Så är då burkor och niqabs på tapeten igen då en centerpartist har föreslagit att det ska lagstiftas mot heltäckande kläder som döljer ansiktet. Det är förstås ett helgalet förslag som man hoppas att riksdagen säger nej till. Men det finns många men här också.

“Ingen har rätt att bestämma över andras klädsel”, menar de muslimer som anser att de här heltäckande kläderna bör accepteras överallt i samhället och att det är diskriminering av muslimer att inte tillåta sådana på alla arbetsplatser.

Men vadå? Det är helt enkelt inte så att man kan klä sig hur som helst eller hur man vill även om man är hedenhössvensk. Vi har massor av klädregler som vi svenskar måste följa om vi vill bli accepterade inom olika områden. Ingen anställer en ung kvinna som chefsassistent, som har ring i näsan och håret uppsatt i lila tofsar på huvudet exempelvis. 

Man får klä sig precis som man vill i det privata och på fritiden, ha näsan full av ringar, visa halva brösten, naveln och hela baken, ha lila tofsar på huvudet och missprydande tatueringar på de bara armarna men på många arbetsplatser gäller strikta klädkoder. Vill man inte följa dessa, ja då anställs man bara inte på de där jobben. Då får man välja, endera anpassar man sig till de klädregler/den klädkod som gäller på den arbetsplats man vill verka inom, eller så får man acceptera att man inte kan få vissa anställningar. Så varför ska just muslimska kvinnor kunna kräva undantag från dessa regler? I synnerhet bör de inte ha det som de här heltäckande tälten inte är specifikt muslimska plagg, påbjudna av Koranen, utan har anor betydligt längre tillbaka i tiden än Muhammeds dagar.

Somliga av de klädregler som vi svenskar får finna oss i att underordna oss är av mer estetisk eller moralisk karaktär, som att man inte klär sig utmanande eller slarvigt om man har ett arbete där man representerar ett företag. Andra regler är rent praktiska. Man är en trafikfara som busschaufför i burka exempelvis. Man kan inte sköta somliga industrimaskiner i en sådan utan allvarliga olycksrisker. Man riskerar att sprida farliga bakterier inom sjukvården om man bär långärmat och i synnerhet om man bär burka eller niqab. Där ska man ha bara armar som lätt kan tvättas eller desinficeras och inte alltför vida och fladdrande kläder. 

När vi nu dessutom fått veta att det inte finns några regler i Koranen som påbjuder Burka eller Niqab så kan vi bara konstatera att det finns mängder av propra västerländska kläder att bära om man vill dölja det mesta av sin kropp, och att sådana borde fungera lika väl för muslimska kvinnor, ur religiös synpunkt.

Jag vet inte vilken funktion de där tältliknande plaggen hade från början, de kan ju ha varit praktiska i heta ökenlandskap. De må ha vilken ursprunglig orsak som helst men det är helt klart att de nu tycks ha en huvudsaklig funktion, nämligen att förhindra mänsklig kommunikation. I de muslimska länder där kvinnorna bär sådana plagg utomhus tar de, vad jag förstår, av sig plaggen inomhus och tillsammans med sina familjer. De uppfostrar inte sina barn utan möjlighet till ansiktskommunikation. De pratar inte med varandra enbart genom de där tygsjoken. I dessa länder går flickor i speciella skolor och tar av sig sina heltäckande plagg inom skolans väggar, om jag inte missuppfattat saken. Det finns inte daghem där de arbetar med barnen i heltäckande tygsjok. Sådant vore rent omänskligt och alltså förekommer det inte heller i de muslimska länderna. Där arbetar dessutom inte kvinnor i högre utsträckning utanför hemmen. Det är alldeles klart att man inte ska dölja sitt ansikte för personer som man måste ha nära social kontakt med, som man måste ha på de flesta arbetsplatser i ett modernt västerländskt samhälle. 

Går vi tillbaka i vårt eget samhälle så var det inte mer än hundra år sedan gifta kvinnor skulle dölja sitt hår och kvinnor dessutom gick i långa vida kjolar. Men de här plaggen blev opraktiska när samhället moderniserades alltså började kvinnokläderna förändras på grund av utvecklingen. Kjolarna blev kortare och huvuddukarna försvann. Men så sent som i början av 60-talet fick kvinnor inte bära långbyxor på kontor. När jag började arbeta, vid just den tiden, var detta förbjudet på min arbetsplats, ett försäkringsbolag. Dessutom fick vi kvinnor inte vara barbenta under sommaren utan var tvungna att bära nylonstrumpor oavsett hur varmt det var. 

Lever man i ett modernt samhälle, så blir sådana plagg som burkor och niqabs fruktansvärt opraktiska, och i vissa situationer rent farliga, och hävdar man att man alltid ska få ha sådana plagg på sig, då får man nog finna sig i att man är utestängd från en hel del arbetsplatser. I synnerhet som det inte går att hävda att religionen påbjuder denna klädsel. Det finns gott om anständiga västerländska kläder som uppfyller de påbud som Koranen ställer upp och huvudduk borde nu inte vara något hinder någonstans. 

Men, som sagt, förbjuda de här plaggen ska man förstås inte göra. Kvinnor ska naturligtvis ha rätt att bära dem, men gör de valet att bära dem jämt utanför hemmen, ja då får de finna sig i att inte vara välkomna på vilken arbetsplats som helst. Det får varje hedenhössvensk göra om han eller hon klär sig alltför avvikande och vägrar att anpassa sig till den klädkod som gäller på olika arbetsplatser nämligen. 

Länk:

- “Ansiktsslöja ingår i en patriarkal tradition och saknar stöd i islam”, Svt