Så sitter man här och hoppas att alla de mått  och steg man vidtagit gör att stormen inte ska förstöra alltför mycket på gården. Vatten är upptappat och lättlagad mat inköpt för enklare matlagning på vedspisen. Vedkorgar är inplockade för att vi ska kunna hålla värmen i huset med kaminerna.

Utan elavbrott kommer vi inte gå igenom detta men vi kan ju be en stilla bön att det inte varar mer än någon eller några dagar, inte mer än en vecka i varje fall, som efter Gudrun. Är det IT-tyst härifrån ett tag, så beror det på elavbrott alltså.

Hör just stormvarningen på nyheterna. Må turen vara med er, och utmana inte ödet. Stanna hemma och inomhus.

/Kerstin

Dagen efter stormen: Är glad att den inte drabbade oss så hårt och med bara fyra timmars elavbrott, men andra, framför allt i Skåne och Halland, fick tydligen en ruskig storm.

Så läser jag lite här och där på FB och hör på radion, att det ju inte blev något att tala om så varningarna i media, förstår man, var ju bara löjliga. Vad tänker folk med? Det faktum att ingenting allvarligt hände i Sverige den här gången kanske berodde just på de skarpa varningarna och på de försiktighetsåtgärder man vidtog. I andra delar av Europa, där stormen drog fram, dog 14 människor. Två av dem som dog i England gjorde det för att deras bilar råkade ut för nedfallande trän. Under Gudrun hände samma sak i Sverige, då dog en man i sin bil av samma orsak. Så det faktum att vi inte sett några dödsfall i Sverige efter den här stormen kan ju bero just på varningarna och på att man ställde in en del av tågtrafiken.

Som en del riskforskare konstaterat, svenskarna är så vanvettigt trygga att de inte inser vad som håller på att hända, eller hur det kan gå, när något går snett eller riskerar att göra det.

När det brann på stadshotellet i Borås, för ganska många år sen, var det ingen som tog larmet om brand på överdrivet allvar så de gick för att hämta ytterkläderna innan de tog sig ut – varför ett stort antal av dem dog i branden. De flesta inser inte hur en brand kan fungera i moderna byggnader, där somliga material avger så giftiga gaser så att man tuppar av av dem ganska snabbt och inte hinner ta sig ut.

Samma sak när en buss med pensionärer som varit i Jönköping (tror jag det var) och köpt billiga pälsar, inte ville ta sig ur bussen när den började brinna utan att först ha med sig sina pälsar, varvid alla inte kom ut ur bussen och en del av dem brändes inne i bussen.

Så varnar man ordentligt inför en storm som kunde bli farlig och uppmanar folk att hålla sig inomhus. Folk tog varningarna på allvar och dagen efter raljerar en del över att det ju inte var så farligt, det hände ju inget!!!

Några framhärdar i sin åsikt att de gillar oväder och när naturens makter demonstrerar sin styrka. Då undrar jag alltid, alltså 5-6 dödsoffer, som vi hade vid Gudrun för snart 10 år sen var inte tillräckligt många för att dessa människor ska tycka att stormar eller naturkrafterna kan vara otrevliga, men ingen enda människa tyckte att det inte var hemskt när omkring 10.000 människor dog i tsunamin i Thailand samtidigt som Gudrun for fram i södra Sverige. Så då undrar jag var gränsen går? Hur många människor kan dö innan dessa personer anser att oväder eller andra naturkrafter kan vara otrevliga? 5-6 personer var inte tillräckligt många men 10.000 var det. Ska de omkomnas antal vara 100, 1500 eller 5000 innan deras gräns är nådd och de anser att naturkraften som tog dessa liv inte är så kul längre?

Jag måste erkänna att ju äldre jag blir desto mindre förstår jag mig på folk. :-(

/Kerstin