Just nu är allting så eländigt att jag knappast orkar blogga längre.

Krisen är mycket värre än de flesta tycks inse
Nu börjar alltfler så smått att ana vidden av den ekonomiska krisen. Det ordnar sig nog, säger de verkliga optimisterna och de övertygade marknadsfundamentalisterna.

Men, vi har nu en marknadsfundamentalistisk regering, experter på nyliberalism och som visserligen inte anser att den klarar av att leda ett bilföretag men som däremot anser sig klara av att styra ett helt land, vilket den inte heller gör. Så nej, det ordnar sig inte och den som tror att den här krisen är över om ett eller två är är mer än lovligt optimistisk, eller naiv, vilket man vill. Det här är en kris som kommer att vara minst 10 år, och som kommer att lämna efter sig mycket sämre levnadsvillkor för stora delar av den svenska befolkningen, liksom för stora delar av den övriga världens befolkningar. Risken är dessutom stor att regeringen kommer att fortsätta att göra allting fel. Den har börjat bra vad gäller den saken. Den gör nämligen nästan allt fel, och gjorde det mesta fel redan innan krisen bröt ut. Alla åtgärder den vidtagit hittills har nämligen bidragit till att förvärra den kris vi nu står inför, en kris som vi kommer att se de fulla konsekvenserna av först om 1-2 år.

Hur man förstörde svenskarnas tillförsikt inför framtiden
I suveränt förakt för svenska folket vidtog man rent förödande åtgärder, sänkning av a-kassan, höjning av avgifterna till densamma och försämringar i sjukförsäkringarna samt utförsäljning av kommunala bostäder. Med detta har man gjort många människor så otrygga att de allra flesta, av dem som har ett val, ingalunda kommer att följa Anders Borgs senaste råd att konsumera mera. Det är så det fungerar nämligen, att om människor fruktar att de kan komma att förlora allt de äger och har om de blir arbetslösa eller sjuka, då sparar de så mycket de kan. Det var så krisen blev mycket djup i Japan för ett antal år sedan. Det går fort att riva förtroende och förstöra känslan av trygghet och tillförsikt inför framtiden nämligen men tar mycket mycket lång tid att bygga upp sådant igen.
Och de där gubbarna med miljonbonusarna, även om några stackare bland dem kanske har förlorat 100 av sina 200 miljoner, har visserligen råd men knappast lust att köpa mer än några stycken Volvo- eller Saabbilar. Inte ens om de vill ha en av varje färg torde det räcka långt för att rädda Volvos eller Saabs försäljning.

Om vådan av att inte ha gratis högre utbildning
Så tyckte jag att jag hörde någon i regeringen glunka om att man nog borde införa avgifter för högre studier för någon vecka sedan, för att studenterna skulle studera effektivare. Det är ett förslag så illa tajmat som man bara kan tänka sig. Undrar om regeringen har klart för sig att amerikanernas sparande för sina barns utbildning är en del av orsakerna till finanskrisen. I grunden handlar denna om att det har funnits alldeles för mycket sparade pengar för finanssvindlarna att skyffla runt och tjäna pengar på och alldeles för lite pengar i fickorna på vanligt folk. Amerikaner, framför allt medelklassamerikaner, har alltså sparat i fonder bl.a. för att bekosta sina barns utbildning. Med gratis sådan, som vi har, hade pengarna aldrig hamnat i casionokarusellen. Sak samma med våra och amerikanernas pensionspengar, som också hjälpt till att skapa krisen. Ju mer pengar som rasslar runt i casinot desto större spekulationsbubblor kan blåsas upp och desto värre blir kraschen – när den kommer.

Om vådan av att inte ha tillräckligt med hyfsat billiga hyreslägenheter
Men, nej säger någon, krisen berodde ju på att amerikanska staten uppmuntrade de fattiga att låna för att köpa hus, på statliga ingripanden alltså. Jodå, det är en del av orsaken, vid sidan av de amerikanska bankernas bedrägerier med försäljning av de osäkra fordringarna. Men orsaken till att så många, som egentligen inte hade råd till det, inte kunde få anständiga bostäder med mindre än de lånade pengar till sådana, är att det finns så ytterst få vanliga hyreslägenheter i USA, alltså precis den situationen som alliansen varit ivrig att skapa även i Sverige. Jamen, invänder den övertygade nyliberalen, man har ju gjort samma sak i Sverige, när man uppmuntrade människor att låna till sina hus, som exempelvis i egnahemsrörelsens tid. Saken är emellertid den att på den tiden fick arbetare mer med av företagens vinster, högre löner relativt sett, och hade alltså råd med sina lån. Det handlar alltså inte om att allt staten kan tänkas göra är dåligt, utan om vad regeringen gör.

