänt med den tyska ekonomin OM INTE, det kan vi inte veta. Det där ”om inte” är en alldeles för enkel utväg för att försvara/kritisera precis vilka politiska/ekonomiska åtgärder som helst.
01/07 02:23 at 02:23
Det styre som man generellt har i den industrialiserade världen är liberal demokrati, antingen i någon republikansk eller monarkistisk form. Överlag relativt liberal på det sociala planet men väldigt varierande på det ekonomiska.
01/07 12:32 at 12:32
Max: ..i den industriella världen är det generellt liberal demokrati…
Det hindrade inte de två liberala demokratierna USA och OK från att med krig angripa både Afghanistan och Irak och döda mer än en miljon människor och bringa flera miljoner på flykt. Och det liberala i form av de medborgerliga rättigheter som gällt har inskränkts allt mer i hemländerna.
Att vi haft liberal demokrati i allt fler länder beror på att man inte kunnat bygga stater på fascism och rasism efter fascismens krossande i WWII. Ironiskt nog gjordes den största insatsen för detta av en diktatur, Sovjetunionen. Det dröjde ändå länge innan fascism och rasism försvann som statsideologier. Vad berodde det på?Jo, de nämnda liberala demokratierna USA och UK höll Portugal och Spanien i det längsta under armarna, likså apartheidstaterna Rhodesia och Sydafrika.
01/07 17:19 at 17:19
Liberte, egalite, fraternite – hette det väl under franska revolutionen.
Dvs.
Frihet, jämlikhet, syskonskap (broderskap i den äldre översättningen)
Och den revolutionen är väl grunden till liberalismen om jag inte missminner mig – även om det runnit en del vatten under broarna sedan dess ?
När det gäller dikatorisk kommunism vs dikatorisk liberalism – så kanske kommunismen inte förespråkar diktatur – men Marx, och därmed marxismen ?, gör det iaf – det sk ”protelariatets diktatur” ?
/K
01/07 23:16 at 23:16
Klas.
Jodå, Marx talade om proletariatets diktarur. Därför sade man i Sovjet att man inte hade kommit till det kommunistiska lyckoriket – än :-).
Precis som vi alltså aldrig har sett något liberalt lyckorike (de flesta försöken att komma dit har tagit en ände med förskräckelse, precis som de flesta försöken att nå det kommunistiska lyckoriket) så har vi inte heller sett något kommunistiskt sådant. Och i båda fallen har man dessutom ofta varit oeniga om hur man skulle nå det där stadiet och vad som är ”verklig liberalism” respektive ”verklig” kommunism.
Utopier är dessvärre sådana att inget land någonsin kommer att nå dem, så det bästa man kan åstadkomma är goda kompromisser. De skandinaviska socialdemokratiska samhällena var nog den bästa kompromissen historien har sett och här hade vi samhällen där de flesta levde ganska bra och även om rättssäkerheten inte var perfekt så var den ändå bättre än någonsin tidigare och definitivt bättre än dagens. Nu rivs denna kompromiss för en påstådd utopi som inte kommer att nås. Det kommer inte att sippra ner lika mycket till majoriteterna i det liberala systemet som i de socialdemokratiska systemen.
02/07 10:39 at 10:39
Kerstin har alldeles rätt. Ideologiska etiketter är ingen garanti för någonting som helst. Makthierarkier älskar ideologiska etiketter, det är ett av många sätt att skapa stöd för den egna maktutövningen.
Det är ett skäl till att det gamla begreppet ”vänster” är obrukbart. Det har degenererat till en ideologisk etikett. Och betraktas följaktligen med misstro av de flesta.
Jag tror det är bäst att vara så konkret som möjligt. Om det är ett jämlikare samhälle vi vill ha, så säg det. Om det är mer makt för arbetet och mindre för ägandet så säg det. Men undvik ideologiska etiketter, de skapar bara falska solidariteter och skyler över de äkta.
02/07 12:38 at 12:38
Jan Wiklund:
Jo, det är klart, man skulle kanske börja tala om ”jämlikare” och ”anti-jämlikare” istället. Ingen helt dum idé.
02/07 20:34 at 20:34
Jo, man kan ju fortsätta med ”anti-demokrater” och ”demokrater”. Eller ”krigsvänner” och ”fredsvänner”.
Allt skulle ju bli mycket klarare då. Man visste med en gång vad man skulle kunna rösta på. Eller….?
02/07 23:11 at 23:11
Sixten: Nej, men i diskussionen mellan folk skulle det bli mycket mer reda om man inte slog varann i skallen med ideologiska etiketter utan snackade konkret. Mer allmänningar eller mer privatisering. Mer jämlikhet eller mer privilegier.
Det här är blodigt allvar. De sociala forumen håller delvis på att urarta till vänsterideologi. Småbonderörelserna – som inte är vänster men har varit ryggraden i protesterna mot bolagsprivilegierna de senaste tio åren – håller på att drivas ut i kylan. Inte på grund av ond vilja tror jag, utan för att de vänsterintellektuella som styr processen känner sig främmande och inte bryr sig om att hålla kontakten.
03/07 08:52 at 08:52
Jan W: Håller helt med. Konkret bör det vara. Förresten tyckte inte Marx om ideologier. Han ansåg dem vara falskt medvetande.
03/07 12:22 at 12:22
Jag håller helt med Jan. Det är så frustrerande och kontraproduktivt när folk sätter en etikett på en istället för att bemöta argumenten.
03/07 16:17 at 16:17
OK Sixten och Ulla Marianne – men jag syftar längre än så. De som menar allvar med sitt engagemang för en jämlikare värld måste vara beredd att skrota identiteten ”vi inom vänstern” (om de har en sådan), vilket inte minst innebär att medvetet arbeta bort den habitus som frodas i de kretsarna.
För det är inte alla som har målet ”en jämlikare värld” som känner igen sig i den identiteten. Många är kristna eller muslimer eller nånting annat i den stilen (och jag ställer givetvis samma krav på dom!). Att tjyvhålla på en ideologisk identitet är att försvåra det nödvändiga samarbetet.
28/03 12:07 at 12:07
Ville bara säga att detta var mycket bra skrivet och välformulerat.
28/03 17:05 at 17:05
Tommy Hedström:
Tack :-).