Varför tar inte kommunister avstånd från kommunismens brott mot mänskligheten, frågar man i massmedia, om och om igen och senast idag i Studio ett på P1.

Jag har levt genom minst 20 år av avståndstagande från Stalins utrotningar, från de flesta inom vänstern, som trots detta gång på gång tvingats och tvingas be om ursäkt för Stalins illdåd utan att det anses vara tillräckligt. Under denna tid har jag inte en enda gång hört högern ta avstånd från högerns brott, (liberalerna har aldrig begått några illdåd vet vi nu eftersom liberaler per definition aldrig begår sådan och låt gå för det).

Om det inte har varit några liberaler som begått alla de illdåd runtom i världen, som inte kommunisterna har begått, och det finns ju ett ansenligt antal sådana illdåd, så måste det ju ha varit högern (eller möjligen någon obestämd center) som begått alla dessa brott, utrotning av urbefolkningar runtom i hela världen, bekrigande av alla dem i Afrika, Asien och Sydamerika, som velat ha makt över de egna ländernas naturtillgångar och som velat ha mat på borden eller som velat slippa tortyr och förtryck.

När tog högern avstånd från Pinochet och de andra fascistiska regimerna i Sydamerika, från Franco, från Salazar, från Diem etc. etc. och idag från USA:s och Englands torterande, dödande och fängslande av människor som inte gjort sig skyldiga till något. När hörde vi högern ta avstånd från sin egen svenska historia under vilken den motsatte sig allt som kom att bidra till att göra Sverige till en demokratisk stat under 75 år, allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, samt alla övriga reformer som ledde till att vanligt folk fick det bättre?

Och framför all, varför envisas man idag, och i intensifierad skala, med att det i huvudsak är Stalins illdåd som ska diskuteras och ingenting annat och trots att vänstern tagit avstånd, gång på gång på gång (även om det faktiskt fanns de som inte gjorde det under 60- och 70-talen)? Jo, idag får allt fler människor i Västvärlden det allt sämre, pressas alltmer (vi har omkring 20 miljoner arbetslösa i Europa, eller fler) och då börjar de ekonomiska makthavarna återigen känna att de riskerar att förlora forfästet, för att inte tala om den trygghet som störtande av Sovjet ingav dem, i synnerhet som inte så få ryssar idag börjar hävda att det var bättre under Sovjettiden, liksom det inte längre är helt ovanligt att irakier börjar säga att det var bättre under Saddam (observera att det inte är jag som säger eller tycker detta). Det säger inte lite om vad Västvärlden lyckats åstadkomma de senaste 10 åren och detta alldeles oavsett om Västvärldens stater betecknar sig som marknadsliberala, socialdemokratiska, konservativa eller bara så där i största allmänhet demokratiska.

Det finns bara en sak som de ekonomiska eliterna har anledning att frukta, och det är rasande och till vansinne uppretade folkmassor. De börjar till sin fasa se sådana igen. Mot sådana kan de inte försvara sig, om massorna är tillräckligt stora, även om de skjuter mängder av människor.