Ojämlika system genererar överproduktionskriser
Det har blivit så tydligt idag att rikedomarna, pengarna, är alldeles för orättvist fördelade. Om man tänker efter inser man ju att det har funnits resurser i ex. USA, att bygga alla de hus som nu tycks stå och förfalla istället för att vara bebodda och vårdas, därför att folk tvingats lämna dem. Om dessa resurser inte hade funnits, så hade husen aldrig blivit byggda. Men eftersom vanligt folk inte fick så mycket med av företagens vinster, medan de tillverkade husen, och annat, så hade de flesta inte råd att betala för sina bostadslån. Hade de haft det, alltså högre löner (större del av vinsterna alltså), så hade bolånekrisen aldrig blivit så allvarlig, liksom inte heller om det hade funnits hyreslägenheter att bo i och om bankväsendet inte hade kunnat göra som man önskade. Men OK, det mesta annat som konsumerats i USA har varit importerat och USA lider av ett gigantiskt handelsunderskott och landet har hittills hållits igång av andra länders försök att rädda sin egen sysselsättning, andra staters stöd alltså. Dock, visst hade man haft möjligheter att producera det mesta inom landet, om man hade velat göra det, istället för att suga ut och förslava en massa kineser.

Vart tog förgudningen av frihandel och globalisering vägen?
Nu var det ju också så att globaliseringen var en sådan välsignelse, och frihandeln skapade ju ett sådant välstånd jorden runt, ju friare dessutom, desto mer välstånd och desto fler fick del av detta, ja ända tills några kom på att det gick bra att spekulera i födoämnen förstås, då allt fler människor började svälta igen. Och vad hör man idag? Jo, Anders Borg går ut till svenska folket och talar om att vi ska köpa mer och köpa svenska produkter dessutom. Detsamma säger Obama i USA, fast om amerikanska produkter. Vart tog frihandelns välsignelse vägen nu då? Och hur tänker Anders Borg sig att somliga ska kunna köpa mer när hans regering har sett till att allt fler fått allt mindre pengar att köpa för?

Man får väl i alla fall vara glad över att både Borg, industrimagnater och finansherrar har kommit på att det inte lönar sig att producera om ingen har råd att köpa det som produceras. Tänk, det hade Karl Marx kunnat tala om för dem om de inte varit så förblindade av Friedmans teori om att en stor arbetskraftsreserv, arbetslösa alltså, är bra, för att det drar ner lönenivåerna och att en offentlig sektor är enbart tärande.

Karl Marx hade rätt
Karl Marx skrev någonstans, tror det var i Kapitalet del I, att de av honom förutsagda ekonomiska överproduktionskriserna kunde undvikas om företagarna betalade sina anställda högre löner så att de hade råd att köpa deras produkter- men tillade han, det kommer inte att ske. Företagarna är inte villiga att dela med sig av företagens vinster. Han fick delvis fel i det avseendet, för efter 1930-talets ekonomiska kris, då företagarna plötsligt förstod att de behövde konsumenter för att göra några vinster, för att inte tala om deras skräck inför tanken på en revolution a la Rysslands och att bli av med sina huvuden, gick de med på att höja löner och annat för arbetarna. Och se, det fungerade väldigt väl under 50 år. Men sedan var lärdomen, den som man gör nu igen fast jag betvivlar att man kommer att ta till samma lösning som då, glömd och Friedman kunde bli den nya ekonomiska gurun. Lustigt är det också att de där överproduktionskriserna, som Karl Marx förutsåg och förklarade, hävdar marknadsliberalerna idag är ”naturliga” och något som något vi måste lära oss att leva med. Marknadsfundamentalisterna är numer alltså helt överens med Karl Marx om oundvikligheten av ekonomiska kriser i en liberal/kapitalistisk ekonomi. Vem hade trott det för 10 år sedan? Däremot har de förra nog fortfarande helt andra åsikter om hur kriserna ska lösas, nämligen genom att de allra flesta författigas. Ett samhälle kan ju gå ekonomisk kräftgång samtidigt som den ekonomiska eliten lever mycket gott, ja ännu bättre eftersom de då kan använda de fattiga som de vill, som kanonmat i något av sina nykolonala krig, de där som ska ge dem kontroll över all jordens naturresurser, och som billigt tjänstefolk på de egna godsen och herresätena, i ”hushållsnära tjänster”.

Värsta tänkbara scenario för att rädda de ekonomiska eliternas intressen
Risken är överhängande att de styrande eliterna kommer på den strålande idén att sysselsätta de unga arbetslösa i något eller några krig. Den här gången behöver vi ju inte stå utanför utan får vara med och offra de övertaliga unga männen, om det värsta skulle hända. Det måste ju kännas bra för alla dem som envetet hävdat att vi borde skämmas att ”vi inte tog vår del av ansvaret under andra världskriget”. Somliga av dem skulle inte finnas idag om vi hade gjort det, förstås, men den näsa de tänker med räcker väl inte långt nog att inse den saken.

Länkar:
– Ett sjukt system, E24
– Så ska de rädda Sverige, AB
– Anders Borg sågar Obamas modell, AB